Vilken fågel ser bäst?

De flesta fåglar har sina ögon på huvudets sidor, vilket ger dem ett bra vidvinkelseende och därmed en förmåga att snabbt kunna uppfatta faror som inte bara kommer framifrån. Exempelvis omfattar en morkullas horisontella synfält 360 grader och uppåt når det 180 grader. Detta innebär att i ett och samma synfält kan morkullan uppfatta vad som händer runt om och rakt upp.

Till skillnad från däggdjuren saknar fåglarna mer eller mindre förmågan att rotera sina ögon i ögonhålorna (ett undantag är storskarven.[1]), vilket de kompenserar med ett brett synfält eller med en god förmåga att rotera huvudet. Fåglar med ögonen på huvudets sidor använder ett öga åt gången för att studera saker i sin närhet. Denna laterala ögonplacering ger monokulär syn, det vill säga ögonens respektive synfält överlappar inte varandra, vilket har nackdelen att avståndsbedömningen blir sämre än hos fåglar med ett binokulärt seende. Genom att röra huvudet i sidled eller upp-och-ner kan fåglar med monokulärt seende dock få en något bättre uppfattning om avståndet till vad de ser. Ugglor har genom sina framåtriktade ögon ett utpräglat binokulärt seende, vilket ger dem ett bra stereoskopiskt seende (djupseende) och därmed ett bra skärpedjup.[2] Detta ger dem en god förmåga att bedöma avstånd till vad de ser. Lappugglans ögon sitter även insjunkna i en hålighet, vilket delvis avskärmar störande solljus.

Fågelögat kännetecknas av avsaknaden av blodkärl i näthinnan. Istället har de en avgränsad solfjäderformad struktur som kallas pekten (pecten oculi) som är fäst i ögats bakre del och är fylld med blodkärl. Reptiler som inte heller har blodkärl i näthinnan har en liknande struktur som kallas conus papillaris.[3].

Fåglar har två typer av synceller: stavar och tappar, vilka fungerar som fotoreceptorer. Stavarna hjälper ett djur att se kontraster i svart och vitt (gråskalan). Hos nattaktiva fåglar är stavarna fler än hos dagaktiva fåglar. Ugglor har inga tappar, utan bara stavar.

Tapparna möjliggör färgseende och underlättar därmed upptäckten av små detaljer i dagsljus. Generellt kan man säga att ju tätare tapparna sitter i ögat desto skarpare syn. En ormvråk har en miljon tappar per kvadratmillimeter näthinna, vilket är fem gånger så många som hos människan. Den skarpaste (mest högupplösta) synen finner man hos rovfåglar och sångare. De kan urskilja detaljer tre gånger så bra som vi människor. Medan de flesta däggdjurs (inklusive människans) detaljkänslighet är koncentrerad till ett enda område, den så kallade fovean eller gula fläcken, har över hälften av fåglarna, bland andra rovfåglarna, kungsfiskarna, kolibrier och svalor två foveor i varje öga.[10] Fovean utgörs av en inbuktning i näthinnan där tapparna är relativt tätt packade och den ger sannolikt fågeln en bättre bildupplösning och därmed möjlighet att lättare upptäcka rörelser hos små objekt. Många rovfåglar kan dessutom använda fördjupningen i fovea som ett teleobjektiv till en kamera och zooma in blicken och på så vis urskilja detaljer på större avstånd.[11] Snabbflygande fåglar som kungsfiskare, örnar, hökar, kolibrier och svalor har dels ett binokulärt seende framåt, dels en andra fovea, som tar in syninformation från detta framåtriktade seende. Antagligen hjälper detta fågeln att skaffa sig en god bedömning av flyghastighet och avstånd. Synnerven är ett knippe med nervfibrer som transporterar information från ögat till relevanta delar av hjärnan, och vice versa. Precis som däggdjuren har fåglarna en liten blind fläck utan fotoreceptorer där synnerven och pekten sitter fast i ögat.[10]

Vad finns det för fåglar i Sverige?

(F) Prutgås (Branta bernicla)
(T) Rödhalsad gås (Branta ruficollis)
(H) Kanadagås (Branta canadensis)
(H) Vitkindad gås (Branta leucopsis)
(T) Stripgås (Anser indicus)
(H) Grågås (Anser anser)
(H) Sädgås (Anser fabalis)
(F) Spetsbergsgås (Anser brachyrhynchus)
(F) Bläsgås (Anser albifrons)
(h) Fjällgås (Anser erythropus)
(H) Knölsvan (Cygnus olor)
(F) Mindre sångsvan (Cygnus columbianus)
(H) Sångsvan (Cygnus cygnus)
(T) Nilgås (Alopochen aegyptiaca)
(H) Gravand (Tadorna tadorna)
(T) Rostand (Tadorna ferruginea)
(H) Mandarinand (Aix galericulata)
(H) Årta (Spatula querquedula)
(H) Skedand (Spatula clypeata)
(H) Snatterand (Mareca strepera)
(H) Bläsand (Mareca penelope)
(H) Gräsand (Anas platyrhynchos)
(H) Stjärtand (Anas acuta)
(H) Kricka (Anas crecca)
(T) Amerikansk kricka (Anas carolinensis)
(T) Rödhuvad dykand (Netta rufina)
(H) Brunand (Aythya ferina)
(H) Vigg (Aythya fuligula)
(H) Bergand (Aythya marila)
(T) Alförrädare (Polysticta stelleri)
(T) Praktejder (Somateria spectabilis)
(H) Ejder (Somateria mollissima)
(T) Vitnackad svärta (Melanitta perspecillata)
(H) Svärta (Melanitta fusca)
(H) Sjöorre (Melanitta nigra)
(H) Alfågel (Clangula hyemalis)
(H) Knipa (Bucephala clangula)
(H) Salskrake (Mergellus albellus)
(H) Småskrake (Mergus serrator)
(H) Storskrake (Mergus merganser)

(H) Järpe (Tetrastes bonasia)
(H) Dalripa (Lagopus lagopus)
(H) Fjällripa (Lagopus muta)
(H) Tjäder (Tetrao urogallus)
(H) Orre (Lyrurus tetrix)
(H) Rapphöna (Perdix perdix)
(H) Fasan (Phasianus colchicus)
(H) Vaktel (Coturnix coturnix)

(T) Turturduva (Streptopelia turtur)
(H) Turkduva (Streptopelia decaocto)
(H) Tamduva (Columba livia)
(H) Skogsduva (Columba oenas)
(H) Ringduva (Columba palumbus)

(H) Vattenrall (Rallus aquaticus)
(H) Kornknarr (Crex crex)
(H) Småfläckig sumphöna (Porzana porzana)
(H) Rörhöna (Gallinula chloropus)
(H) Sothöna (Fulica atra)
(T) Mindre sumphöna (Zapornia parva)

(H) Smådopping (Tachybaptus ruficollis)
(H) Skäggdopping (Podiceps cristatus)
(H) Gråhakedopping (Podiceps grisegena)
(H) Svarthakedopping (Podiceps auritus)
(H) Svarthalsad dopping (Podiceps nigricollis)

(H) Ljungpipare (Pluvialis apricaria)
(F) Kustpipare (Pluvialis squatarola)
(H) Tofsvipa (Vanellus vanellus)
(H) Större strandpipare (Charadrius hiaticula)
(H) Mindre strandpipare (Charadrius dubius)
(T) Svartbent strandpipare (Charadrius alexandrinus)
(H) Fjällpipare (Charadrius morinellus)

(H) Småspov (Numenius phaeopus)
(H) Storspov (Numenius arquata)
(H) Myrspov (Limosa lapponica)
(H) Rödspov (Limosa limosa)
(H) Roskarl (Arenaria interpres)
(F) Kustsnäppa (Calidris canutus)
(H) Myrsnäppa (Calidris falcinellus)
(H) Brushane (Calidris pugnax)
(F) Spovsnäppa (Calidris ferruginea)
(H) Mosnäppa (Calidris temminckii)
(F) Sandlöpare (Calidris alba)
(H) Kärrsnäppa (Calidris alpina)
(H) Skärsnäppa (Calidris maritima)
(F) Småsnäppa (Calidris minuta)
(T) Tuvsnäppa (Calidris melanotos)
(H) Morkulla (Scolopax rusticola)
(H) Dvärgbeckasin (Lymnocryptes minimus)
(H) Dubbelbeckasin (Gallinago media)
(H) Enkelbeckasin (Gallinago gallinago)
(T) Tereksnäppa (Xenus cinereus)
(H) Smalnäbbad simsnäppa (Phalaropus lobatus)
(T) Brednäbbad simsnäppa (Phalaropus fulicarius)
(H) Drillsnäppa (Actitis hypoleucos)
(H) Skogssnäppa (Tringa ochropus)
(H) Rödbena (Tringa totanus)
(T) Dammsnäppa (Tringa stagnatilis)
(H) Grönbena (Tringa glareola)
(H) Svartsnäppa (Tringa erythropus)
(H) Gluttsnäppa (Tringa nebularia)

(T) Storlabb (Stercorarius skua)
(T) Bredstjärtad labb (Stercorarius pomarinus)
(H) Kustlabb (Stercorarius parasiticus)
(H) Fjällabb (Stercorarius longicaudus)

(F) Alkekung (Alle alle)
(H) Sillgrissla (Uria aalge)
(H) Tordmule (Alca torda)
(H) Tobisgrissla (Cepphus grylle)
(T) Lunnefågel (Fratercula arctica)

(H) Tretåig mås (Rissa tridactyla)
(T) Tärnmås (Xema sabini)
(H) Skrattmås (Chroicocephalus ridibundus)
(H) Dvärgmås (Hydrocoloeus minutus)
(H) Svarthuvad mås (Ichthyaetus melanocephalus)
(H) Fiskmås (Larus canus)
(H) Havstrut (Larus marinus)
(T) Vittrut (Larus hyperboreus)
(T) Vitvingad trut (Larus glaucoides)
(H) Gråtrut (Larus argentatus)
(T) Kaspisk trut (Larus cachinnans)
(T) Medelhavstrut (Larus michahellis)
(H) Silltrut (Larus fuscus)
(H) Småtärna (Sternula albifrons)
(T) Sandtärna (Gelochelidon nilotica)
(H) Skräntärna (Hydroprogne caspia)
(T) Vitvingad tärna (Chlidonias leucopterus)
(H) Svarttärna (Chlidonias niger)
(H) Kentsk tärna (Thalasseus sandvicensis)
(H) Fisktärna (Sterna hirundo)
(H) Silvertärna (Sterna paradisaea)

(H) Smålom (Gavia stellata)
(H) Storlom (Gavia arctica)
(T) Svartnäbbad islom (Gavia immer)
(T) Vitnäbbad islom (Gavia adamsii)

(F) Stormfågel (Fulmarus glacialis)
(T) Grålira (Ardenna grisea)
(T) Mindre lira (Puffinus puffinus)

Vad heter alla fåglar?

Blåmesen är en liten fågel med en blågul fjäderdräkt. Den är cirka 10-12 cm lång och är väldigt enkel att känna igen i naturen. De häckar oftast i trädhål, men syns även till vid fågelholkar.

I Sverige är blåmesen vanlig att se i de sydliga och mellersta landsdelarna, samt slättlandsregionerna. De är däremot sällsynta att se i fjällen i Sverige.

Detta är en liten fågel som blir cirka 12-13 cm lång och har ett vingspann på 20-30 cm. De har en vacker gulgrön färg med svarta partier och en kort och kluven stjärt. Grönsiskan har ett tvåstavigt visslande lockläte, som gör de lätt att känna igen arten ute i naturen.

Denna lilla fågel häckar i hela Sverige förutom i fjällen. Grönsiskan är vanlig att se ute i naturen i södra och mellersta Sverige.

Pilfink är en typ av sparvfink som ofta förväxlas med gråsparven. Pilfiken har en kastanjefärgad hjässa och nacke, och en svart fläck på den vita kinden. De bor i naturlig hålighet, hål i byggnader, i buskage och övergivna fågelbon.

I Sverige är pilfiken vanlig att se i södra och mellersta Sverige, men kan ibland skådas i naturen längre norrut.

Sidensvans är en vacker fågel som kan bli 21 cm lång med ett vingspann upp till 36 cm. De har en rödgrå färg med svart strupe, gul stjärtspets, svart band vid ögonen och en långtofs uppe på huvudet.

I Sverige så är sidensvansar vanliga att se i barrskogar i Lappland, längs norrlandskusten och man kan även se dom så långt söderut som Värmland.

Koltrasten förekommer i södra och mellersta Sverige, hela vägen upp till norra Värmland och Norrlandskusten. De syns mindre till ju längre norrut man kommer i Sverige.

Det är en mellanstor fågel som kan bli upp till 27 cm lång med ett vingspann på 38 cm. Det är en av de svenska fåglar som svenskar är mest bekanta med, tack vare att de inte är särskilt skygga för människor.

En kolrast känns igen på sin kolsvarta kropp, gula näbb och gula ring runt ögonen. De känns även igen av sin högljudda melodiska sång.

Detta är en liten uggla som kan bli 19 cm lång. De häckar i gammal granskog med mycket löv, men syns även till vid skogskanten mot öppna ytor.

Sparvugglan känns främst igen på sin lilla storlek, men även på sin gråbruna ovansida med vita prickar och vita undersida med bruna fläckar och sträck.

I Sverige finns det cirka 15000 sparvugglor, vilket gör den till en av de vanligaste ugglorna i Sverige tillsammans med pärlugglan och kattugglan.

Talgoxen är en liten fågel som är cirka 12-15 cm lång med ett karaktäristiskt utseende. De har en blåsvart hjässa, svart nacke och strupe, vita kinder och citrongult bröst med en svart rand.

Det är en av de svenska fåglarna som ofta stannar under vintern, om det inte är riktigt hårda och kalla vintrar förstås. I Sverige så syns oftast talgoxar till i södra och mellersta Sverige.

Talgoxen är en av de vanligaste fåglarna att se i naturen i Sverige.

Har korta vingar och kan inte flyga?

Flygoförmögna fåglar är fåglar som inte kan flyga eftersom de har tappat sin flygförmåga till förmån för andra egenskaper som kan antas har tjänat dem bättre (evolutionsteorin).

Det finns lite över 60 fågelarter som saknar förmåga att flyga på jordens alla kontinenter

I gruppen ingår stora fåglar som strutsar, kasaurer, emuer och små fåglar som den fascinerande och legendariska altantrallen. Ofta är flygoförmåga fåglar stora eftersom storleken har gett mer värde för arten än flygförmågan när det kommer till överlevnad.

Vilken fågel är Sveriges nationalfågel?

I dag pratade jag i P1 om att vi ska utse en Nationalfågel. Vilken fågel tycker du? Jag röstade nu i första omgången på koltrast, talgoxe och sädesärlan. Det var svårt att svika lövsångaren…och blåmesen och rödhaken och….Du har väl röstat? Om inte – gör det nu! Lyssna på mig i Nordegren & Epstein i P1. Här kan du rösta fram din favorit Nationalfågeln på BirdLife Sveriges hemsida (Sveriges Ornitologiska Förening).

Finns det vilda påfåglar i Sverige?

I Slottskogen har man påfåglar i fångenskap. Djurparken meddelar att fåglarna inte är deras.

– Förra veckan hörde jag något om att påfåglar var på rymmen. Då hade de rymt från något ställe inte så långt från Delsjön. De här är inte våra, säger en anställd i Slottskogen.

Anders Nilsson uppger att han ringt polisen om meddelat att fåglarna är på rymmen.

Vilken fågel har störst vingar?

Här presenterar vi de största fåglarna i världen, inte bara efter höjd och bredd, utan också efter vikt och vingbredd.

Fåglar är några av de mest imponerande djuren eftersom de är de enda som dominerar skyarna. Det finns sammanlagt mer än 10 000 arter och alla är imponerande på sitt eget sätt, med mängder av variation i färger, sång, utseende, beteende och till och med storlek. När det gäller det sistnämnda finns det några verkligt imponerande, majestätiska fåglar som tar andan ur oss. Vet du vilka som är de största fåglarna i världen?

De största fåglarna har inte bara imponerande i längd utan uppvisar även en imponerande kroppsmassa och ett otroligt vingspann. Om du vill lära känna dessa djur och upptäcka vilka som är de största fåglarna i världen har du kommit till rätt ställe.

De största fåglarna i världen dominerar inte bara luften utan även marken. En del av dem kan inte ens flyga, men de kan springa mycket snabbt.

Vilken fågel har längst vingar?

Världens största fågel genom tiderna kan sägas vara Argentavis magnificens. Den tros nämligen vara den tyngsta fågeln någonsin som kunde flyga. Men det har funnits en fågel med ett något större vingspann och en annan som vägde tio gånger mer.

Argentavis magnificens levde i Argentina för cirka 6 miljoner år sedan.[1] Den hade ungefär samma storlek som ett flygplan av modellen Cessna 152 och vingfjädrar som var 1,5 m långa.[1] Att Argentavis magnificens, trots sin storlek, verkligen kunde flyga anses bevisat genom en serie anatomiska egenskaper.[1]

Argentavis magnificens kan ha vägt uppåt 80 kg och haft ett vingspann på 6,5-7,0 m.[2] Detta kan jämföras med de största nu levande flygande fåglarna, som väger 8-14 kg och har ett vingspann på 3,0-3,5 m.[2] Forskare har inte hittat någon fågel tyngre än Argentavis magnificens som också kunde flyga, så därför kallas den ibland för världens största fågel.[1]

Den måsliknande jätten Pelagornis sandersi som levde för cirka 25 miljoner år sedan kan ha mätt uppåt 7,4 m mellan vingspetsarna,[3] alltså haft ett något större vingspann än Argentavis magnificens. Men Pelagornis sandersi var mycket slankare än och tros ha vägt hälften så mycket som Argentavis magnificens.[3]

Vilken är den vanligaste fågeln i Sverige?

Bland de fåglar som gått tillbaka finns rödhaken, det tros bero på köldknäppen i månadsskiftet november/december. Många rödhakar flyttade söderut eller dukade under i kylan. Också gulsparven har det svårt, vinterbeståndet har halverats sedan 2006 då fågelräkningen började.

Vilken fågel säger Huit Huit?

...den lille Svartvita Flugsnapparen.

Här går solen ner runt 23-tiden och soluppgången sker vid 03-tiden... Men du ska inte tro att det blir "natt" på riktigt. Nä, det är ljust nästan hela natten. Det har jag inte något problem med men den enerverande Svartvita Flugsnapparen gör mej smått galen!

Den speciella fågeln kommer alltid omkring den 5-9:e maj och är en riktig hyllning till att det verkligen är försommar här i Norr. Men dess enerverande livscykel är mer än en männisch kan klara av; Han kvittrar så länge det är dagsljus ute. Dvs. från 03-01, nästan HELA dygnet håller han på.

Ett vore väl om han hade en melodiös sång men det har han inte. Det enda han sjunger är sin entoniga melodi: Witt, witt,witt,witt,witt,witt,witt, witt,witt,witt,witt,witt,witt, witt,witt,witt, witt,witt,witt,witt,witt,witt, witt,witt,witt, witt,witt,witt, witt,witt,witt, witt,witt,witt. Och det alldeles utanför sovrumsfönstret.

Kan Rallar flyga?

Problemet är att oförmågan att flyga också gjort arterna extra känsliga för mänsklig påverkan. Det gäller inte minst det kanske mest klassiska exemplet, dronten.

Den cirka en meter höga duvfågeln levde i frid och fröjd på Mauritius när europeiska sjöfarare kom till ön på 1500-talet.

Olyckligtvis visade det sig att den numera mytomspunna fågeln var helt orädd för människor och dessutom värnlös mot äggätande husdjur som följde med på skeppen. Och redan omkring 1690 hade dronten dött ut.

Hur många fåglar kan inte flyga?

Fågelarter som genom evolutionen förlorat förmågan att flyga har i högre grad blivit utrotade än fåglar som haft kvar flygförmågan, visar ny forskning från Göteborgs universitet.

Vi vet idag att människans inverkan på miljön är orsak till att mängder växt- och djurarter dött ut. Mänsklig påverkan har väsentligt förändrat miljöer och har till exempel globalt orsakat utrotning av hundratals djurarter.

En av konsekvenserna av detta är att biologiska mönster förvrängts. Det innebär i sin tur att forskarna får svårare att tolka aktuella data om artsdiversitet, det vill säga variationen av arter inom ett ekosystem eller område.

– Att studera arter, där människan ligger bakom utrotningen, kan påverka vår förståelse för evolutionen och bättre förstå förlust av arter som inte beror på slumpen, säger Søren Faurby, en av författarna bakom den nya studien och forskare vid Göteborgs universitet.

Vilken fågel kommer sist till Sverige?

Foto: Jari Seppälä

Artikel publicerad: 22.04.2015

Det är allra intressantast att följa med fåglarna på våren. Då kommer det varje dag flyttfåglar till Finland från sydligare länder.

Måsarna och svanarna hör till vårens tidigaste flyttfåglar. Bland småfåglarna kommer lärkorna, stararna, bofinkarna och sädesärlorna bland de första.

Vilken fågel är snabbast i Sverige?

Pilgrimsfalken är Naturskyddsföreningens egen symbolfågel. Den finns både i vår logotyp och vårt miljömärke Bra Miljöval. I mitten på 70-talet höll pilgrimsfalken på att försvinna från södra Sverige. Genom Projekt Pilgrimsfalk räddades falken kvar. Nu sprider den sig i landet.

Stöd arbetet för våra naturskogar och en skogspolitik som tar hänsyn till skogens alla värden.

I södra Sverige minskade pilgrimsfalkstammen redan under 1920- och 30-talen på grund av intensiv jakt. Brevduveägare hörde till dem som ville ha bort falkarna, eftersom de tog duvor. Under 1950- och 1960-talen minskade pilgrimsfalken främst i norra Europa, till största delen på grund av olika miljögifter. Falkarnas förmåga att lägga ägg och föda upp ungar försämrades på grund av gifter. Äggskalen blev så tunna så att äggen ibland krossades när honan ruvade.

När Projekt Pilgrimsfalk startade i mitten på 1970-talet var falkarna hårt drabbade av miljögifter som PCB, DDT och kvicksilver som spreds i naturen. I Sverige kunde man bara observera 15 par falkar totalt när räddningsarbetet inleddes med att skydda boplatser, kartlägga miljögifternas effekter och föda upp falkungar. Det var framför allt falkstammen i sydvästra Sverige som helt höll på att försvinna.

Genom Projekt Pilgrimsfalk inleddes ett samarbete med naturvårdsmyndigheter i de nordiska länderna för att bygga upp en avelspopulation. Målsättningen i första fasen var att återskapa en vild stam med cirka 30 häckande par i sydvästra Sverige. För att nå detta mål krävdes en omfattande avel och uppfödning som under flera år kunde producera ett stort antal ungar för utsättning. Det är svårt att få falkar att häcka i fångenskap - man räknar med att bara 50 procent av de könsmogna fåglarna häckar i bur. Dessutom dröjer det upp till 4–5 år innan falkarna blir könsmogna i fångenskap.

För att få en avelspopulation med genetisk spridning, det vill säga att falkarna inte var för nära släkt, insamlades ägg och ungar från skilda boplatser i Skandinavien.

Avelsprojektet byggde under det första årtiondet till stor del på ideellt engagemang med fågelintresserade lantbrukare som tog hand om falkparen. Burar med falkar fanns i Dalsland, Bohuslän, Västergötland och Småland. Dessutom hölls ett antal par på en dansk avelsstation. De första utsättningarna av ungar som hade fötts upp i bur påbörjades i Bohuslän 1982.

Kan påfåglar flyga långt?

Plötsligt så händer det, Sagans fågel, och barndomens fascination, har dykt upp i trädgården. Denna sommar har många trädgårdsägare fått oväntat besök.

Av påfåglar. Ja, de kan flyga, om än mycket klumpigt. Oftast flyger de upp i ett träd. Och att se en påfågel flyga är en märklig upplevelse. Allt verkar ske i ultrarapid och flygningen är inte den graciösaste man sett. Snarare känns det som om man beskådar något animerat från Harry Potterfilmerna. Men det är verkligt. Och de kan småspringa med stor lätthet. Oftast är det rymlingar från en större fastighet som dyker upp i privata trädgårdar.

Påfågeln (Pavo cristatus) tillhör samma familj som fälthöns. Det finns två arter inom släktet men denna är den mest vanliga och oftast träffar vi på den i finare slottsparker och andra större anläggningar, som Skansen. Hanarnas metallskimrande blåa och gröna fjärdrar har alltid fascinerat människan. I århundraden har påfågeln avbildats och stjärtfjädrarna sparats som dekoration i höga vaser. Ibland träffar man även på uppstoppade djur.

Det krävs två för att dansa tango. Det behövs en hona för att få hanen att visa upp sig i full skrud. Fjädrarna är egentligen stjärttäckare. Fjädrarnas skönhet berättar för honan om hanens förträfflighet att skaffa mat, att klara henne och hennes avkomlingar från faror. Han berättar för henne vilken förträfflig pappa han kommer att bli till deras kommande avkomlingar. Fullt utvuxen är stjärten vid tre års ålder. Och på sensommaren, när honan ligger och ruvar och han kan vila från kurtiserandet, då tappar han alla fjädrar, runt 150 stycken. Nästa år växer nya ut igen.