Hur en svamp förökar sig?

Den del av svampen som vi ser är fruktkroppen, men svampen är så mycket mer än bara det. Fruktkroppen är som ett äpple i ett äppelträdmedan själva svampen, alltså det som motsvarar trädet, består av långa, tunna svamptrådar som kallas mycel. Svampar sprider sig med sporer. Sporer är pyttesmå och lätta. De fångas lätt av vinden och kan blåsa långt, så långt som till en annan värdsdel.

Naturens städpatrull

Tickan får sin energi genom att mycelet bryter ner det döda träd som den växer i. Tickan är alltså en nedbrytarsvamp. Om det inte vore för nedbrytarsvamparna, skulle alla döda växter ligga kvar på marken i tjocka lager. Då skulle ingen energi kunna gå tillbaka till naturens kretslopp, och då skulle inget nytt kunna växa.

Nedbrytarsvampar kan också ställa till med problem för oss människor. Det finns en svamp som tycker att våra trähus är smaskens! Den heter hussvamp. Om hussvampen börjar växa i ett trähus, kan hela huset bli förstört.

Vilka svampar kommer först?

Om du vill du gynna de ätbara svamparna är det viktigt att förstå deras olika funktioner i skogen, förklarar Karin Fällman Lillqvist. Hon delar in dem i tre olika kategorier. Dels finns de nedbrytande svamparna som är viktiga för att bryta ner organiskt material i naturen, så som döda träd, grenar och löv. Dessa är viktiga för att skapa ny, näringsrik jord i skogen, så att nya träd kan växa.

– De flesta svampar i den här kategorin är inte ätbara, men det finns några undantag. Champinjonen är ett exempel på en nedbrytande svamp, förklarar Karin Fällman Lillqvist.

En annan sorts svampar är parasiter. I denna kategori ingår de svampar man helst vill undvika i sin skog, till exempel rotticka som orsakar rotröta, men det finns även ätbara parasitsvampar. Blomkålssvampen är ett exempel.

– En svamps ätbarhet bygger på att den inte är giftig och att den smakar bra, det har ingenting med dess funktion i skogen att göra, säger Karin Fällman Lillqvist.

I den tredje kategorin – mykorrhizasvamparna – ingår merparten av de svampar vi brukar äta. Den här formen av svamp lever i och omkring trädens rötter och det krångliga namnet kommer från grekiskans ”mykos” som betyder svamp och ”rhiza” som betyder rot. Namnet beskriver symbiosen som uppstår mellan svampens trådar och växtens rötter.

– Enkelt beskrivet producerar trädet kolhydrater som det skickar ner till mykorrhizasvamparna som i gengäld hjälper trädet att ta till sig näring och vatten från jorden som det annars inte kan nå med sina egna rötter. Det här är ett livsnödvändigt samspel mellan svampen och trädet. Utan svamparna dör träden och vice versa, säger Karin Fällman Lillqvist.

Hur får svampen sin näring?

Så här gör du sporbilder

Det är svårt att bevara hela svampar men det finns flera sätt att att spara avtryck av dem som till exempel att fotografera eller måla av dem. Att göra en sporbild är ytterligare ett sätt. Sporbilder blir bäst av hattsvampar med skivor på undersidan. Skär av foten så nära hatten som möjligt. Lägg hatten med skivorna nedåt på ett papper. Ställ en burk eller skål över för att skydda mot luftdrag.

Det brukar ta från en timme till en dag innan svampen släppt sina sporer på papperet. Det beror till stor del på hur mogen fruktkroppen är. Använd gärna ett extra exemplar att lyfta på då och då för att kontrollera hur långt sporbilden har kommit. Svampar med ljusa sporer ger bäst bild på svart eller färgat papper.

Arbeta med svampfärgning

Att färga garn med svampar är ett annat sätt att bevara ett avtryck. Många svampar har vackra och starka färger men det är tyvärr inte alla som fungerar att färga med. Från en bok om svampfärgning kan man lära sig några bra arter att använda som till exempel kanelspindlingar eller sandsopp. Man kan färga både med färska och torkade svampar.

Använd ett stormkök och låt 1-2 dl svamp koka i 6 dl vatten 15 minuter eller tills vattnet fått färg. Ta kastrullen från värmen och för ner provtofsar med garn i färgbaden och låt dem ligga i minst 20 minuter. Längre tid ger starkare färg. Ta upp tofsarna och skölj dem. När du lärt dig principen för hur man färgar kan du ge dig ut på en egen upptäcktsfärd i svamparnas målarlåda.

Man kan också förbeta garnerna med olika betmedel. Slöjdläraren vet säkert mer om det och kan hjälpa till med ett större färgningsprojekt.

Vilka olika typer av svampar finns det?

De finns också andra typer av svamp som vi kanske inte tänker är svamp, nämligen småsvamparna. Till denna grupp hör bland annat jäst, mögel och fotsvamp. I jäst finns encelliga svampar.

Svampsporer finns alltid i luften omkring oss. Därför börjar bröd och vissa andra livsmedel mögla om de inte är ordentligt paketerade.

Svampar har inte klorofyll och kan inte få energi genom fotosyntesen som växterna. De har ingen mun, så de kan äta andra organismer. Svamparna får sin näring och energi genom tre olika sätt.

1. Nedbrytare (saprofyter). De frigör energi när de bryter ner andra döda växter.

2. Samarbete (leva i symbios). Svampar samarbetar med växter för att få energi. Trädet får vatten och olika närsalter. Svampen får socker tillbaka av trädet.

Kan svamp spridas?

Vanligt med candida i kroppen

Candida albicans är en mycket vanlig svamp som många bär med sig sedan födseln utan att märka den, medan den hos vissa personer med nedsatt immunförsvar leder till infektion. Den svåraste infektionen är allvarlig blodförgiftning, sepsis, ett tillstånd som enligt världshälsoorganisationen WHO drabbar 30 miljoner människor om året i världen och som kan beräknas förorsaka sex miljoner dödsfall. Mindre farliga och mycket vanliga effekter av svampen är beläggning i munhålan och i underlivet.

Svampen är en så kallad commensal mikrob i matsmältningssystemet. Det innebär att den i normala fall lever i ett slags symbios med värden. När sedan kroppens naturliga barriärer försvagas, exempelvis genom annan sjukdom eller till följd av antibiotikabehandling som även slår ut nyttiga bakterier, kan Candida albicans spridas och invadera kroppen.

– Vi kan nu förstå hur svampen utnyttjar att den ’tränats’ i syrefattiga miljöer till att kunna frodas på djupt liggande platser i kroppen där den inducerar inflammation och övervinner immunceller. De processerna förbrukar snabbt syre så att det skapas nya syrefattiga miljöer som ytterligare underlättar för svampens fortsatta spridning, säger Constantin Urban.

Svampförsvaret nedsatt vid syrebrist

Kroppens eget försvar mot svampmikrober har den vita blodkroppen neutrofiler som främsta vapen. Neutrofilernas förmåga att oskadliggöra Candida albicans blir dock kraftigt nedsatt vid låga syrenivåer. Att förstå att svampen både trivs när syret sjunker och själv kan skapa processer som sänker nivån, är därför en viktig pusselbit.

Svampar är mycket mångsidiga organismer som kan växa på nästan vilken plats som helst. Man har till och med upptäckt växande svampar vid den internationella rymdstationen ISS.

– De behandlingar vården kan erbjuda mot svampen idag är ineffektiva och har toxiska biverkningar. Genom att tänka utanför boxen och förstå hur svampen kringgår kroppens försvarsmekanismer kan man gå vidare med forskning för att hitta behandlingar som ökar livskvaliteten och räddar liv, säger Pedro Lopes, forskare vid Institutionen för klinisk mikrobiologi och studiens huvudförfattare.

Hur nära ett hus får man plocka svamp?

Lek inte med elden

Om du gör upp en eld när du är ute i naturen ska du se till att göra det på ett ställe där elden inte kan sprida sig. Klippor är ett ställe som du aldrig ska göra upp eld på eftersom de kan spricka av värmen och ge ärr i naturen. När du hittat en bra plats – glöm då inte att släcka elden innan du går därifrån.

Naturen är hem för tusentals djur och växter

Skog, vatten och strand kryllar av djurliv. Därför är det viktigt att värna om det ekosystem som du befinner dig i. Skräm, jaga, skada eller förstör inte för djuren. Som hundägare är det särskilt viktigt att du nu på sommaren har hunden kopplad för att inte skrämma bort till exempel kid eller förstöra fågelbon med ägg.

Lämna kvar en bit av svampstället

Allemansrätten gör det möjligt för oss att plocka blommor, bär och svamp fritt i naturen. Har du turen att hitta ett riktigt guldställe ska du vara rädd om det. Även om det är frestande så bör du inte plocka allt från samma ställe. Lämna kvar lite så att naturen får en chans att återhämta sig. Tänk också på att vissa bär och svampar är giftiga. Titta noga så att du inte stoppar fel saker i munnen.

När dör svampar?

Svampförgiftning kan döda en människa. Men giftet är inte menat för oss – en ständig underjordisk kamp tvingar svampar till kemisk krigsföring.

Under mossan kryllar det av liv som vi sällan ser. Svamparnas mycel och nedbrytarbakterier ska samsas om utrymmet med småkryp, som hoppstjärtar, rundmaskar (nematoder) och fluglarver. Att en tugga av fel svamp kan döda en människa – men inte en ko – beror på att vår ämnesomsättning liknar svampens fiender under markytan.

I den ständiga kampen om utrymme och näring har de allihopa utvecklat olika metoder att försvara sig eller angripa andra. Den ständiga kampen har tvingat svampar till kemisk krigföring. Men att som svamparna, ta till kraftiga nervgifter mot pyttesmå hoppstjärtar och rundmaskar kan ändå tyckas vara höjden av överdrift. Behövs det verkligen?

Svampar står nakna mot fienden

– Ja. Djur har skinn, päls och taggar, växter har bark och annan kutikula, skyddsskikt. Men svampar växer nakna, i tusendels millimeter tunna hyftrådar under marken. Vad de har är en kemisk fabrik för att hålla insekter och andra djur borta. Doften kan avskräcka, och om någon tuggar på svampen omvandlas vissa ämnen och blir osmakliga, säger Anders Dahlberg, professor i mykologi vid Statens lantbruksuniversitet, SLU.

Medan en del ämnen förgiftar och förlamar hoppstjärtar eller nematoder sätter svamparna in andra ämnen mot bakterier, vilket vi människor dragit nytta av i till exempel penicillin. Men ämnen som aflatoxiner, som utvecklas av mögelsvampar, kan vara mycket giftiga för människan. Så det finns en stor spännvidd i hur svampgifter påverkar oss.

Försvarar sig med kemisk krigsföring

Utöver att skydda sig mot angripare använder svamparna sina kemikalier till att försvara eller utvidga sina territorier. De kan riktas mot andra arter eller mot andra individer av samma art.

Att svampar är individer och har en ”genetisk integritet” började man inse först på 1970-talet, enligt Anders Dahlberg, som på 1990-talet forskade i bland annat hur stora svampindivider kan bli.

Vad behöver svampar för att överleva?

De flesta träd lever i symbios med svampar i marken. Detta samarbete kallas för mykorrhiza och innebär att svamparna hjälper träden att ta upp näring ur marken genom att leverera dessa näringsämnen, kväve och fosfater, rakt in i trädens rötter. I utbyte får svamparna energi i form av kolhydrater som träden producerat i sina blad.

– Mykorrhizan har varit av central betydelse för livets utveckling på jorden. Utan den hade inte de första växterna kunnat etablera sig på land, säger Anders Tunlid, professor vid Lunds universitet.

Ett stort antal forskare från Europa och USA har nu kartlagt arvsmassan hos 18 olika svamparter. Studien visar att mykorrhiza har uppkommit flera gånger under evolutionen genom att frilevande svampar har utvecklat mekanismer för att tränga igenom växternas naturliga försvarsmekanismer. Detta har skett på många olika sätt.

– Varför det är så vet vi inte. Men förmodligen återspeglar detta att evolutionen har utgått från olika arter av frilevande svampar och att symbiosen har utvecklats i samspel med specifika värdväxter under lång tid, säger Anders Tunlid.

Den aktuella studien visar också att mykorrhizasvamparna under evolutionens gång har förlorat många av de gener som finns hos frilevande släktingar. Det rör sig om gener som används för att bryta ner dött organiskt material i marken, en arbetsinsats som mykorrhizasvamparna inte längre behöver utföra eftersom de blir serverade sina kolhydrater av träden. Men förlusten av dessa gener innebär samtidigt att svamparna har blivit beroende av det socker som kommer från träden.

– Utan energin från träden kan förmodligen inte mykorrhizasvampar överleva i naturen, säger Anders Tunlid.

Forskningsprojektet har stöttats av det amerikanska energidepartementet. Ett av skälen till denna satsning är de tillämpningar som projektet kan leda till. Med större kunskaper om genernas och enzymernas roll i symbiosen kanske man kan få fram träd som tar upp näring effektivare och ger större avkastning i biomassa, menar Anders Tunlid.

Kan man åka upp i svampen?

Svampen fungerar alltså som ett sorts vattenlager, en vattenreservoar. Om det skulle börja brinna, bli stopp eller en läcka i vattenledningarna då är det bra att vi har mycket vatten samlat i Svampen. Svampens viktigaste uppgift är ändå att se till att vattnet rinner ut till alla hus i Örebro.

I och med att Svampen är så hög bildas ett vattentryck. Vattentrycket gör att vattnet får sådan fart när det rinner ner från Svampen, att det orkar "rinna uppåt" i husen. Ju högre vattentorn, desto högre orkar vattnet trycka sig upp i husen. Detta kallas kommunicerande kärl, alltså kärl som kommunicerar eller "pratar" med varandra.

Örebro växer och bygger Lyra

Sedan Svampen togs i bruk 1958 har Örebros befolkning mer än fördubblats. Örebro fortsätter att växa snabbt och därför måste tillgången till dricksvatten öka. Som en del i att trygga den växande stadens framtida vattenförsörjning bygger Örebro kommun en ny större vattenreservoar i Adolfsberg i södra Örebro. Den nya vattenreservoaren, Lyra, planeras vara i full drift 2024. Svampen har en fortsatt viktig roll att fylla för Örebro som arkitektoniskt landmärke och symbol för Örebro.

Hur vet man om svampen är giftig?

Det finns många goda matsvampar. Men plocka bara sådana svampar som du är säker på är ätliga matsvampar. Om du är det minsta osäker - plocka inte.

Svamp är ett uppskattat livsmedel av många och skogssvamp innehåller både fibrer och vissa vitaminer och mineraler. En del svampsorter innehåller också vitamin D, vilket är unikt bland icke-animaliska livsmedel.

Att svamp smakar gott är dock ingen garanti för att den är säker att äta. Tyvärr finns det en del svampar som är giftiga och som kan ge svåra skador om man äter dem. Vissa arter kan till och med vara dödliga. Kunskapen ökar och svampböcker blir föråldrade. Läs på i nya svampböcker om vilka svampar som är ätliga och vilka du ska undvika att plocka innan du ger dig ut i svampskogen!

Svampförgiftning

Den vanligaste orsaken till svampförgiftning är att matsvamp förväxlats med giftig svamp. Hur mycket och vilken svamp som ätits avgör hur dålig man blir.

Olika svampar ger olika symtom. Gifter från olika svampar kan till exempel:

• Påverka nervsystemet. Exempel: röd flugsvamp (Amanita muscaria), panterfläckig flugsvamp (Amanita pantherina), brun flugsvamp (Amanita regalis), samt vissa arter av broskskivlingar (Marasmius), slätskivlingar (Psilocybe), trådskivlingar (Inocybe) och trattskivlingar (Clitocybe).

• Påverka mag-tarmkanalen. Exempel: giftchampinjon (Agaricus xanthodermus), giftkremla (Russula emetica) och bolmörtsskivling (Entoloma sinuatum).

• Skada inre organ. Exempel: vit flugsvamp (Amanita virosa), lömsk flugsvamp (Amanita phalloides), gifthättingar (Galerina marginata), toppig giftspindelskivling (Cortinarius rubellus) och orangebrun giftspindling (Cortinarius orellanus).

• Ge allergiliknande reaktioner. Exempel: pluggskivling (Paxillus
involutus).

• Ge förändrad känslighet för alkohol. Exempel: grå bläcksvamp (Coprinopsis atramentaria).

Hur veta vilken svamp?

Grovrensa gärna stolt fjällskivling på plats. Foto Helena Björnström

Om du är i okända svampmarker markera i GPS eller mobil var du parkerade bilen eller cykeln.

Den viktigaste regeln är att bara plocka svampar du är helt säker på. Plocka hela svampen ur marken så du ser fotbasen, då blir det lättare att avgöra vilken art det är. Om du behöver hjälp med artbestämning: Fotografera svampen – hel och delad, hattens ovan- och undersida, foten – notera vilka träd som finns i närheten eller ta en miljöbild. Då kan du få bra hjälp från andra med artbestämningen.

Plocka bara unga och friska svampar. Gamla och stora exemplar av till exempel fårticka eller taggsvamp är beska. Ta inte mögliga svampar.
De flesta soppar (svampar med rörlager under hatten) är bra matsvampar, men se upp med gallsopp och pepparsopp. De smakar illa.
Lukta på svampen. Lukten skvallrar ibland om vilken art det är, till exempel luktar mandelriska skaldjur och sotvaxskivlingen honung. Släng svampen om den luktar illa.
Grovrensa i skogen. Låt friska skivor, rör och taggar vara kvar. Ta bort partier som angripits av insekter. Rörlager från soppar kan få en slemmig konsistens vid tillagning. Det är också oftast i rörlagret som insekterna lägger sina ägg.

Vilka svampar kan man inte äta?

Till cytotoxinerna räknas de giftiga ämnena orellanin, amatoxin och gyromitrin. Cytotoxiska svampar är exempelvis stenmurkla, vit flugsvamp, lömsk flugsvamp, gifthätting och toppig giftspindling. Vit och lömsk flugsvamp (amatoxin) är mycket giftiga och orsakar varje år flera allvarliga förgiftningar, ibland även dödsfall. Toppig giftspindling är främst njurskadande (orellanin).

Amatoxin och orellanin orsakar cellskada i fr a i lever, tarm och njurar. De viktigaste amatoxinerna, alfa-, beta- och gamma-amanitinerna är bicykliska okapeptidderivat som ger skador på lever och njure via irreversibel bindning till RNA-polymeras II. Djurstudier indikerar att subletala doser av amatoxiner minskar hepatiskt glutationinnehåll varför behandling med acetylcystein är indicerat. Svamparna innehåller även hemolysiner som kan orsaka blödningar i hud och tarm. Observera att det inte enbart är Giftspindling (orellanin) som kan ge njurskada utan även flera amanitaarter (amatoxin) kan också ge njurskada, även isolerad sådan.

Giftet gyromitrin som finns i stenmurkla och lömsk biskopsmössa påverkar nervsystemet och hämmar kroppens användning av vitamin B6. Det är även cancerogent och kan påverka fertiliteten. Observera att förvällning av stenmurkla inte avlägsnar allt gyromitrin varför denna svamp inte bör ätas alls. Förgiftning med stenmurkla kan orsaka omtöckning, illamående och diarrée.

Förtäring av cytotoxiska svampar är vanligen förenat med längre latenstid mellan intag och symptomdebut än neurotoxiska och mag-tarmirriterande svampar där symptomen beror på organskada. Tiden mellan förtäring och uppkomst av symptom kan ge vägledning om vilken typ av förgiftning som inträffat. Cytotoxiska svampar ger i allmänhet en latenstid på 8-24 timmar från intag till symptomdebut. I vissa fall kan latenstiden vara längre när symptomen beror på organskada, symptomen kan debutera först efter 3-7 dygn.

Hur lång tid tar det att bli av med svamp?

Hudsvamp uppstår ofta i hudveck som i ljumskarna, under brösten eller mellan skinkorna. Det kan också uppstå på ställen med mycket svett och talg-utsöndring, som på ryggen eller bröstet. Här får du tips på hur du bäst behandlar svampinfektion i huden.

Olika sorters svampinfektion

De vanligaste sorters svampar som orsakar infektioner är jästsvampar och trådsvampar. Jästsvamp finns normalt i kroppen, men kan ge besvär när de förökar sig för mycket. Ofta sker det efter en tid av nedsatt immunförsvar, till exempel vid sjukdom eller efter en antibiotikabehandling. Diabetes eller kortisonbehandlingar kan också öka risken för besvär. Trådsvamp finns normalt inte i huden. Infektion kan ske från fuktiga badhusgolv eller från kontakt med husdjur. Barn under ett år, gravida och äldre har större risk att drabbas av svampinfektioner.

Kan svamp gå över av sig själv?

Behandlingen av svamp i underlivet och intimt obehag handlar om att bromsa svampväxten, så den naturliga, syrliga balansen i slidan återställs. Och dessutom handlar det om att bli av med irritationerna. Det kan du göra med olika medel:

– Normalt appliceras en kräm som smörjas direkt på området. Det finns olika medicinska produkter mot svamp i underlivet, som du kan köpa i handköp på apoteket.

Förutom det finns det olika produkter med naturliga aktiver som motverkar intimt obehag. Det kan till exempel vara produkter som innehåller tea tree oil, som är känd för att verka effektivt mot just klåda och hudirritation, och som därför med fördel kan användas vid intimt obehag.

Du kan till exempel välja Femigel från Australian Bodycare. Det är en gel, som hjälper med att återställa en sund och naturlig balans vid intimt obehag och torrhet vid de yttre könsorganen. Motsatt traditionella läkemedel, som bara får användas i en begränsad period, så får produkter som Femigel, som innehåller 100% naturliga aktiver, användas som en del av den dagliga vården.

– Du kan få stickpiller i handköp. Läkaren eller farmaceuten på apoteket rekommenderar ofta, att du kombinerar stickpiller och kräm mot slidsvamp.

– Du kan få en tablettbehandling med tabletter, som ska intas. Det är en behandling på recept, som läkaren typiskt endast vil föreslå, om kräm eller stickpiller inte har fungerat, eller om du lider av upprepade tillfällen av underlivssvamp.

Vad gör man efter man plockat svamp?

Det kallas att man förväller svamp, vilket är en sanning med modifikation, menar Jonas Cramby. Vad som egentligen sker är att man kokar bort/in all den vätska som svamparna sugit i sig efter att ha vistats i ruskigt svenskt höstväder.
En förvällning går till på följande sätt: Stek svampen (oftast kantareller) utan fett och salt på låg värme tills de vattnar sig. Vänta sedan tills allt vatten kokat in. Frestas inte att hälla av vattnet, mycket av smaken finns nämligen här.
När svampen börjar bli torr ska man höja värmen, tillsätta smör, salt (samt eventuellt finhackad lök, rekommenderar Cramby) och fortsätter sedan steka svampen tills den blivit lite småknaprig. Är svampen lite torrare vänder man först runt dem i en het och torr stekpanna, tillsätter sedan smör och lök och steker dem snabbt.
Medan många vid rensning skär svampen i två halvor för att kolla larvangrepp rekommenderar matskribenten istället att man gärna ska använda hela, små svampar eftersom dessa håller formen bättre.

För dig som vill spara svampen
Då och då händer det att man har svampturen med sig och hittar mer än vad kan ätas på en vecka. Då kan det vara en bra idé att spara undan spara undan lite till en annan gång.
För att spara svampen finns tre val: Frysa, torka eller lägga in.
Kantarellen är den vanligaste plocksvampen och här är infrysning den vanligaste, och enklaste, metoden enligt Cramby. Då är det bara att hacka upp, koka bort vätskan utan salt och matfett och sedan frysa in i portionspåsar. Klart.
Svampar som trattkantareller och Karljohan är däremot perfekta att torka, menar matskribenten, något som han menar inte bara är en metod utan ett livsstilsval. Detta eftersom man efter rensning lägger ut alla svamp på utbredda tidningar över hela lägenheten, och där ska de ligga ett tag, tills de är torra och skrumpna.
Att välja att pickla svampen kräver kanske lite mer matlagningsintresse, resonerar han, men menar att man å andra sidan kommer att ha snabb och bekväm tillgång till smörgåskondiment hela vintern, vilket han menar höjer livskvalitén…