Vilka fåglar är flyttfåglar i Sverige?

Innehållsförteckning:

1. Vilka fåglar är flyttfåglar i Sverige?
2. När flyttar fåglarna från Sverige?
3. Vad finns det för fåglar i Sverige?
4. Hur hittar fåglar?
5. Vilka fåglar finns i Sverige på vintern?
6. Varför flyttar fåglarna tillbaka till Sverige?
7. Vilken flyttfågel kommer sist?
8. Vilken fågel är Sveriges nationalfågel?
9. Finns det vilda påfåglar i Sverige?
10. Hur långt flyger en flyttfågel?
11. Vilken är den vanligaste fågeln i Sverige?
12. Hur långt flyger en flyttfågel per dag?
13. Hur många flyttfåglar kommer till Sverige?
14. Hur många flyttfåglar i Sverige?
15. Vilken är Danmarks nationalfågel?

Vilka fåglar är flyttfåglar i Sverige?

Idag utgår begreppet flyttfågel från fågelpopulationernas regelbundna förflyttningar. En population som inte stannar kvar i området kring sin häckningplats är flyttfåglar. Detta innebär att en population som häckar i norra Sverige men övervintrar i södra Sverige består av flyttfåglar. Tidigare hade man ett mer nationellt eller regionalt perspektiv vilket innebar att om en art återfanns inom samma geografiska område året om kallades den för stannfågel. Genom bland annat ringmärkning har det påvisats att många regioners fågelpopulationer byts ut under olika årstider. Exempelvis flyttar många av de i Sverige häckande kajorna (som tidigare definierades som stannfågel) till Nordeuropa medan östligare häckande kajor övervintrar i Sverige. Många arter som tidigare kategoriserades som stannfåglar är partiella flyttfåglar.

Det förekommer också andra begrepp. Begreppet kortflyttare avser, ur ett västpalearktiskt perspektiv, arter som i allmänhet lämnar sitt häckningsrevir men som övervintrar inom Västpalearktis. De arter som flyttar till tropiska Afrika, söder om Sahara eller i södra Asien kallas tropikflyttare. På samma sätt talar man om kortflyttare respektive tropikflyttare i Nearktis men där de senare flyttar till tropikerna i Sydamerika. Kortflyttare används ibland också som synonym för partiella flyttfåglar.

De vanligaste är att fåglarnas förflyttningar går från norr till söder och tillbaka igen. Men i torra trakter pågår liknande regelbundet återkommande flyttningar mellan torrperioder och regnperioder. Vissa arter som häckar kring berg har till och med regelbundna flyttningar i höjdled. Men majoriteten av flyttfåglarna anländer från söder på våren för att uppsöka sina häckningsplatser i norr. Efter avslutad häckning söker de sig sedan tillbaka söderut för att på hösten anlända till sina vinterkvarter. Ju större skillnader ett områdes klimat har mellan olika årstider, desto större är andelen flyttande fåglar i området. Andelen flyttfåglar i medelhavsregionen är alltså mindre än i Skandinavien, och andelen i tropikerna är ännu mindre.

Det är olika mekanismer eller en kombination av mekanismer som "sätter igång" flyttbeteendet hos fåglar. Vissa arter flyttar alltid kring ett visst datum, medan andra påbörjar sin flytt beroende av klimatförändringen i området. Flyttbeteendet påverkas bland annat av genetiska betingelser som styrs hormonellt. Förändringen i antal soltimmar per dygn är en mekanism som påverkar fåglarna att flytta, såväl som den minskade tillgången på föda. Man har dokumenterat att många mindre flyttfåglar blir allt mer nattaktiva på sensommaren, veckorna innan flyttningen. Det finns också dokumenterat att många arter uppvisar så kallad flyttningsoro vilket infaller under perioden innan flyttningen sker. Flyttningsoron yttrar sig som ett rastlöst hoppande beteende där hoppen är riktade mot artens naturliga flyttningsriktning.[1] De flesta mindre fåglar genomför sina flyttningar på natten och vilar på dagen. Exempel på datumflyttande fåglar, som alltså främst styrs av solljus, är sädesärlan. Exempel på arter som är mer opportuna och anländer så fort is och snö börjar ge med sig är sånglärka, stare och tofsvipa.

Under flyttningen samlas fåglarna ofta i stora flockar, framför allt där de ska ge sig ut på en sträcka över öppet vatten - Ölands södra udde och Falsterbo är sådana platser i Sverige, Gibraltar och Malta är liknande platser vid Medelhavet. Även rovfåglar som falkar och hökar uppträder där i stort antal.

Den nordatlantiska oscillationen är ett atmosfäriskt fenomen som påverkar vädret i Västeuropa. När det atmosfäriska tryckskillnaderna över Nordatlanten är stora blir våren varmare. Detta tidigarelägger den nordliga flytten till häckningsplatserna för fågelarter som främst övervintrar i västra och centrala Europa. Sedan 1980-talet har det skett en generell ökning av positiv nordatlantisk oscillation vilket lett till tidigare vårar och tidigare vårflyttar för kortflyttande fåglar.[3][4]

De allra flesta av de insektsätande arterna flyttar till tropikerna, ur ett västpalearktisk perspektiv innebär detta söder om Sahara, i Nearktis innebär det tropikerna i Sydamerika, och dessa fåglar kallas därför för tropikflyttare. Exempel är merparten av alla sångare men även bivråken. Tropikflyttare som häckar i Sverige anländer senare på våren än fåglar som övervintrar i exempelvis södra Europa eftersom deras förflyttningar tar så mycket längre tid.

Vissa arter nyttjar sig av så kallat mellansträck (eller mellanflyttning) vilket innebär att de genomför en första delsträcka på flyttningen mot vinterkvarteren som avbryts av ruggning. Ofta besätts de sydligare häckningsområdena av nordligare häckningspopulationer så att det för den oinvigde kan verka som om dessa fåglar inte alls har flyttat. Ett exempel på detta är staren där hela populationen i södra Skandinavien flyttar till Danmark och Tyskland redan i juli, strax efter midsommar. Men redan i juni har främst ungfåglar från nordligare och östligare populationer börjat anlända till södra Skandinavien på sin delsträckning för att stanna och rugga till första vinterdräkt. Detta innebär att trots att södra Sveriges hela häckningspopulation redan lämnat landet i juli, så finns det starar som först flyttar från södra Sverige i oktober.

När flyttar fåglarna från Sverige?

Idag utgår begreppet flyttfågel från fågelpopulationernas regelbundna förflyttningar. En population som inte stannar kvar i området kring sin häckningplats är flyttfåglar. Detta innebär att en population som häckar i norra Sverige men övervintrar i södra Sverige består av flyttfåglar. Tidigare hade man ett mer nationellt eller regionalt perspektiv vilket innebar att om en art återfanns inom samma geografiska område året om kallades den för stannfågel. Genom bland annat ringmärkning har det påvisats att många regioners fågelpopulationer byts ut under olika årstider. Exempelvis flyttar många av de i Sverige häckande kajorna (som tidigare definierades som stannfågel) till Nordeuropa medan östligare häckande kajor övervintrar i Sverige. Många arter som tidigare kategoriserades som stannfåglar är partiella flyttfåglar.

Det förekommer också andra begrepp. Begreppet kortflyttare avser, ur ett västpalearktiskt perspektiv, arter som i allmänhet lämnar sitt häckningsrevir men som övervintrar inom Västpalearktis. De arter som flyttar till tropiska Afrika, söder om Sahara eller i södra Asien kallas tropikflyttare. På samma sätt talar man om kortflyttare respektive tropikflyttare i Nearktis men där de senare flyttar till tropikerna i Sydamerika. Kortflyttare används ibland också som synonym för partiella flyttfåglar.

De vanligaste är att fåglarnas förflyttningar går från norr till söder och tillbaka igen. Men i torra trakter pågår liknande regelbundet återkommande flyttningar mellan torrperioder och regnperioder. Vissa arter som häckar kring berg har till och med regelbundna flyttningar i höjdled. Men majoriteten av flyttfåglarna anländer från söder på våren för att uppsöka sina häckningsplatser i norr. Efter avslutad häckning söker de sig sedan tillbaka söderut för att på hösten anlända till sina vinterkvarter. Ju större skillnader ett områdes klimat har mellan olika årstider, desto större är andelen flyttande fåglar i området. Andelen flyttfåglar i medelhavsregionen är alltså mindre än i Skandinavien, och andelen i tropikerna är ännu mindre.

Det är olika mekanismer eller en kombination av mekanismer som "sätter igång" flyttbeteendet hos fåglar. Vissa arter flyttar alltid kring ett visst datum, medan andra påbörjar sin flytt beroende av klimatförändringen i området. Flyttbeteendet påverkas bland annat av genetiska betingelser som styrs hormonellt. Förändringen i antal soltimmar per dygn är en mekanism som påverkar fåglarna att flytta, såväl som den minskade tillgången på föda. Man har dokumenterat att många mindre flyttfåglar blir allt mer nattaktiva på sensommaren, veckorna innan flyttningen. Det finns också dokumenterat att många arter uppvisar så kallad flyttningsoro vilket infaller under perioden innan flyttningen sker. Flyttningsoron yttrar sig som ett rastlöst hoppande beteende där hoppen är riktade mot artens naturliga flyttningsriktning.[1] De flesta mindre fåglar genomför sina flyttningar på natten och vilar på dagen. Exempel på datumflyttande fåglar, som alltså främst styrs av solljus, är sädesärlan. Exempel på arter som är mer opportuna och anländer så fort is och snö börjar ge med sig är sånglärka, stare och tofsvipa.

Under flyttningen samlas fåglarna ofta i stora flockar, framför allt där de ska ge sig ut på en sträcka över öppet vatten - Ölands södra udde och Falsterbo är sådana platser i Sverige, Gibraltar och Malta är liknande platser vid Medelhavet. Även rovfåglar som falkar och hökar uppträder där i stort antal.

Den nordatlantiska oscillationen är ett atmosfäriskt fenomen som påverkar vädret i Västeuropa. När det atmosfäriska tryckskillnaderna över Nordatlanten är stora blir våren varmare. Detta tidigarelägger den nordliga flytten till häckningsplatserna för fågelarter som främst övervintrar i västra och centrala Europa. Sedan 1980-talet har det skett en generell ökning av positiv nordatlantisk oscillation vilket lett till tidigare vårar och tidigare vårflyttar för kortflyttande fåglar.[3][4]

De allra flesta av de insektsätande arterna flyttar till tropikerna, ur ett västpalearktisk perspektiv innebär detta söder om Sahara, i Nearktis innebär det tropikerna i Sydamerika, och dessa fåglar kallas därför för tropikflyttare. Exempel är merparten av alla sångare men även bivråken. Tropikflyttare som häckar i Sverige anländer senare på våren än fåglar som övervintrar i exempelvis södra Europa eftersom deras förflyttningar tar så mycket längre tid.

Vissa arter nyttjar sig av så kallat mellansträck (eller mellanflyttning) vilket innebär att de genomför en första delsträcka på flyttningen mot vinterkvarteren som avbryts av ruggning. Ofta besätts de sydligare häckningsområdena av nordligare häckningspopulationer så att det för den oinvigde kan verka som om dessa fåglar inte alls har flyttat. Ett exempel på detta är staren där hela populationen i södra Skandinavien flyttar till Danmark och Tyskland redan i juli, strax efter midsommar. Men redan i juni har främst ungfåglar från nordligare och östligare populationer börjat anlända till södra Skandinavien på sin delsträckning för att stanna och rugga till första vinterdräkt. Detta innebär att trots att södra Sveriges hela häckningspopulation redan lämnat landet i juli, så finns det starar som först flyttar från södra Sverige i oktober.

Vad finns det för fåglar i Sverige?

För att du ska känna igen fåglarna som dyker upp vid din fågelmatning har vi skapat den här enkla och tydliga guiden till de vanligaste fåglarna som ses runt knuten på vintern.

Se även våra specifika guider till • fågelskådning • fåglarnas dagsrytm • förbiflygande fåglar • hackspettar • grön- och gråsiska • ugglor • trastar • piplärkor • kungsfåglar • mesfåglar • kärrhökar • örnar • sparvhök/duvhök • vinterfåglar • fågelsång/fågelläten

Mer information om regler och rapportsystem för Vinterfåglar inpå knuten finner du på Vinterfaglar.se. Du kan även ladda ner appen Vinterfåglar inpå knuten till din Iphone eller Android.

Hur hittar fåglar?

FENOMENET HAR fascinerat människor i alla tider. Inte minst flyttfåglarnas rörelser över jordklotet. Fast från början förstod man inte ens att de flyttade. Filosofen Aristoteles funderade exempelvis på varför svalorna alltid försvann på hösten, och föreslog att de tillbringade vintern i hålor i marken. Så sent som på 1700-talet skrev Linné att de övervintrade på sjöbottnarna. Först i modern tid förstod man att de flyger ner till tropiska Afrika när vintern närmar sig.

I dag vet vi att en sjättedel av det totala antalet fågelarter, cirka 1 800 av knappt 11 000, flyttar långa sträckor.

Det absoluta långdistansrekordet innehas av silvertärnan som flyger i sicksack över oceanerna från häckplatserna i Arktis ner till övervintringsområdet i Antarktis. Den totala årliga flygsträckan har nyligen uppmätts till uppemot 90 000 kilometer! Trots denna ansträngning finns det silvertärnor som blivit 30 år och kan då ha flugit sträckan jorden– månen sju gånger.

En annan havsfågel, gråliran, ligger inte långt efter. Lirorna tillryggalägger 65 000 kilometer när de rör sig mellan häckplatserna runt Nya Zeeland och vinterområdet i norra Stilla havet.

Vilka fåglar finns i Sverige på vintern?

• Känna igen några vanligt förekommande fåglar
• Ha kunskap om några fåglar som stannar över vintern och några som flyttar på hösten
• Känna till hur fåglar kan bygga bon

De flesta barn/elever känner igen några vanliga fåglar, men de kanske inte är medvetna om det. Stå i en ring och låt eleverna/barnen säga namnen på en fågel som de känner igen, lista dem på ett papper. Fortsätt tills det inte kommer fram fler nya namn. Låt eleverna/barnen, med hjälp av en fågelbok, ta reda på fakta om de fåglar som nämnts och sedan redovisa vad de kommit fram till: Hur ser de ut, var lever de, stannar de över vintern eller flyttar de till varmare trakter, vad äter de o.s.v.

På våren och försommaren, när fåglarna sjunger som bäst, kan man samla barnen på en fin plats i skogen, långt ifrån trafik och annat som stör naturens egna ljud. Sitt ner, blunda och var alldeles tysta. Hörs någon fågelsång? När någon hör en fågel, sätt upp ett finger i luften, ett nytt finger för varje ny fågel som hörs. Hur många olika fåglar hörde ni?

Varför flyttar fåglarna tillbaka till Sverige?

Idag utgår begreppet flyttfågel från fågelpopulationernas regelbundna förflyttningar. En population som inte stannar kvar i området kring sin häckningplats är flyttfåglar. Detta innebär att en population som häckar i norra Sverige men övervintrar i södra Sverige består av flyttfåglar. Tidigare hade man ett mer nationellt eller regionalt perspektiv vilket innebar att om en art återfanns inom samma geografiska område året om kallades den för stannfågel. Genom bland annat ringmärkning har det påvisats att många regioners fågelpopulationer byts ut under olika årstider. Exempelvis flyttar många av de i Sverige häckande kajorna (som tidigare definierades som stannfågel) till Nordeuropa medan östligare häckande kajor övervintrar i Sverige. Många arter som tidigare kategoriserades som stannfåglar är partiella flyttfåglar.

Det förekommer också andra begrepp. Begreppet kortflyttare avser, ur ett västpalearktiskt perspektiv, arter som i allmänhet lämnar sitt häckningsrevir men som övervintrar inom Västpalearktis. De arter som flyttar till tropiska Afrika, söder om Sahara eller i södra Asien kallas tropikflyttare. På samma sätt talar man om kortflyttare respektive tropikflyttare i Nearktis men där de senare flyttar till tropikerna i Sydamerika. Kortflyttare används ibland också som synonym för partiella flyttfåglar.

De vanligaste är att fåglarnas förflyttningar går från norr till söder och tillbaka igen. Men i torra trakter pågår liknande regelbundet återkommande flyttningar mellan torrperioder och regnperioder. Vissa arter som häckar kring berg har till och med regelbundna flyttningar i höjdled. Men majoriteten av flyttfåglarna anländer från söder på våren för att uppsöka sina häckningsplatser i norr. Efter avslutad häckning söker de sig sedan tillbaka söderut för att på hösten anlända till sina vinterkvarter. Ju större skillnader ett områdes klimat har mellan olika årstider, desto större är andelen flyttande fåglar i området. Andelen flyttfåglar i medelhavsregionen är alltså mindre än i Skandinavien, och andelen i tropikerna är ännu mindre.

Det är olika mekanismer eller en kombination av mekanismer som "sätter igång" flyttbeteendet hos fåglar. Vissa arter flyttar alltid kring ett visst datum, medan andra påbörjar sin flytt beroende av klimatförändringen i området. Flyttbeteendet påverkas bland annat av genetiska betingelser som styrs hormonellt. Förändringen i antal soltimmar per dygn är en mekanism som påverkar fåglarna att flytta, såväl som den minskade tillgången på föda. Man har dokumenterat att många mindre flyttfåglar blir allt mer nattaktiva på sensommaren, veckorna innan flyttningen. Det finns också dokumenterat att många arter uppvisar så kallad flyttningsoro vilket infaller under perioden innan flyttningen sker. Flyttningsoron yttrar sig som ett rastlöst hoppande beteende där hoppen är riktade mot artens naturliga flyttningsriktning.[1] De flesta mindre fåglar genomför sina flyttningar på natten och vilar på dagen. Exempel på datumflyttande fåglar, som alltså främst styrs av solljus, är sädesärlan. Exempel på arter som är mer opportuna och anländer så fort is och snö börjar ge med sig är sånglärka, stare och tofsvipa.

Under flyttningen samlas fåglarna ofta i stora flockar, framför allt där de ska ge sig ut på en sträcka över öppet vatten - Ölands södra udde och Falsterbo är sådana platser i Sverige, Gibraltar och Malta är liknande platser vid Medelhavet. Även rovfåglar som falkar och hökar uppträder där i stort antal.

Den nordatlantiska oscillationen är ett atmosfäriskt fenomen som påverkar vädret i Västeuropa. När det atmosfäriska tryckskillnaderna över Nordatlanten är stora blir våren varmare. Detta tidigarelägger den nordliga flytten till häckningsplatserna för fågelarter som främst övervintrar i västra och centrala Europa. Sedan 1980-talet har det skett en generell ökning av positiv nordatlantisk oscillation vilket lett till tidigare vårar och tidigare vårflyttar för kortflyttande fåglar.[3][4]

De allra flesta av de insektsätande arterna flyttar till tropikerna, ur ett västpalearktisk perspektiv innebär detta söder om Sahara, i Nearktis innebär det tropikerna i Sydamerika, och dessa fåglar kallas därför för tropikflyttare. Exempel är merparten av alla sångare men även bivråken. Tropikflyttare som häckar i Sverige anländer senare på våren än fåglar som övervintrar i exempelvis södra Europa eftersom deras förflyttningar tar så mycket längre tid.

Vissa arter nyttjar sig av så kallat mellansträck (eller mellanflyttning) vilket innebär att de genomför en första delsträcka på flyttningen mot vinterkvarteren som avbryts av ruggning. Ofta besätts de sydligare häckningsområdena av nordligare häckningspopulationer så att det för den oinvigde kan verka som om dessa fåglar inte alls har flyttat. Ett exempel på detta är staren där hela populationen i södra Skandinavien flyttar till Danmark och Tyskland redan i juli, strax efter midsommar. Men redan i juni har främst ungfåglar från nordligare och östligare populationer börjat anlända till södra Skandinavien på sin delsträckning för att stanna och rugga till första vinterdräkt. Detta innebär att trots att södra Sveriges hela häckningspopulation redan lämnat landet i juli, så finns det starar som först flyttar från södra Sverige i oktober.

Vilken flyttfågel kommer sist?

Under hösten lämnar miljontals fåglar vårt land för en farofylld färd söderut och för flera fåglar inleddes höstsäsongens långa flyttning redan i början av sommaren.

– De första fåglarna flyttar söderut redan innan de sista har anlänt under senvåren. I slutet av maj kan man möta skogssnäppor som är på väg mot vinterkvarteren. Strax därefter kommer de första storspovarna, berättar Anders Wirdheim, informationsansvarig på SOF BirdLife Sverige.

I båda fallen är det honorna som flyttar först. Hos skogssnäppan flyttar honan i regel så snart hon lagt äggen eller i samband med att äggen kläcks. Sedan är det hannens sak att ta med ungarna till en rik födosöksmiljö med mycket mat och där sköta vakthållningen och varna för faror.

– Varför honorna hos vissa vadare flyttar så tidigt är nog inte helt klarlagt, men en teori som är allmänt spridd är att produktionen av de fyra förhållandevis stora äggen tär på honornas krafter och att de därför måste uppsöka rika födomiljöer och därmed lämna familjen, berättar Anders Wirdheim.

Vilken fågel är Sveriges nationalfågel?

Artiklar och bilder är skyddade enligt lagen om upphovsrätt. Eftertryck eller annan kopiering är förbjuden. Citera oss gärna men ange källan.

Denna sajt drivs med förnybar energi på Arto från Oktavilla

Finns det vilda påfåglar i Sverige?

I sitt naturliga utbredningsområde är påfågeln fredad och det är förbjudet att exportera påfågelsfjädrar från Indien. Den är vanlig som prydnadsfågel över hela världen och därför inte en hotad art.

Påfågeln är en kraftigt byggd hönsfågel där hönorna och tupparna är mycket olika varandra. Påfågelhanens stjärt är fullt utvuxen först vid tre års ålder. Han tappar de ungefär 150 stjärtfjädrarna på sensommaren, och nya växer ut påföljande år. Honan är mycket mer oansenlig än hanen och saknar den långa stjärten. Påfågelshanen spelar och imponerar på honorna genom att lyfta upp och breda ut sina stjärtfjädrar likt en stor solfjäder.

Påfåglar lever i små grupper, ofta bestående av en hane och tre till fem honor. Honan bygger sitt bo bland löv på marken i tät växtlighet. Hon lägger fyra till sex ägg och ruvar dem i fyra veckor. När ungarna fötts följer de modern i åtta veckor innan de blir självständiga. Trots sin långa stjärt kan påfågeln flyga, och den övernattar uppe i träd.

Påfågelhanens skrik är kraftfullt och hörs långt, det höga jamande ropet fungerar som en effektiv varningssignal vid fara – även för andra djur. Dessa fåglar är inga skygga djur, under en varm sommardag stoltserar de orädda bland barn och vuxna, och hanen visar gärna upp sin vackra ”solfjäder” i fantastiska färger.

Hur långt flyger en flyttfågel?

Silvertärnan (Sterna paradisaea) är den fågel som flyttar längst av alla. En del populationer häckar i Arktis, och när det blir vinter i norr flyger de till sommaren i Antarktis. Det blir en sträcka på cirka 40 000 kilometer per år, men tack vare den ansträngningen kan de leva i ständig sommar. En flygtur mellan polerna tar ungefär tre månader. En silvertärna kan bli uppemot trettio år gammal och kan vid den åldern ha flugit cirka 1 200 000 kilometer.Populationer av silvertärnor som inte flyger riktigt lika långt, häckar bland annat i Sverige, främst i fjällen men även längs kusterna. 

Vilken är den vanligaste fågeln i Sverige?

Talgoxen är vanligast i Sverige när fåglarna räknas vid fågelmaten. Foto: Kleiven, Paul/NTB scanpix

Publicerat tisdag 1 februari 2022 kl 11.08

De vanligaste fåglarna räknades i helgen. Talgoxen är den fågel som syns mest vid fågelmaten. Sista helgen i januari varje år räknar svenskarna fåglar i naturen.

Nästan 25 000 personer deltog i år. De räknade alla fåglar som åt fågelmat utanför deras fönster. Talgoxen är den vanligaste fågeln. Talgoxen har svart huvud och hals, vita kinder, olivgrön ovansida och gul undersida. Den låter så här:

Hur långt flyger en flyttfågel per dag?

Tornseglaren flyger fortare än någon annan flyttfågel. Och den kan förutsäga vädret bättre än SMHI.

Flyttfåglar har alltid fascinerat. Ta bara tornseglaren; den där lilla krabaten ska varje år flyga Sverige–centrala Afrika tur och retur. Hur hittar den? Hur orkar den? Hur äter och sover den? Även om forskningen inte har löst alla gåtor så närmar vi oss, steg för steg, svaren på de bevingade hemligheterna.

I en ny studie, gjord vid Lunds universitet, konstateras nu att tornseglaren kan uppnå högre hastighet än någon annan flyttfågel, de flyger alltså längst per dag.

Tidigare har man trott att den övre gränsen för hur lång sträcka en tornseglare kan tillryggalägga på ett dygn har legat vid 500 kilometer – för andra arter, speciellt större, ligger gränsen betydligt lägre – men den nya studien visar att enstaka individer av tornseglare under vissa förhållanden kan flyga upp till 830 kilometer/dygn, vilket är rekord.

Hur många flyttfåglar kommer till Sverige?

Kolla här när dina älsklingsfåglar kommer! Grunden för denna lista över flyttfåglars ankomst till Sverige kommer från Naturhistoriska Riksmuseet. Den är ungefärlig och variationer förekommer.

Enstaka individer kan anlända betydligt tidigare än vad listan anger. Detta gäller särskilt kortflyttare som duvor, tofsvipa, bofink, stare, sånglärka med flera.

• Bergfink
• Brun kärrhök
• Ejder
• Enkelbeckasin
• Gråhäger
• Knipa
• Kricka
• Ormvråk
• Silltrut
• Skäggdopping
• Sparvhök
• Storspov
• Strandskata
• Större strandpipare
• Taltrast
• Tornfalk
• Trana
• Ängspiplärka

Läs också: Lär dig knepen för att bli fågelskådare

Hur många flyttfåglar i Sverige?

Idag utgår begreppet flyttfågel från fågelpopulationernas regelbundna förflyttningar. En population som inte stannar kvar i området kring sin häckningplats är flyttfåglar. Detta innebär att en population som häckar i norra Sverige men övervintrar i södra Sverige består av flyttfåglar. Tidigare hade man ett mer nationellt eller regionalt perspektiv vilket innebar att om en art återfanns inom samma geografiska område året om kallades den för stannfågel. Genom bland annat ringmärkning har det påvisats att många regioners fågelpopulationer byts ut under olika årstider. Exempelvis flyttar många av de i Sverige häckande kajorna (som tidigare definierades som stannfågel) till Nordeuropa medan östligare häckande kajor övervintrar i Sverige. Många arter som tidigare kategoriserades som stannfåglar är partiella flyttfåglar.

Det förekommer också andra begrepp. Begreppet kortflyttare avser, ur ett västpalearktiskt perspektiv, arter som i allmänhet lämnar sitt häckningsrevir men som övervintrar inom Västpalearktis. De arter som flyttar till tropiska Afrika, söder om Sahara eller i södra Asien kallas tropikflyttare. På samma sätt talar man om kortflyttare respektive tropikflyttare i Nearktis men där de senare flyttar till tropikerna i Sydamerika. Kortflyttare används ibland också som synonym för partiella flyttfåglar.

De vanligaste är att fåglarnas förflyttningar går från norr till söder och tillbaka igen. Men i torra trakter pågår liknande regelbundet återkommande flyttningar mellan torrperioder och regnperioder. Vissa arter som häckar kring berg har till och med regelbundna flyttningar i höjdled. Men majoriteten av flyttfåglarna anländer från söder på våren för att uppsöka sina häckningsplatser i norr. Efter avslutad häckning söker de sig sedan tillbaka söderut för att på hösten anlända till sina vinterkvarter. Ju större skillnader ett områdes klimat har mellan olika årstider, desto större är andelen flyttande fåglar i området. Andelen flyttfåglar i medelhavsregionen är alltså mindre än i Skandinavien, och andelen i tropikerna är ännu mindre.

Det är olika mekanismer eller en kombination av mekanismer som "sätter igång" flyttbeteendet hos fåglar. Vissa arter flyttar alltid kring ett visst datum, medan andra påbörjar sin flytt beroende av klimatförändringen i området. Flyttbeteendet påverkas bland annat av genetiska betingelser som styrs hormonellt. Förändringen i antal soltimmar per dygn är en mekanism som påverkar fåglarna att flytta, såväl som den minskade tillgången på föda. Man har dokumenterat att många mindre flyttfåglar blir allt mer nattaktiva på sensommaren, veckorna innan flyttningen. Det finns också dokumenterat att många arter uppvisar så kallad flyttningsoro vilket infaller under perioden innan flyttningen sker. Flyttningsoron yttrar sig som ett rastlöst hoppande beteende där hoppen är riktade mot artens naturliga flyttningsriktning.[1] De flesta mindre fåglar genomför sina flyttningar på natten och vilar på dagen. Exempel på datumflyttande fåglar, som alltså främst styrs av solljus, är sädesärlan. Exempel på arter som är mer opportuna och anländer så fort is och snö börjar ge med sig är sånglärka, stare och tofsvipa.

Under flyttningen samlas fåglarna ofta i stora flockar, framför allt där de ska ge sig ut på en sträcka över öppet vatten - Ölands södra udde och Falsterbo är sådana platser i Sverige, Gibraltar och Malta är liknande platser vid Medelhavet. Även rovfåglar som falkar och hökar uppträder där i stort antal.

Den nordatlantiska oscillationen är ett atmosfäriskt fenomen som påverkar vädret i Västeuropa. När det atmosfäriska tryckskillnaderna över Nordatlanten är stora blir våren varmare. Detta tidigarelägger den nordliga flytten till häckningsplatserna för fågelarter som främst övervintrar i västra och centrala Europa. Sedan 1980-talet har det skett en generell ökning av positiv nordatlantisk oscillation vilket lett till tidigare vårar och tidigare vårflyttar för kortflyttande fåglar.[3][4]

De allra flesta av de insektsätande arterna flyttar till tropikerna, ur ett västpalearktisk perspektiv innebär detta söder om Sahara, i Nearktis innebär det tropikerna i Sydamerika, och dessa fåglar kallas därför för tropikflyttare. Exempel är merparten av alla sångare men även bivråken. Tropikflyttare som häckar i Sverige anländer senare på våren än fåglar som övervintrar i exempelvis södra Europa eftersom deras förflyttningar tar så mycket längre tid.

Vissa arter nyttjar sig av så kallat mellansträck (eller mellanflyttning) vilket innebär att de genomför en första delsträcka på flyttningen mot vinterkvarteren som avbryts av ruggning. Ofta besätts de sydligare häckningsområdena av nordligare häckningspopulationer så att det för den oinvigde kan verka som om dessa fåglar inte alls har flyttat. Ett exempel på detta är staren där hela populationen i södra Skandinavien flyttar till Danmark och Tyskland redan i juli, strax efter midsommar. Men redan i juni har främst ungfåglar från nordligare och östligare populationer börjat anlända till södra Skandinavien på sin delsträckning för att stanna och rugga till första vinterdräkt. Detta innebär att trots att södra Sveriges hela häckningspopulation redan lämnat landet i juli, så finns det starar som först flyttar från södra Sverige i oktober.

Vilken är Danmarks nationalfågel?

En stor vit fågel. Ungfågel ljusgrå.

Längd 140-160 cm, vingbredd. 220-240 cm, vikt 6-11,5 kg.

På land eller på vattnet. Bobal byggd av vattenväxter och mossa.

Lägger i maj-juni 4-6 ägg som bara honan ruvar i 40 dygn. Ungarna blir flygfärdiga efter 75-100 dygn (jfr. knölsvan). Paren häckar enskilt, oftast nära vattnet. Driver bort artfränder från sitt revir, ibland mycket aggressivt.