Hur såg naturen ut på dinosauriernas tid?

För ungefär 230 miljoner år sedan dök de allra första dinosaurierna upp. De utvecklades från en grupp kräldjur som kallas härskarödlor, arkosaurier. Ganska snabbt utvecklades många olika grupper med dinosaurier med olika anpassningar.

Juraperioden, 201 till 145 miljoner år före nutid, var jättarnas tid. Dinosaurierna var många, och några av dem är tidernas största djur.

Hur lång tid tog det för dinosaurierna att dö ut?

För 65 miljoner år sedan träffades jorden av en asteroid, vilket ledde till att dinosaurierna dog ut. Efter detta har massutdöenden inträffat i många om gångar, men inga av dem har så specifikt drabbat stora landlevande djur, som de under de senaste 50 000 åren.

Det är svårt att göra sig en föreställning om den senaste istidens sällsamma megafauna. Numera är det egentligen bara i Afrika som något liknande existerar. Där strövar elefanter, giraffer, flodhästar och noshörningar fortfarande omkring.

I Nordamerika fanns flera arter av mammut. De största kunde väga tretton ton och bli tre och en halv meter höga vid manken – de var alltså större än dagens elefanter. Det fanns också ett djur som liknade en dromedar, men som hade betydligt längre ben.

Det allra vanligaste av de stora djuren var en långbent, grisliknande varelse som brukar kallas det flatskalliga navelsvinet. Det fanns också en lång rad arter av jättesengångare. Den största var sex meter lång, vägde tre ton och var täckt av grov, lurvig päls och hade småstenslika förhårdnader i skinnet. På framtassarna hade den upp till trettio centimeter långa klor och de en meter långa baktassarna var också kloförsedda. Varelsen stod på bakbenen när den betade i träd, men mest levde den på gräs och buskar.

Hur utplånades dinosaurierna?

För 66 miljoner år sedan slog en gigantisk himlakropp ned vid Yucatánhalvön och bildade en 200 kilometer stor krater. Kraschen ledde till att jorden förmörkades och dinosaurierna dog ut. Genom analyser av borrkärnor från kratern kan forskare, från bland annat Lunds universitet, nu i detalj rekonstruera vad som hände på jorden direkt efter nedslaget.

Chicxulubkratern i Mexiko är den största nedslagskratern som bildats på jorden de senaste två miljarder åren. Det är inte så konstigt. Kraften när asteroiden, som mätte tio kilometer i diameter, kraschlandade på jorden motsvarade en miljard Hiroshimabomber. Berget smälte och enorma mängder av damm bäddade in jorden i totalt mörker under flera månader. Fotosyntesen upphörde, näringskedjor kollapsade och 75 procent av alla ryggradslösa djur dog ut. Det gjorde även dinosaurierna som svalt ihjäl i det kompakta mörkret. I en ny studie som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science Advances kan forskare, bland annat från Lunds universitet, slå fast vad som hände på jorden efter den ödesdigra kollisionen.

– Nu kan vi i detalj rekonstruera händelseförloppet minuterna, dagarna, veckorna och månaderna efter nedslaget. Vi kan följa effekterna av det gigantiska eldklotet som spreds från kratern, säger Birger Schmitz, geologiprofessor vid Lunds universitet.

Den aktuella studien bygger på analyser av borrkärnor som tagits upp från Chicxulubkratern. Avlagringarna, som består av krossat berg och uppslammade sediment, är hundratalet meter tjocka. Men tack vare mätningar av iridium – ett grundämne som himlakroppar innehåller 100 000 gånger förhöjda halter av – har forskarna lyckats hitta det centimetertunna lerlagret från tiden då asteroiddammet föll ned på jorden efter nedslaget. För att kunna lokalisera detta lager har en världsunik iridiumspektrometer i Lund använts. Det är med hjälp av detta instrument som Birger Schmitz och hans kollegor Per Kristiansson och Mikael Elfman har analyserat lerlagret från nedslaget.

Hur lång tid fanns dinosaurier?

Rymdstyrelsen och våra samarbetspartners sparar information på din enhet för att kunna erbjuda anpassad funktionalitet, samla in besöksstatistik och möjliggöra personaliserad marknadsföring. Du väljer vilka typer av cookies som du accepterar utöver de nödvändiga som behövs för att webbplatsen ska fungera.

Besöksstatistik Marknadsföring

Hur såg jorden ut för 100 000 år sedan?

livets utveckling, de levande organismernas evolution från den första urcellen till dagens biologiska mångfald. De allra äldsta organismerna, som var encelliga och enkelt byggda, uppkom troligen för cirka 4 miljarder år sedan, då det tyngsta meteoritnedfallet i samband med jordens bildning ebbat ut. Se livets uppkomst.

De äldsta fossilt bevarade organismerna är nästan 3,5 miljarder år gamla och utgörs av enkla, ofta trådbildande prokaryoter, det vill säga encelliga

Vill du få tillgång till hela artikeln?

Vid övergången från prekambrium till kambrium, för cirka 542 miljoner år sedan, inträffade en av de största omvälvningarna i jordens och livets historia. Avlagringar från de första årmiljonerna av den kambriska perioden tycks avspegla något som kan liknas vid en explosion av nya livsformer.

I vilka länder fanns det dinosaurier?

The store will not work correctly in the case when cookies are disabled.

Your company account is blocked and you cannot place orders. If you have questions, please contact your company administrator.

den kjempestore boka om Norges kjempelange historie

Se opp for dinosaurer, monsterøgler og ullhårede mammuter i denne fortellingen om Norges forunderlige forhistorie.

Finns det möjlighet att få dinosaurierna tillbaka?

Ordet genmanipulation kan framkalla bilder av rytande dinosaurier och galna forskare, men denna bild är långt ifrån sanningen. Genmanipulation i verkligheten bedrivs av passionerade – men inte galna – forskare. Det närmaste vi kommer arga dinosaurier är att se på den oändliga Jurassic Park-franchisen.

Om vi sätter etiska frågor om mänsklig genmanipulation åt sidan, så handlar debatten om genmanipulation hos djur, genom CRISPR-tekniken, om återupplivande och bevarande.

Så vad händer i detta komplexa, spännande och etiskt känsliga område?

Vad är CRISPR?

Kan dinosaurierna komma tillbaka?

Ai ajuns la o pagină care nu este disponibilă pentru vizualizare sau ți-ai atins limita de vizualizări pentru această carte.

Har man hittat dinosaurier i Sverige?

En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-10-08 10:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sverige/80-miljoner-ar-gammalt-dinosaurieben-hittat-i-nordostra-skane/

SVERIGE

Uppdaterad 2021-09-16 Publicerad 2021-09-16

Hur såg världen ut för 10 000 år sedan?

Det finns flera olika källor om den förhistoriska tiden. Bland dessa märks:

Den förhistoriska tiden delas in i tre perioder, stenåldern, bronsåldern och järnåldern. Denna uppdelning kallas för treperiodsystemet och uppfanns av den danske arkeologen Christian Jürgensen Thomsen på 1820-talet. Periodindelningen tar sin utgångspunkt i vilket material redskapen tillverkades i under de respektive perioderna. De tre perioderna delas i sin tur in i underperioder.

Thomsens treperiodssystem är främst giltigt för den gamla världen, i Syd-, Mellan- och Nordamerika används andra indelningar, liksom i Australien. Här talar man till exempel om Arkaisk tid och klassisk tid.

Stenåldern är den första perioden i människans historia. Den börjar i och med att de första homininerna lär sig tillverka stenverktyg för ca 2 miljoner år sedan. Stenåldern delas i sin tur in i tre delperioder, Paleolitikum, Mesolitikum och Neolitikum.

De bägge perioderna paleolitikum och mesolitikum kallas i bland, med ett samlingsnamn, för "jägarstenåldern". Under denna tid levde människan av jakt och insamling av ätliga växter. I och med neolitikum inleddes "bondestenåldern", den började för ca 10 000 år sedan i mellanöstern och nådde Skandinavien för ca 6000 år sedan.

Hur såg jorden ut för 2 miljoner år sedan?

Tiden från jordens bildande fram till för 2500 miljoner år sedan kallas annars Arkeikum. Under denna tid var värmeutvecklingen i jordens inre på grund av radioaktiva sönderfall kraftigare än idag, eftersom halten radioaktiva ämnen var större. Jordskorpan bör därför ha varit tunnare och mindre stabil, och det är osäkert om plattektoniken i sin nuvarande form fungerade då.

De äldsta bergarter som hittills påträffats på jorden är knappt 4000 miljoner år gamla gnejser och graniter från norra Kanada och västra Grönland. På Grönland finns även bergarter som anses ha sedimentärt ursprung med en ålder på 3800 miljoner år, vilket skulle betyda att jordskorpan svalnat så pass att vatten kondenserats till sjöar och hav.

Den arkeiska skorpa som finns bevarad i kontinenternas kärnområden utgörs till stor del av s.k. grönstensbälten, bestående av basiska vulkaniter och sediment-bergarter, omgivna av gnejser som ursprungligen varit magmatiska intrusiv-bergarter. Enligt vissa teorier är grönstensbältena en arkeisk motsvarighet till vår tids oceaniska jordskorpa medan gnejserna motsvarar kontinental jordskorpa.

Den tidiga atmosfären bestod troligen mest av kvävgas, koldioxid och vattenånga, samt mindre mängder metan och ammoniak, gaser som härstammar från jordens inre men läckt ut i samband med den första tidens kraftiga vulkanism. Först långt senare, för kanske 2000 miljoner år sedan, ledde den biologiska aktiviteten (fotosyntes) från encelliga organismer i haven till att syrgashalten steg i atmosfären, något som på sikt möjliggjorde liv även på land.

Rester av encelliga organismer har dock påträffats i arkeiska sedimentbergarter i södra Afrika, så gamla som 3500 miljoner år, vilket visar att livet uppstod redan tidigt i jordens utveckling. Vissa forskare tror sig till och med ha hittat spår av tidigt liv i de 3800 miljoner år gamla grönländska bergarterna, men dessa spår är osäkra och omdiskuterade.

Hur uppstod då liver? Skedde det genom kemiska reaktioner i den tidiga atmosfären, i grunda solbelysta pölar vid havets strand, bildades det första livet runt vulkaniska varmvattenkällor på havets botten, eller i sprickor djupt ner i berggrunden, eller kom livets byggstenar rentav till oss med meteoriter från världsrymden? Om detta vet vi ännu mycket litet. Vi känner till hur kemiska reaktioner kan bygga upp komplicerade organiska molekyler, men hur dessa tog steget över till att bilda celler som kunde ta upp näring och reproducera sig själva, till att bli levande organismer, hör ännu till vetenskapens gåtor.

Kontinenterna växer till längs sina kanter genom den vulkanism och magmatism som sker ovanför aktiva subduktionszoner, och som adderar uppsmält mantelmaterial till den kontinentala jordskorpan. Detta sker i nutid exempelvis runt Stilla Havet, och en enkel modell vore därför att kontinenterna växt till kontinuerligt och med jämn hastighet från början av Arkeikum till nu, och kommer att fortsätta göra så (kurva A i figuren nedan).

Eftersom värmeutvecklingen i jordens inre var större tidigare är det dock rimligare att tänka sig att kontinenttillväxten skett med avtagande hastighet (kurva B i figuren nedan). Dessutom eroderas ju ständigt kontinenterna, en del av det eroderade materialet blir till sediment i djuphaven och försvinner sedan ner i subduktionszoner, för att där kanske smälta upp och tränga upp som ny magma i den ovanliggande kontinenten. En allt större andel av det material som adderas till kontinenterna genom sådan vulkanism behöver därför inte komma från manteln, utan kan vara återcirkulerat material från jordskorpan, vilket också bidrar till den avtagande tillväxthastigheten i kurva B. Enligt en extrem modell skulle all egentlig nybildning av kontinental jordskorpa skett redan under Arkeikum, medan det som skett därefter bara varit återcirkulation av samma material (kurva C i figuren nedan).

Har man hittat Dinosaurieskelett i Sverige?

En utskrift från Dagens Nyheter, 2023-10-08 10:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/sverige/80-miljoner-ar-gammalt-dinosaurieben-hittat-i-nordostra-skane/

SVERIGE

Uppdaterad 2021-09-16 Publicerad 2021-09-16

Vilka djur finns kvar från dinosauriernas tid?

Dinosaurierna definieras idag som den monofyletiska gruppen bestående av den senaste gemensamma förfadern till fåglarna, Diplodocus carnegii och Triceratops horridus och alla ättlingar till denna. Detta är alltså en nodbaserad definition.[6] Fåglarna är således per definition dinosaurier.

Namnet Dinosauria användes första gången 1842 av Richard Owen för att beskriva olika typer av vad han trodde var stora ödlor. Ordet kommer från de grekiska orden δεινός (deinos: fruktansvärd eller kraftfull[7]) och σαῦρος (sauros: ödla eller reptil).

Systematiskt tillhör dinosaurierna en reptilgrupp som kallas härskarödlor (Archosauria). Små reptiler besläktade med de äldsta dinosauriernas närmaste förfäder gav upphov till krokodilerna som är den enda familjen med stora reptiler som överlevt bland arkosaurierna. Krokodilerna ansågs länge vara dinosauriernas närmaste nuvarande levande släktingar men upptäckten av fåglarnas släktskap skakade om den här idén. Fåglarna utvecklades ur medlemmar i gruppen maniraptorer, en av flera familjer inom coelurosaurier (en av två stora undergrupperna av köttätande dinosaurier) och de första arterna var relativt lika dromeosauriderna, vilket även är en av de icke-aviska dinosaurigrupper som är närmast besläktad med fåglarna.

Dinosaurierna varierade kraftigt i storlek, från de gigantiska sauropoderna till de minsta djuren, som inte var större än kycklingar. Till och med för dinosauriestandard, var många av sauropoderna gigantiska. Även de minsta sauropoderna var bland de större djuren i sitt habitat. Det fanns även mycket små dinosaurier, däribland Microraptor, Parvicursor och Saltopus som var alla under 60 centimeter långa.[21]

Att ta reda på hur djur levde som dog ut för tiotals miljoner år sedan är naturligtvis inte lätt. De enda spår som finns efter dinosaurierna är i form av olika fossil. Förutom de fossiliserade benen har man även hittat spårfossil i form av fotspår och avföring, och fossil av ägg, fjädrar och mjukdelar i form av skinn. Tack vare växtfossil i likåldriga lager kan man se hur miljön runt dinosaurierna såg ut.

Från slutet av trias fram tills dinosauriernas död var nästan varje landlevande djur som var över 1 meter långt en dinosaurie, bortsett från de halvt vattenlevande krokodilerna. Precis som i dagens ekosystem fanns det växtätare som jagades av köttätare. Det är enkelt för forskare att se vilka som var vilka baserat på deras tänder då rovdjurständer och tänder anpassade för att hantera växtmaterial ser olika ut och kan jämföras med moderna djurs tänder. Växtätande dinosaurier var mycket talrikare än de rovdinosaurier som jagade dem. Såväl fotspår som fynd av många dinosaurier, i synnerhet växtätande arter, som dött tillsammans[22] visar att många dinosaurier kan ha varit flockdjur.

Dinosaurier dominerade livet på land på alla kontinenter, även Antarktis. Även i Sverige har det gjorts fynd, om än tämligen få. Vid utgrävningar i skånska Billesholm 2022, gjorde paleontologen Grzegorz Niedźwiedzki, ett av de senare fynden i Sverige. [27] En grundläggande förutsättning för att hitta dinosauriefossil är att bergarterna som fossilen är inbäddade i bildades under mesozoikum när dinosaurierna levde. Nedan följer en kort genomgång av de fynd som gjorts på olika kontinenter.

Europa: Detta var platsen de första dinosaurierna upptäcktes och beskrevs vetenskapligt, vilket skedde på 1820-talet. Man har gjort mycket rika fynd av dinosaurier från alla tre geologiska tidsperioder som dinosaurierna levde, framför allt i Väst- och Centraleuropa. Alla större grupper är representerade i någon form, även om vissa (i synnerhet Ceratopsierna) var få i antal.

Nordamerika: Den kontinent där de allra flesta fynden av dinosaurier från alla de stora grupperna gjorts. USA är det enskilda land där man hittat flest dinosauriefossil, dock har det även gjorts en mängd fynd i södra Kanada. Nordamerika var några av de mest kända dinosauriernas hemvist – som till exempel Tyrannosaurus, Triceratops, Diplodocus, Brachiosaurus och Stegosaurus. Fynden från Nordamerika spänner över hela dinosauriernas era.

Har det funnits dinosaurier?

Juraperioden, 201 till 145 miljoner år före nutid, var jättarnas tid. Dinosaurierna var många, och några av dem är tidernas största djur.

Vilka djur vill forskarna få tillbaka?

Anledningen till att djur används i forskning är att det för många forskningsfrågor fortfarande inte finns andra vetenskapliga metoder som kan ge svar på frågeställningarna. Enligt svensk lag (djurskyddslagen) och europeisk lag får djurförsök bara användas om forskningsresultatet inte kan uppnås med andra metoder.

Det är framför allt inom medicinsk och naturvetenskaplig forskning som djurförsök används. Till exempel kan det röra sig om forskning som ökar vår kunskap om hur människokroppen fungerar, varför vi får vissa sjukdomar eller vilka effekter föroreningar har i naturen.

Vetenskapsrådet ställer krav på att all forskning som vi finansierar ska följa god forskningssed och att etiska tillstånd för exempelvis djurförsök finns på plats innan forskaren påbörjar sin forskning.

Forskaren och medelsförvaltaren (lärosätet som forskaren verkar vid) ansvarar för att följa regelverk och god forskningssed samt för att forskningen har de etiska tillstånden som krävs innan forskningen påbörjas. De ansöker om tillstånd för djurförsök hos en djurförsöksetisk nämnd.

De djurförsöksetiska nämnderna bedömer om ett forskningsprojekt kan få tillstånd att genomföra djurförsök i Sverige. De väger djurets lidande mot syftet med försöket och prövar om syftet kan uppnås genom någon annan metod. Nämnderna ställer också krav på försökets upplägg. Målet är att så få djur som möjligt ska användas och att de djur som används utsätts för så lite lidande som möjligt.