Vilka djur har 4 tår?

Björnens spår är stora, ca 20–30 cm. Nästan lika stora som en människofot! Svåra att förväxla.
Framtassen är lika bred som lång, men baktassarna är mer långsträckta.

Storlek: ca 7–8 cm. Nästan lika stora som vargens.
Form: som ett stort kattspår. Mer runda i formen än vargspåret.

Hur ser harens spår ut?

Hare (Lepus timidus), også kalt fjellhare eller nordhare, er en art i harefamilien (Leporidae), og er den eneste harearten i Norge. Det finnes 32 harearter i verden, alle i slekten Lepus.Hannen kalles ramler og hunnen sette.

Dette gamle ordtaket betyr at man skal aldri si aldri, men opphavet kommer mest sannsynlig fra harens listige triks. Haren er nemlig fullstendig klar over at den er snadder for rovdyr, så for å skape forvirring endrer den brått retning, hopper tilbake i egne spor og beveger seg på kryss og tvers. Dermed kan haren ta seg en trygg og velfortjent hvil, mens rovdyrene ikke aner hvilket spor de skal følge.

Her i Norge finnes haren over det meste av landet. Den lever primært i skogsområder, men er også å finne langs kysten og i høyfjellet over tregrensa. Harene som bor langs kysten får ikke den karakteristiske hvite vinterdrakta, men isteden en gråblå vinterpels - disse harene kalles jærharer.

Hur lever en hare?

Fältharens päls är rödbrun året om, men låren får en mer gråaktig färg på vintern. Svansen har svart ovansida och är vit undertill. Ögats iris är ljust brungul. Fältharen är något större än skogsharen, vikten är normalt 4-6 kg. Korsningar mellan fälthare och skogshare förekommer.

Fältharen lämnar likt andra hardjur ett karaktäristiskt spår. Avtryck från alla fyra tassarna sitter i grupp, där de främre är avtryck från bakbenen. På vintern har fältharens tassar mindre päls än skogsharens. Därför blir spårstämplarna smalare.

Ett annat spårtecken är betade skott. De har en jämn fin snittyta från gnagarens skarpa tänder, jämfört med kvistbete av hjortdjur som ger en mer uppruggad yta.

Haren ger inte ifrån sig mycket läten. Hanarna ger dock ifrån sig ett diskret morrande-knorrande i samband med parningen då de uppvaktar honor. Dessutom utstöter haren ett hjärtskärande så kallat ångestskrik om den angrips eller hotas av en fiende.

Födan består av en mängd olika örter, gräs och odlade grödor. Även vintertid söker fältharen komma åt markens örter och gräs, men äter då också trädens knoppar och bark. Speciellt omtyckt är barken på unga fruktträd.

Första parningen på året sker normalt redan i februari och ungarna föds efter 45 dygns dräktighet. Med omparning direkt efter kullens födsel hinner harhonan i regel med att föda tre kullar per säsong. Upp till fem ungar i varje kull.

Hur ser man skillnad på skogshare och fälthare?

Fältharen beskrevs vetenskapligt av Peter Simon Pallas 1778. Tidigare ansågs kaphare, fälthare, italiensk hare, Lepus granatensis och Lepus tolai alla tillhöra samma art, men numera kategoriseras de vanligen som egna arter. I Sverige finns observationer av hybrider av skogshare och fälthare.[2]

Fältharen har en längd på runt 50–70 centimeter exklusive svansen, som är 10 centimeter lång. Dess öron är längre än skogsharens. Kroppsfärgen är gråaktigt till gulaktigt brun och undre kroppsdelarna är vita. Ett tydligt särdrag som skiljer fältharen från skogsharen är svansens svarta översida.[3] Under vinterhalvåret inträder ingen eller obetydlig färgförändring. Det kan finnas vita ställen på huvudets sidor och på öronen nära huvudet. Dessutom kan stjärten vara mera gråaktig. Fältharen väger 3–5 kg och i genomsnitt 3,8 kg.[4]

Vid analöppning, näsa och kinder finns doftkörtlar och sekretet av de två sistnämnda ställen fördelas under pälsvården på hela kroppen. Körtelvätskan informerar artfränder om individens kön. Fältharar har väl utvecklad hörsel medan deras syn är mindre bra. På grund av ögonens position vid huvudets sidor har djuret en synvinkel av 360° men sikten framåt är därför mindre avancerad.

Fältharen förekommer naturlig i Europa, västra Asien, bland annat i Pakistan, Turkiet, Iran, Irak, samt i norra Afrika. I exempelvis Alperna förekommer den upp till 1 600 meter över havet. Fältharen har introducerats till olika världsdelar och är numera etablerad i östra Nordamerika, på Nya Zeeland, i Australien, på Tasmanien, Falklandsöarna, Barbados och Réunion.[5]

Hur ser man skillnad på hund och vargspår?

Under rätt snöförhållanden kan man hitta tydliga spårlöpor efter vargarna. Det är dock inte alltid helt lätt att tolka spår, utan det krävs en hel del kunskap och lång erfarenhet för att säkert kunna avgöra vems spår det är. Vargspår kan blandas ihop med bland annat räv, hund och lodjur.

Det man ofta slås av när man ser ett vargspår är storleken. Ett spår efter en vuxen vargs framtass kan vara upp till 11 cm långt. Vissa mycket storvuxna hundraser kan ha lika stora tassar men då ser ofta själva spårlöpan annorlunda ut. Hundar rör sig "vimsigare", medan vargars spårlöpor oftast ser rakare och "mer målmedvetna "ut.

Vargens steglängd i trav varierar mellan 130-200 cm beroende på hur bråttom de har. En motiverad varg kan göra språng på 4-5 meter.

Vargens spillning är 2-3 cm tjock och korvformad. Den innehåller ofta mycket hår och ibland också större benfragment. Har vargen ätit mycket ben kan avvföringen vara vitaktig. Spillningen har en stark lukt så länge den är färsk.

Föräldraparet urinmarkerar mot upphöjda föremål. Både hanen och honan lyfter på benet. De krafsar också ibland vid markeringsstället.

Byten avlivas med kraftiga bett i strupe/halsregionen. Vargen biter också ofta bytet långt fram på nospartiet. Ostörda kan vargarna sätta i sig eller gömma även ett stort byte, som t.ex. en älg, på mycket kort tid. Det enda som blir kvar är en upptrampad plats med hår och några skinnrester. Hela eller delar av bytet kan, något övertäckta, lagras i myr eller snö.

Vem är släkt med hunden?

- Det kan ha varit en lång process som legat bakom att vargen blev till hund. En teori är att vilda vargar självmant började hålla sig i närheten av människor för att utnyttja överbliven mat, säger Pontus Skoglund, som är huvudförfattare till studien.

Kartläggningen av den förhistoriska vargens arvsmassa gjordes på en liten benbit som Love Dalén hittade vid en forskningsexpedition till Tajmyrhalvön i nordligaste Sibirien. Att benbiten kom från en varg upptäckte man dock inte förrän hemma i museets laboratorium. Till en början tänkte forskarna att benet nog inte var så gammalt, eftersom vargar är vanliga på Tajmyrhalvön än idag. Men de tog en chans och skickade det på kol-14-datering, och när resultaten kom insåg de att detta var något som kunde vara värt att göra djupgående genetiska analyser på.

Varför äter harar sitt bajs?

Hos fältharen är pälsen är rödbrun året om, men låren har ofta en gråaktig färg på vintern. Till skillnad från skogsharen har fältharen på, den i övrigt, vita svansen en svart ovansida. Även öronspetsarna är svarta. Ögats iris är ljust brungul. På vintern har tassarna mycket mindre päls än hos skogsharen. Därför blir spårstämplarna smalare och fältharen sjunker djupare i lössnö. Den är något större än skogsharen, vikten är normalt 4-6 kg.

Fältharen är ett hardjur. Karakteristiskt för hardjuren är de långa kraftiga bakbenen. De har kraftiga framtänder med öppna rötter vilket gör att tänderna växer under hela livet. Tänderna är mjukare på framsidan än baksidan. De slits därför till en stämjärnsliknande form. Till skillnad från gnagarna har hardjuren en extra uppsättning små tänder direkt bakom framtänderna, och kallas därför ibland dubbeltandade gnagare. Harar har ett slags idissling. De har en välutvecklad blindtarm där den användbara delen av födan berikas med K-vitamin. Detta går ut som en lös spillning och haren äter upp detta vilket ofta sker när haren ligger i daglega. Detta kallas refekation eller koprofagi. Den äkta avföringen utgörs av hårda runda pärlor.

Fältharen är nattaktiv. Födan är i stort samma som skogsharens, men fältharen är mer bunden till de odlade fältens grödor, speciellt klövervallar och spirande säd. Den är även vintertid mer beroende av att komma åt markens örter och gräs. Äter också knoppar och bark. Speciellt omtyckt är barken på unga fruktträd.

Rovdjur med vuxna fältharar som bytesdjur är bland annat räv, lodjur, mård, duvhök, kungsörn och berguv.

Hur parar sig harar?

På grund av deras liknande utseende förväxlas harar och kaniner lätt med varandra. Begreppen "hare" och "kanin" används ofta synonymt. Det finns till och med en kaninras som heter belgisk hare.

Både harar och kaniner tillhör den biologiska ordningen hardjur (teknisk term: lagomorf). Hardjur är i sin tur indelade i två familjer: harar och kaniner (Leporidae) och pipharar (Ochotonidae).

Harar och kaniner tillhör gruppen hardjur. Hardjur är vanliga nästan över hela världen, förutom i Australien och Nya Zeeland där kaninerna introduceras av människor. År 1859 tog en inflyttad med sig 24 kaniner till Australien som en souvenir från det gamla hemlandet. Där förökade de sig så snabbt att de nu anses vara en olägenhet.

Den mest kända harsorten i Europa är fältharen (Lepus europaeus). Den hör hemma på åkrar, ängar och i skogar, men expansionen av städer och modernt jordbruk äventyrar dess livsmiljö. I vissa områden finns fältharen redan på den röda listan över hotade arter.

Fältharar är vilda djur och kan, till skillnad från tamkaniner, inte hållas i fångenskap.

Kan man mata harar?

Haren är ett växtätande pälsbärande däggdjur som tillhör lagomorfernas ordning och lever på nästan alla kontinenter. Dessa representanter finns även i stäpperna och öknarna. Och naturligtvis anpassar varje art sig till de förhållanden där den existerar. Hur överlever de i naturen? Vad äter harar av olika raser hemma och i deras naturliga livsmiljö?

För oss är detta små ofarliga fluffiga djur som lever i skogen och när fara närmar sig försvinner de snabbt ur sikte.

Sedan februari börjar harar få avkomma. Så snart djuret föddes matar mamman den lilla kaninen och springer bort från hallen för att inte locka rovdjur med sin doft. Efter ett par dagar återvänder hon, matar igen de hungriga avkommorna och springer iväg. Denna tjocka mjölk räcker för spädbarn i flera timmar. Inom en vecka har kaninerna tänder.

Tidigare raderar haren gräs i minken, som hararna börjar mata på efter cirka 10 dagar. Omkring en månad behöver de vuxna avkommorna inte längre sin mor och börjar leva självständigt.

Får man skjuta en hare?

Skogsharen är ett mycket uppskattat småvilt och de som jagar hare är ofta djupt engagerade i sin jakt. Många, jägare och andra, är också måna som skogsharestammarna och ägnar sig åt olika viltvårdsinsatser.

Jakt på skogshare är tillåten från första september till femtonde eller sista februari beroende på del i landet. Hagelgevär används mest. Den vanligaste formen av jakt är med drivande hund, då ofta någon stövare.

Då och då kommer det upp diskussioner om drevjaktens påverkan på hararna. En fråga är då ofta om hararna stressas av den drivande hunden. För haren är flyktbeteendet ett naturligt försvar mot rovdjur och det är inte troligt att ett beteende som har funnits och fungerat för haren i många tusentals år skulle vara till någon större olägenhet för den. Men det gäller främst korta drev, eftersom vilda rovdjur ger upp förföljandet efter en kortare sträcka.

Vad gäller längre drev, finns en undersökning om skogsharens energibudget i relation till hur långt drev den kan klara av utan att lida sviter i mer än ett dygn efteråt. Den visar att skogsharens fysiologi skapar en övre gräns för hur länge den kan drivas. Haren är inte byggd för att lagra reservenergi, så den energi som förloras måste haren så att säga äta tillbaka efteråt. Och eftersom dess högt specialiserade matsmältning bara tillåter en viss mängd näring per dygn kan de bara kompensera en viss storlek av energiförlust. Konkret är det så att av den maximala mängd energi haren kan ta upp per dygn går 75% åt till basbehoven och till födosöket. Kvar finns då 25% energibudgeten att lägga på extra aktiviteter som hunddrev. Det motsvarar enligt uträkningar en 20 km lång löpa på barmark. Om skogsharen drivs längre än så får den alltså problem att kompensera den förlorade energin, men normala harjakter brukar hålla sig inom harens marginaler.

Kan man äta skogshare?

Rådjuret har inget eget bo som den vaknar i, men på dagen ligger de ofta stilla i en daglega där den känner sig trygg. De kommer fram i skymning och gryning för att leta mat. Men det kan hända att du ser dem ute på ett fält även på dagen om det kurrat i magen. Om det är gott om mat i naturen letar rådjuret gärna upp sitt favorit-godis – svamp! Det är rådjursmamman som ser till att ungarna har det bra, och skyddar dem mot rävar! Rådjuret håller förstås alltid utkik efter rovdjur – om de så mycket som anar människor och lodjur så skuttar de snabbt iväg!

Älgen tycker till skillnad från de flesta hjortdjur om att promenera runt i naturen på dagen. Då letar den efter mat och kan röra sig över riktigt stora områden. Älgen har inget eget bo, utan väljer en bra plats att lägga sig på när den vill vila sig. Det är älghonan som tar hand om barnen. När skogen är full av mat så äter älgen gärna sitt favoritgodis – äpplen! Även om älgen kallas för skogens konung, så håller den ett vakande öga för att inte träffa på några rovdjur – som människor eller vargar.

Det finns två hararter i Sverige. Skogsharen vilar mest hela dagen – i en jordhåla, en bergsskreva eller i snön på vintern. På vintern blir den vit. Skogsharen är supersnabb och kan springa 70km i timmen om den verkligen har bråttom. Skogsharen spenderar en hel del tid på toaletten – den bajsar nästan 475 små harpluttar om dagen!

Fältharen är lite större och håller sig också gömd på dagen. Den kan sitta med huvudet mot vinden för att känna doften av rovdjur – rävar, lodjur, mård eller kungsörn. Fältharen har en klurig plan för att inte bli upptäckt när den vilar. Innan den lägger sig i sin lega skuttar den stora skutt, runt där den tidigare har sprungit – fram och tillbaka – då har rovdjuren svårt att lukta sig till var haren ligger.

På sommarmenyn finns mycket Skogshare-godis – till exempel vide, maskros, blåbärsris och hallon. Fältharen tycke också det mesta som Skogsharen äter är gott, men älskar att knapra på barken på unga fruktträd!

Hur långt kan en skogshare hoppa?

Vår tamkanin har tre släktingar här i Sverige - fältharen, skogsharen och vildkaninen. Här får du läsa om skogsharen.

Skogsharen (Lepus timidus) tillhör familjen hardjur och är en av 2 förekommande hararter i Sverige. Den andra är fältharen.

Det årliga jaktbytet uppgår, beroende på stammarnas storlek, till 300 000 - 400 000 djur.

Skogsharen är ett nattdjur som tillbringar dagen i vila. Synen är troligtvis inte speciellt bra men hörseln är väldigt väl utvecklad. Innan skogsharen börjar vila så brukar den göra en manöver för att vilseleda eventuella förföljare. De går tillbaka ett stycke i sitt eget spår och hoppar sedan åt sidan. Detta upprepas några gånger för säkerhets skull, på grund av alla fiender haren har.

Hur vet man om det är vargspår?

Lär dig känna igen ett vargspår! I princip är det omöjligt att med hundra procents säkerhet skilja spår av varg från hund, men det finns en del saker som är viktigt att känna till. Rovdjursexperten Jonatan Borling lär ut grunderna för hur man känner igen varg- och hundspår på tassens form jämfört med lodjursspår. Han berättar också om spårlöpans utseende med fot-i-fot och snedställd trav och hur man mäter spårlängden. Den 11/2 2017 arrangerar Biotopia en vargspårning i Glamsenreviret med Jonatan Borling som guide. Se Biotopias hemsida för information om anmälan och kostnad.

Vilka hundar klarar av en varg?

1 februari 2006 av WolfZera i övriga hundfrågor (30 svar)

Finns det det?? Det här är helt och hållet en intresse fråga, tänker inte skaffa mig ngn sådan är så nöjd sååå med mina shih-tzu! Men man blir ju lite sorgsen när man läser i tidningen om jakthundar som blir massakrerade av vargar. Kan ju inte vara så roligt för de hundägarna direkt....

Vargar är ju fenomenala rovdjur som är lika effektiva som vackra och mystiska. Jag har alltid tyckt om vargar. Men finns det någon hundras som rent teoretiskt skulle klara av ett slagsmål med en varg?? Alltså en hund och en varg i slagsmål, finns det någon hundras som skulle klara av det?? Vargar har väl vällans stor tänder har jag för mig, de största i hundvärlden eller??

Vore intressant att veta!

Vad åt hundar förr i tiden?

Fram till mitten av 1800-talet vistades de flesta hundar utomhus och levde på rått kött, grönsaker och matrester.

Det första kommersiella hundkexet sägs ha uppfunnits någon gång runt mitten av 1800-talet. Kexet bestod av vete, grönsaker och kött. Genom en aggressiv marknadsföringsstrategi lyckades man övertyga hundägare att köpa en helt ny typ av produkt. Det blev startskottet på en marknad som skulle växa sig stark under kommande sekel.

Idag finns ett stort utbud av kommersiell hundmat. Det finns anpassade foder för såväl större som mindre raser och för flera specifika behov.

I Sverige äter majoriteten av landets hundar torrfoder. Anledningen är att det är mer lätthanterligt jämfört med ett blötfoder. Torrfoder har också lång hållbarhet och är oftast mer prisvärt.

Gemensamt för de flesta hundfoder idag är att de innehåller någon form av kött. På senare tid har BARF blivit populärt. BARF är en förkortning för Bones and Raw Food vilket är en kost som består huvudsakligen av rått kött, ben, organ och grönsaker. Idén utgår från att hunden mår bäst av att äta den diet som de åt naturligt förr i tiden.