Hur länge har människan funnits i Sverige?

Det som har använts som en referenspunkt för att bestämma människans ursprung är fossilfynd från Etiopien av anatomiskt så gott som moderna människor. De är daterade till 180 000 till 190 000 år.

– Så vi skjuter tillbaka uppkomsten för den moderna människan ganska långt tillbaka i tiden, säger Mattias Jakobsson som är professor i genetik vid Uppsala universitet.

I den här studien har han och de andra forskarna tagit fram dna från sju personer som levde i Sydafrika under stenåldern och järnåldern. Sedan har de jämfört dna:t med genetisk information från både dagens människor och andra arkeologiska människofynd

Analyserna visar att den moderna människan måste ha utvecklats för mer än runt 300 000 år sedan.

Om den här studien hade kommit för bara ett år sedan hade det kanske varit svårt att ta till sig tanken på att vår art Homo sapiens skulle vara mer än 100 000 år äldre än den klassiska bilden av människans ålder på runt 200 000 år.

Men i början av sommaren kom en nyhet som gör det extra intressant med resultaten från den nya genetiska studien.

Då kunde vi berätta om att man hade hittat Homo sapiens-liknande fossil i Marocko som ålders-bedömdes till drygt 300 000 år.

– Fossilen från Nordafrika är jättespännande i sammanhanget med att den genetiska analysen pekar på någonting liknande, säger Mattias Jakobsson som menar att de båda studierna kompletterar varandra.

– Med två helt olika sätt att jobba börjar vi närma oss en slutsats om att det hände någonting spännande för 300 000 år sedan.

Vem uppfann människan?

New York och Portland i Oregon, USA, och som spred sig över den västerlandet som en löpeld. Stora klädmärken anammade denna rörelse, och borta var tvånget för cyklister att klä sig i hudnära Lycra eller att ha plastclips på fladdrande byxben. Istället har vardagliga märken och designermärken skapat snygga och praktiska kläder för citycyklister, vilket gör att även den kräsnaste cyklist kan klä sig för att imponera medan hen cyklar runt i staden. I större städer runt om i Europa och USA, som Amsterdam, New York och London, har cykeldelningsprogram gjort det möjligt för alla att lätt ta eller lämna tillbaka en cykel på ett otal antal platser i staden. Det blir ett enkelt och billigt sätt att undvika trafikstockningar och lätt och bekvämt ta sig från A till B.

Singlespeed, fixie & tillbaka till rötterna

Då urban cykling blivit populärare, har trenden att skräddarsy cyklar på beställning lett till skapandet av den ”ultimata hipstercykeln” eller "fixiecykeln", som saknar växlar. Den är på vissa sätt en cykel i dess mest grundläggande form, en cykel som inte har vare sig växlar eller frihjul. Men detta har en nackdel: det är omöjligt att åka nedför en backe om du cyklar på en ”fixie”. På sätt och vis är det som cykelns evolution har gått ett helt varv. ”Fixiecyklar" är idealiska för innerstadscykling, och eftersom de tvingar dig att trampa på pedalerna oberoende av hur långt du cyklar eller i vilken riktning (upp eller ner) kan de hjälpa dig att hålla dig i form. Den typiska ”fixien” är också mycket lättare än andra cyklar, vilket betyder att den är en idealisk pendlarcykel – lite av en smart bil för cyklister. Varför är de så populära? Kanske är det så i en värld av masskonsumism att de är enkelhetens sista utpost, nedskalad till den slutgiltiga klassiska cykeln. Hipster eller inte, den oväxlade cykeln har blivit populär bland alla slags människor som vill återknyta kontakten med sin omgivning och sin miljö.

Var levde Australopithecus?

Släktet Australopithecus består av flera arter som kan sägas vara mellanformer
mellan människoapor och vårt eget släkte, Homo. De är kända från Östafrika,
Centralafrika och södra Afrika. De levde mellan 4,1 och 2,1 miljoner år före nutid.
Alla var upprättgående men hade fortfarande god förmåga att klättra i träd.

Australopithecus utvecklades i Östafrika, där Australopithecus anamensis är den äldsta arten.

Släktet vandrade ned till Sydafrika och väster ut mot Centralafrika för mer än 3 miljoner år sedan. Australopithecus africanus heter den sydafrikanska arten, som beskrevs redan 1924. Andra arter är Australopithecus bahrelghazali från Tchad och Australopithecus garhi från Etiopien.

De levde av frukt, blad, nötter och frön. Kött från as kan ha varit en liten del av dieten.

Könsskillnader

Eftersom många fynd gjorts av Australopithecus afarensis vet vi ganska mycket om arten. Storleksskillnaden mellan könen var mycket stor, nästan lika stor som hos gorillor.

Detta är typiskt för arter där hannarna konkurrerar om tillgången på honor. Då kan den största och starkaste hannen ha många honor, ett så kallat harem. Detsamma gäller gorillor idag. Hos afarensis kan hannen ha haft kanske ett halvt dussin honor.

Miljöskillnader

Till skillnad från de allra äldsta människoförfäderna, som bara levde i skogsmiljö, kunde afarensis leva i olika miljöer. Miljön kring Hadar för 3,2 miljoner år sedan var skogsbeklädd med en större flod. Djuren som levde där var anpassade till en tät vegetation.

I Laetoli var landskapet mycket mer öppet och det fanns inget större vattendrag. Djuren där var mer olika i sina anpassningar. En del var skogsdjur, andra levde i mer öppen terräng.

Hur har människan utvecklats?

Studiet av människans utveckling omfattar flera vetenskapliga grenar, varav antropologi, paleontologi och genetik är de viktigaste.

Sedan neandertalmänniskan och andra "grottmänniskor" upptäckts på 1800-talet uppstod paleoantropologi som eget forskningsområde. Likheten mellan människan och vissa större apor var inte ny, men idén om den arternas evolution vann inte bred acceptans förrän efter Charles Darwin publicerat Om arternas uppkomst 1859. Fastän han i detta verk knappt berörde frågan om människans ursprung innebar arbetet att teorin om evolutionen genast stod klar för de samtida läsarna. Thomas Huxley och Richard Owen började debattera frågan och då Darwin publicerade sitt verk i frågan, Människans härledning och könsurvalet 1871, var kopplingen mellan det naturliga urvalet och människans utveckling redan allmänt känd och intensivt omdiskuterad. Många av Darwins egna lärjungar – som Alfred Russel Wallace och Charles Lyell – tvekade inför tanken att människan, med sin mentala kapacitet och höga moral, skulle kunna ha utvecklats genom ett naturligt urval. Idag är dock människans evolution från en apliknande varelse ett oomtvistat vetenskapligt faktum, låt vara att detaljerna fortfarande debatteras hett. En apdebatt på religiösa grunder blossar fortfarande upp emellanåt, särskilt i vissa delstater i USA – se kreationism och intelligent design – men denna debatt saknar helt vetenskaplig grund.

Allt sedan Carl von Linné hade likheten mellan de större aporna och människan gjort att dessa betraktats som de djur som stod närmast människan. Under 1800-talet började man spekulera i att schimpanser och gorillor skulle vara människans närmaste nu levande släktingar. Ett naturligt steg vidare blev att spekulera kring deras naturliga hemvist i Afrika som hemorten för en gemensam anfader. Man hoppades därför på att finna fossil från dessa stamfäder i Afrika.

Andra forskare från förra sekelskiftet ville av olika skäl hellre söka mänsklighetens vagga i Asien, och sökte sig till såväl Mongoliet som Indonesien i jakt på fossil. Eugene Dubois blev den förste som lyckades, när han hittade "Javamänniskan" Pithecanthropus/Homo erectus på 1890-talet. Först på 1920-talet hittades fossil efter förmänniskor utanför släktet Homo. 1925 kunde Raymond Dart beskriva Australopithecus africanus. Hans sensationella fynd, "Barnet från Taung", var ett häpnadsväckande välbevarat kranium efter ett barn med en avgjutning av individens hjärna. Hjärnan var bara 410 kubikcentimeter men rund till skillnad från schimpansens och gorillans. Dessutom hade fyndet korta hörntänder, och placeringen av foramen magnum, det hål där ryggraden ansluter till kraniet, visade att individen gått upprätt. Dart drog slutsatsen att hans fynd utgjorde en länk mellan människan och apan. Hans hypotes stred dock mot den då vedertagna uppfattningen att bipedalism förutsatte en betydligt större hjärna och intelligens, och det dröjde därför ytterligare tjugo år innan hans idéer togs på allvar sedan ytterligare liknande fynd gjorts.

När dog den sista neandertalarna ut?

Publicerat onsdag 31 december 2008 kl 09.06

För 40 000 år sedan levde de sista neandertalarna i Europa, och Cro-Magnon-människorna spred sig över kontinenten. Nu visar ny forskning att det inte var istiden som utplånade neandertalarna, de konkurrerades ut av våra förfäder.

Genom att sammanställa arkeologiska fynd och beräkningar av miljöförhållanden har franska och amerikanska forskare kunnat kartlägga hur de ekologiska livsbetingelserna var under den period då neandertalarna försvann.

Studien visar att neandertalarna dog ut under en period då de borde ha kunnat bibehålla sin utbredning - såvida inte Cro Magnon-människorna funnits där och konkurrerat med dem.

Vilka djur är människan släkt med?

Storlek

Upprättstående är schimpansen ungefär 1 m och vikten är 30–70 kg.

Livsmiljö

Schimpanser spenderar lika mycket tid i träden som på marken, men sover och äter mest uppe i träden. De lever i regnskogsmiljö i samhällen på 15–120 djur som delvis nyttjar överlappande hemområden, trots att alla individer i samhället sällan påträffas tillsammans. Den västafrikanska schimpansen finns främst i länder från Guinea i väst till Nigeria i öst.

Föda

Schimpansen är huvudsakligen vegetarian, men äter även insekter och kan aktivt jaga och döda t.ex. babianer då den söker kött att äta.

Hotkategori

Eftersom schimpanser fortplantar sig så långsamt hotas deras tillväxttakt av skogsskövling, som ofta sker illegalt. De hotas också av tjuvjakt där schimpanser och andra däggdjursarter hotas av den ökande olagliga handeln med “bushmeat”, eller djungelkött. Vuxna schimpanser dödas, medan ungarna fångas och hålls som husdjur tills de blir könsmogna och farliga för människor. Risken finns då att de tragiskt nog delar samma öde som sina föräldrar.

Fortplantning

Honan blir könsmogen vid åtta till tio års ålder, och är dräktig i åtta månader. Att en hona är brunstig ser man genom den kraftiga könsuppsvällningen i baken. Omvårdnaden av ungarna liknar den hos människa i det att ungen är beroende av modern under lång tid.

När kom första Människoapan?

Studiet av människans utveckling omfattar flera vetenskapliga grenar, varav antropologi, paleontologi och genetik är de viktigaste.

Hur gammal är Lucy?

Lucy och hennes släktingar stammar troligen från en äldre art inom samma släkte, Au. anamensis, som fanns i Afrika redan för 4,2 miljoner år sedan. Fossil av arten har tidigare hittats i Kenya. De nya fynden kommer från Etiopien.

– De här fossilen länkar samman Australopithecus afarensis – som inkluderar Lucy – med den äldre arten Ardipithecus ramidus, som levde för 4,4 miljoner år sedan, säger Yohannes Haile-Selassie, paleoantropolog vid Cleveland Museum of Natural History i USA.

Han ingår i en forskargrupp som har hittat spår av de tre arterna i olika tidslager i ett område i nordöstra Etiopien. De beskriver sina fynd i tidskriften Nature.

Samma forskare var först med upptäckten av A. ramidus. Därför misstänker vissa kritiker att gruppen försöker öka betydelsen av sitt tidigare fynd genom att foga in det i människans stamträd på relativt svaga grunder. Paleoantropologer är kända för att bråka om tolkningen av fossil. Men Yohannes Haile-Selassie tar lätt på kritiken.

– Fossilens anatomi talar sitt tydliga språk, säger han.

Bland de nya fynden finns en överkäke med tänder, samt benbitar och tänder från minst åtta individer av arten Au. anamensis. Andra fossil från samma område i Etiopien visar att hominiderna levde i skogsmiljö. Tidigare kända kenyanska fossil från samma art tyder på att de där höll till i ett mer öppet landskap. Slutsatsen blir att hominider tidigt utvecklade förmågan att leva i olika slags miljöer.

Vad åt Lucy?

Lucy är ett tre miljoner år gammalt skelett av en Hominidarten australopithecus afarensis. Lucy hittades av Donald Johanson på Hadar i Etiopien 1974.
Det var en kvinna som hittades, hon cirka en meter lång, med relativt längre armar och mer böjda tåben än dagens människor.
Skelettet visar att hon gick upprätt, men inte riktigt på samma sätt som vi.
Kraniet som är en benämning på huvudets skelett var mycket likt schimpansernas, och utvecklingen av hjärnans storlek hade ännu inte påbörjats.
Lucys kroppsbyggnad har vid tidigare undersökningar visat att hennes art med säkerhet gick på två ben, men utväxten på hennes knogar är en utvecklingsmässig rest från tidigare förfäder, som gått på alla fyra och som därför behövt den. Lucy förvaras i dag i ett museivalv i Etiopien.

Australopithecus afarensis är en förmänniska från Afrika, som levde mellan 3,7 till 2,9 miljoner år sedan. Arten väger ungefär 30-70 kg. Det finns cirka 120 individer som har hittats. Arten kallades åren 1950-1970 "Megantropus africanus".

För bara 18 000 år sedan fanns det ytterligare en människoart som var helt skild från våran egen art som var extremt småväxt och hade en mycket liten hjärna. Arten kallas Homo floresiensis. Robert Foley och Marta Mirazon hittade delarna av skelettet hösten 2004. Arten tillhör vårt eget släkte Homo. Arten var troligen bara en meter hög.
Forskarna tror att floresiensis kommer från nedstigande led från Homo erectus
Troligen blev några Homo erectus lämnade ensamma. För lite föda ledde troligen till kroppsstorleken.

Hur mycket neandertalare är jag?

1000 människor, 1 neandertalare

Anledningen till att man vill addera ihop vår arvsmassa och jämföra med neandertalarnas är för att se vilka egenskaper hos oss idag som kommer från neandertalarna.

När DNA från tusentals moderna européer och östasiater jämfördes med DNA från en neandertalare som levde för 50 000 år sedan, upptäckte forskarna framförallt att neandertalgenerna hängde ihop med områden i vår arvsmassan som kodar för ämnet keratin.

Fiberrik hud

Keratin, också kallat hornämne, är ett fiberprotein som utgör grunden för hår och naglar och som också ger huden en mer tåligare struktur.

– Någonting – vi vet inte vad – i huden eller hur huden fungerar har förmodligen kommit över från neandertalarna till nu levande populationer i Europa och Asien, säger Svante Pääbo.

Forskarna spekulerar i att en mer fiberrik och därmed mer värmande hud, kan ha varit en fördel för männiksorna som vandrade upp från Afrika till ett kallare klimat i Europa.

Europeernas och asiaternas raka och tjocka hår kommer troligen också från vår grövre släktning.

Ofertila män

Men enligt evolutionsgenetiker Svante Pääbo är det mest intressantaste fyndet att det finns stora delar av det mänskliga genomet där vi inte ser bidrag från neandertalare. Bitar i arvsmassan som helt enkelt selekterats bort från det DNA som kommit in från neandertalarna.

Framförallt handlar det om de manliga könscellerna:

– Förmodligen är det så att de hybridindivider (av manligt kön) som uppstod när man blandade sig med neandertalarna, hade problem med sin fertilitet och därför har man förlorat en hel del av neandertal-genomet.

Så för tiotusentals år sedan var det alltså ”hybridkvinnorna” som lyckades föra vidare sina gener, för de enskilda männen var det troligen svårare.

Hur många neandertalare har man hittat?

De fossila resterna från nio neandertalare har hittats i Italien, uppger landets kulturdepartement. Det bedöms vara ett betydande fynd för forskningen kring våra förhistoriska släktingar.

Det rör sig om nio män som troligtvis var i vuxen ålder.

Resterna hittades i en grotta vid kusten mellan Rom och Neapel. Åtta av dem levde troligtvis mellan 50 000–60 000 år sedan, medan den nionde kan ha levt för 90 000–100 000 år sedan.

”Tillsammans med två andra fynd på samma plats har man nu hittat totalt elva individer i Guattarigrottan, vilket innebär att det är en av de viktigaste platserna i världen för neandertalmänniskan”, skriver kulturdepartementet.

Enligt forskaren som ledde utgrävningen, Francesco Di Mario, fanns det troligtvis en relativt stor befolkning av neandertalare i området.

Arbetare upptäckte grottan av misstag 1939. Neandertalarna dog ut för omkring 40 000 år sedan.

Hur skapades den första människan?

Kranierna från Etiopien kommer från två vuxna och ett barn, långa och kraftiga människor. Dessa hjärnskålar är stora och väl utvecklade. Men bakskallarna visar spår av tidigare människoarters skallform. På samma plats fann forskarna fragment av ytterligare sju människor.

Nära kranierna låg fossiler av buffel, flodhäst och antilop. Dessutom ingick jaktvapen och verktyg i fynden, bland annat stora handyxor. Forskarna har hittat rester av fler än 600 redskap.

Sedan dessa människor dött har deras kranier polerats och vävnad tagits bort. Märken av knivar på skallarna kan tyda på något slags begravningsrit.

De här fynden stöder teorierna om att den moderna människan kommit från Afrika och att arten homo sapiens kan vara cirka 200 000 år gammal.

Homo sapiens sprider sig över världen

En grupp människor tog sig från Afrika över Bab-el-Mandebsundet till Arabiska halvön och därmed till Asien. Denna och senare övergångar över vatten underlättades av att stora inlandsisar på norra halvklotet band enorma mängder havsvatten. Därigenom omvandlades stora havsbottnar till landyta för ca 70 000 år sedan. Breda havssund blev mycket smalare. Bab-el-Mandeb är nu 30 km brett, men var då bara 10-11 km. Sahara var vid denna tid mycket torr och bred – oframkomlig.

Vad betyder namnet Lucy?

Att välja ett namn till sitt barn är en stor och viktig uppgift för föräldrarna. Namnet ska passa barnet och vara lätt att uttala och stava. Ett namn som har blivit alltmer populärt på senare år är Lucy-lou. Detta namn har både fördelar och nackdelar.

En fördel med namnet Lucy-lou är att det är unikt och inte så vanligt. Det kan vara en fördel för barnet att ha ett namn som sticker ut och som inte delas med många andra. Dessutom är namnet sött och gulligt, vilket kan passa perfekt till en liten flicka.

En nackdel med namnet är att det kan vara svårt att uttala och stava för vissa människor. Det kan också vara en nackdel att ha ett namn som är så unikt, eftersom det kan leda till att barnet sticker ut på ett negativt sätt och blir retad av andra barn.

Sammanfattningsvis är namnet Lucy-lou ett sött och unikt namn som kan vara en fördel för barnet, men det kan också ha vissa nackdelar. Det är viktigt att välja ett namn som passar barnet och som inte kommer att orsaka problem i framtiden.

Numerologi

Numerologi är en gammal lära som används för att tolka siffrornas betydelse i namn och datum. För namnet Lucy-lou kan man använda sig av numerologi för att få en djupare förståelse för personligheten och ödet. Enligt numerologin representerar varje bokstav i namnet en siffra och genom att addera dessa siffror kan man få fram ett numeriskt värde som sägs avslöja personens egenskaper och öde. För namnet Lucy-lou skulle det numeriska värdet vara 3+3+3+7+3+6+3+3+6=33. Detta tal anses vara ett mästarnummer och sägs symbolisera en person med hög intuition och kreativitet, som har en stark inre drivkraft att uppnå sina mål. Personer med detta namn sägs också ha en stark personlighet och en förmåga att inspirera andra.

Stjärntecken

Lucy-lou är ett unikt namn som kan passa perfekt för en person som föddes under ett visst stjärntecken. Om du är intresserad av astrologi och vill välja ett namn som passar din bebis stjärntecken, kan du överväga Lucy-lou. För personer födda under Vattumannens stjärntecken kan Lucy-lou vara ett utmärkt val eftersom det representerar originalitet och individualitet, vilket är viktiga egenskaper för Vattumannen. För dem som är födda under Fiskens stjärntecken kan Lucy-lou också vara ett bra val eftersom det representerar kreativitet och fantasi, som är viktiga egenskaper för Fiskarna. Oavsett vilket stjärntecken din bebis föddes under, kan Lucy-lou vara ett namn som ger henne en unik och minnesvärd identitet.

När föddes Lucy?

Lucy gick på två ben. Hon var 110 cm lång, vägde 30 kilo och tillhörde arten Australopithecus afarensis som dog ut för två miljoner år sedan. Lucy gick upprätt men hade längre armar och kortare ben än en människa.

Egentligen ville forskarna från University of Texas ta reda på om Lucy levde i träd eller på marken, men istället upptäckte de hennes dödsorsak.

Bland de 3,2 miljoner år gamla kvarlevorna hittade forskarna ben som pressats ihop och krossats. De många benbrotten hade inte läkt och Lucy måste därför ha dött kort efter skadan.

Lucys ben låg samlade

Men mer överraskande var att de många små benbitarna inte låg utspridda som de skulle ha gjort om benen trampats sönder efter dödsfallet. Istället låg de samlade när arkeologer år 1974 hittade dem i Etiopien.

Att till och med de pyttesmå benbitarna låg på samma plats som till exempel lårbenet fick forskarna på University of Texas att tro att Lucys hud hade hållit allt på plats. Hon var alltså vid liv när benskadorna uppstod.

Kontroversiell teori

Genom att undersöka skador på moderna människor som fallit från höga höjder kom forskarna fram till att Lucy måste ha fallit från 12–15 meters höjd – troligtvis från ett träd.

De amerikanska forskarnas teori är kontroversiell och strider mot den gängse uppfattningen att Australopithecuserna, som Lucy tillhörde, levde på marken. Men forskarna menar att Lucy kan ha sovit uppe i träd för att inte attackeras av rovdjur.

Fallet krossade armbågen

35 000 skannade bilder med en tjocklek på 0,03 mm avslöjade skadornas omfång.

Lucys fall var våldsamt. Bland annat krossades hennes armbågsled när överarmsbenet pressades ner i underarmsbenet.

Har det funnits neandertalare i Sverige?

Men i Europa har experterna inte vågat dra några växlar på detta enskilda fall. Så nu väcker det uppseende att man hittat stora mängder neandertal-dna i analysen av en skalle från berget Zlaty Kun i Tjeckien och skelettdelar från grottområdet Bacho Kiro i Bulgarien.

— Vi såg jättestora bitar. Det var helt fantastiskt, säger molekylärbiolog Mateja Hajdinjak, verksam vid Max Planck-institutet i Tyskland och Francis Crick-institutet i Storbritannien.

De flesta av oss som lever i dag har också neandertal-dna i arvsmassan, rester av den tid då dessa förhistoriska människor hade en dominerande roll i Europa och västra Asien. Men det blir allt mindre allteftersom tiden går. Och de långa dna-strängar som hittats hos tre individer från Bacho Kiro, tyder på att de liksom Oase-mannen hade neandertalare i släkten på nära håll – ungefär fem generationer tillbaka.

Amerikas urbefolkning

Därmed drar forskarna slutsatsen att neandertalare och homo sapiens umgicks flitigt också i Europa, och kanske många tusen år senare än tidigare rön har visat. Både kvinnan vars skalle hittats i Zlaty Kun och de tre individerna från Bacho Kiro tros ha levat för kring 45 000 år sedan.

Det handlar om några av de äldsta genomen från människor vi har, säger Hajdinjak till tidskriften Nature. Homo sapiens uppstod i Afrika, så alla nutida människors ursprung finns där. Men hur människan spred sig över jorden är till stora delar oklart, och de bulgariska och tjeckiska fynden sprider nytt ljus även över detta. Genomanalysen tyder på att Bacho Kiro-individernas ättlingar inte stannade kvar i Europa. De har genetiskt mer gemensamt med dagens människor i östra Asien och bland urbefolkningar i Amerika.

Fram tonar bilden av grupper av homo sapiens som kom till en för dem okänd världsdel, Europa, befolkad av några tiotusental neandertalare. De stötte på varandra, och skaffade i viss mån barn tillsammans – men sedan gav sig de nya människorna av österut igen.

Försvann helt

Varför stannade de inte? Det är fortfarande okänt, lika okänt som hur det gick till när neandertalarna sedan försvann helt och ersattes av andra grupper homo sapiens. Men rönen tyder på viss dramatik, trots att människorna var så få att de inte bör ha behövt slåss om utrymmet.

Detta visar hur även den moderna människans allra tidigaste europeiska historia kan ha varit tumultartad, och inneburit att populationer bytts ut, säger Mateja Hajdinjak till nyhetsbyrån AFP.

Zlaty Kun-kvinnans arvsmassa väcker ännu fler frågor än de tre Bacho Kiro-personernas. Hon verkar inte vara besläktad med vare sig dagens asiater eller européer – så vilken grupp tillhörde hon?

Experterna jobbar nu vidare med dessa genomuppsättningar i hopp om att hitta fler ledtrådar till om, och i så fall hur, de hör ihop.

— Vi vet inte vilka de var, dessa första européer som kom till ett okänt land, säger Kay Prüfer vid Max Planck-institutet till AFP.

— Genom att analysera deras arvsmassa kartlägger vi delar av vår egen bakgrund som försvunnit i historiens töcken.