Vad är det för stjärna som lyser så starkt?

En stjärnas synbara ljusstyrka beror både på dess inneboende luminositet och dess avstånd från jorden. Ju närmare en stjärna är, desto ljusstarkare ser den ut för oss. Nedan följer en tabell med de 91 individuella stjärnor som syns ljusast på vår stjärnhimmel, mätt i synligt ljus. Detta är nästan, men inte riktigt, samma sak som de 91 ljusaste prickarna på natthimlen. Vissa av de prickar vi ser på himlen är egentligen dubbelstjärnor, där pricken vi ser är summan av ljus från två eller flera stjärnor. Till exempel består Alfa Centauri egentligen av tre stjärnor. De tre tillsammans är den tredje ljusstarkaste pricken på himlen, men den individuellt ljusaste av de tre stjärnorna är bara den fjärde ljusaste stjärnan på himlen.

Den här listan är, till skillnad från den nedanför, i princip komplett, även om osäkerheter i mätningar och variabilitet hos stjärnorna kan påverka den inbördes ordningen i listan. Variabla stjärnor betecknas med var.

Tabellen har med stjärnor ner till en skenbar magnitud på +2,50.

Nedan följer en lista med kända stjärnor sorterade efter luminositet (bolometrisk magnitud), med den ljusstarkaste först. En sådan här lista är med nödvändighet inte komplett, av flera skäl:

Det är bara en liten minoritet av alla universums stjärnor som vi överhuvudtaget har observerat.
Även om en stjärna har observerats, så är det ofta svårt att få fram pålitliga mätningar av dess luminositet, särskilt om den befinner sig på stort avstånd. Tre svårigheter är här särskilt viktiga:
- Avståndet till stjärnan måste vara känt med tillräcklig noggrannhet, för att kunna räkna om den skenbara magnitud som vi faktiskt mäter, till den absoluta luminositet som vi söker.
- Totala luminositeten för en stjärna omfattar alla våglängder av ljus, men normalt observerar vi bara vissa våglängder. Inget enskilt instrument klarar alla. Därför måste mätningen av ljusstyrkan korrigeras för icke observerade våglängder.
- En del av ljuset från stjärnan kan ha absorberats på vägen genom rymden. För stjärnor som befinner sig på stora avstånd och/eller inne i centrala delar av en galax eller andra "täta" miljöer kan absorptionen vara både stor och svårberäknad.

En stjärna kan tillfälligtvis få många gånger högre ljusstyrka än någon stjärna på listan, under en pågående supernovaexplosion eller gammablixt. Kvasarer är stjärnliknande objekt som också kan ha mångdubbelt större ljusstyrka, men de är inte stjärnor.

När syns Jupiter på himlen?

Ungefär en vecka till är kvällshimlen ostörd av månen, så att man fram till och med 21/9 kan titta på en fin vintergata när det blivit mörkt efter klockan 21. Saturnus syns i sydsydost och Jupiter lågt i ostnordost, båda ganska ensamma i fält med bara svaga stjärnor. Den 15-19/9 kan man i fältikare se hur Jupiter åter passerar nära sigma i Väduren, se Himlascener. (Snopet nog glömde jag i förra Aktuellt att poängtera den tätare passagen i augusti, som jag sen sjäv råkade upptäcka den 22/8).

I nästan två veckor kan vi nu också se en serie kvällspassager av rymdstationen ISS. Förutsägelserna här är för Värnamo, med lokala data som vanligt tillgängliga från heavens-above.

dat kl h dat kl h 16/9 21.39 18 17/9 20.53 21 18/9 21.41 25 19/9 20.54 28 20/9 20.07 25 21/9 20.55 32 20/9 21.42 26 22/9 20.08 31 23/9 20.56 30 22/9 21.43 23 24/9 20.09 31 25/9 20.57 23 24/9 21.44 17 26/9 20.10 27 27/9 20.58 16 28/9 20.10 20 29/9 19.23 24 30/9 20.11 12 1/10 19.23 16

Den ljusstarka ISS är en fascinerande syn, som bara är trevlig att titta på. (Däremot är det numera frustrerande gott om svagare satelliter som ger fula spår när man vill ta vidvinkelbilder av stjärnhimlen.)

Hur ser man Jupiter på himlen?

For stjerneentusiast Stig-Arne Winnem fra Bodø er det helt spesielt å nå kunne se Jupiter så klart.

– Du ser fint overflatedetaljer og belter. De største månene ser du også tydelig rundt planeten. Jeg har aldri før har sett Jupiter så nærme som nå.

Stephanie Werner, professor ved Universitetet i Oslo, sier at grunnen til at det er så sjeldent vi ser Jupiter så nærme som nå er at planetene går i ulik rytme rundt sola.

– Når de begge er på samme side av solen kan de komme nærmere hverandre, sier hun.

Hur ofta kan man se Jupiter?

For stjerneentusiast Stig-Arne Winnem fra Bodø er det helt spesielt å nå kunne se Jupiter så klart.

– Du ser fint overflatedetaljer og belter. De største månene ser du også tydelig rundt planeten. Jeg har aldri før har sett Jupiter så nærme som nå.

Stephanie Werner, professor ved Universitetet i Oslo, sier at grunnen til at det er så sjeldent vi ser Jupiter så nærme som nå er at planetene går i ulik rytme rundt sola.

– Når de begge er på samme side av solen kan de komme nærmere hverandre, sier hun.

Vilken stjärna är Aftonstjärnan?

Bygger på Bonniers svenska ordbok av Peter A. Sjögren, Iréne Györki och Sten Malmström, 10:e upplagan 2010

Om det rör sig om två olika ord med samma stavning så markeras detta med en skiljelinje, se t ex ”negativ”.

Uttal skrivs alltid inom klamrar [-]. Ibland ligger uttalet i texten men oftast under rubriken ”Hur uttalas?”.

Streck under bokstav innebär att det är där betoningen på ordet ska ligga.

Kan man se Jupiter ikväll?

Jupiter kommer att befinna sig drygt 591 miljoner kilometer från jorden, vilket är cirka 1 500 gånger längre än avståndet till månen. Att avståndet varierar vid en opposition beror på att planeternas banor inte är exakt runda, utan svagt elliptiska. Skillnaden sett från jorden är dock mycket liten, enligt Peter Linde.

För bäst chans att se solsystemets största planet ska man vända blicken rakt söderut vid klockan ett på natten mot tisdagen, då den står som högst över horisonten. Men redan vid 19-tiden under måndagen stiger Jupiter upp över horisonten och kan ses i nordostlig och lite senare i ostsydostlig riktning.

— Jupiter står lite högre över horisonten i Sydsverige jämfört med i norra Sverige, men kan ses över hela landet och i hela världen, säger Peter Linde.

Hur ser man Jupiter ikväll?

Jupiter är den största planeten i solsystemet. Med en diameter på 139 822 kilometer är den 11 gånger bredare än jorden. Denna kolossala gasjätte innehåller ungefär 70 % av alla andra planeters massa i solsystemet tillsammans.

Jupiter, 2019. Foto: NASA, ESA, A. Simon (Goddard Space Flight Center), and M.H. Wong (University of California, Berkeley).

Jupiter har 1/1000 av solens massa. Om den hade 100 gånger mer materia skulle den ha varit tillräckligt tung för att ha utvecklats till en stjärna. Lyckligtvis inträffade detta inte. Lyckligtvis för att då hade de andra planeterna, inklusive jorden och därmed livet självt, kanhända aldrig bildats.

Trots att Jupiter är den största planeten i solsystemet snurrar den snabbast och har därför det kortaste dygnet; 9 timmar och 55 minuter (jämfört med jordens egna 23 timmar och 56 minuter). Jupiter är en stor gasboll, bestående av nästan fryst gas, som buktar ut vid ekvatorn och därför inte ser rund ut.

Hur hittar man Jupiter?

I nästan två veckor kan vi nu också se en serie kvällspassager av rymdstationen ISS. Förutsägelserna här är för Värnamo, med lokala data som vanligt tillgängliga från heavens-above.

Kan man se Jupiter i kväll?

Från januari till mars ses den magnifika stjärnbilden Orion mot söder under kvällstid, och runt den återfinns alla de ljusa vinterstjärnbilderna.

Hur ser Jupiter ut från jorden?

Jupiter är vanligtvis det fjärde ljusstarkaste objektet på himlen (efter solen, månen och Venus). Planeten Mars kan dock vid oppositioner te sig ljusstarkare.

Jupiters diameter är 11 gånger större än jordens, massan är 318 gånger större och volymen är 1 300 gånger jordens. Jämfört med solen, som är 1 000 gånger större i volym, är den dock liten.

Jupiter och de övriga gasjättarna måste ha bildats på ett annat sätt än det inre solsystemet[källa behövs]. I likhet med de övriga planeterna bildades Jupiter av rester från det gasmoln och det stoft som gav upphov till solen.[9] Under miljontals år kolliderade fasta partiklar med varandra och byggde därigenom upp de stora klumpar av sten och metall som kallas planetesimaler. Vissa blev tillräckligt stora för att deras egen tyngdkraft skulle dra till sig mer materia och ibland kolliderade de och slogs ihop med varandra.

Det finns två olika teorier om hur Jupiter bildades. Den första är att is och stoftpartiklar växte till en fast kärna av jordens storlek som sedan drog till sig gaser av sin tyngdkraft. Den andra teorin är att Jupiter bildades ur ett väldigt område av gas som helt enkelt krympte på grund av tyngdkraften.

Jupiter har den snabbaste rotationshastigheten av alla solsystemets planeter. Ett jupiterdygn är knappt tio timmar långt.[10] Detta resulterar i en tillplattning som är lätt iakttagbar från jorden med ett amatörteleskop.

Jupiters magnetfält är starkare än jordens magnetfält och fångar in laddade partiklar från stora avstånd.[11] Strålningen i de inre delarna av Jupiters magnetosfär är följaktligen så stark att den skulle döda en oskyddad människa omgående. Strålningen har varit ett problem för rymdsonder som skickats till Jupiter.

Jupiter har ringar som Saturnus, men mycket mindre. Det var det tredje systemet av ringar, som upptäcktes i solsystemet, efter Saturnus och Uranus ringar. De observerades först 1979 av Voyager 1 och undersöktes sedan grundligt av NASA. Ringarna har de senaste 23 åren också observerats med Hubbleteleskopet och från jorden. Det krävs emellertid mycket stora teleskop för att observera ringarna från jorden.

Till skillnad från Saturnus är Jupiters ringar mörka. Ringsystemet är svagt där ringarna består av fyra delar: en inre del som kallas halon, en relativt sett ljus huvudring som är mycket tunn och två bredare yttre ringar, som kan beskrivas som glänsande men svaga. De båda yttre ringarna har fått namn av de månar som de hämtat sitt material från, Amalthea och Thebe. .[18] Förmodligen består huvudringen av material från Adrastea och Metis. Ringarna verkar bestå av damm snarare än is.[19] Förmodligen stannar partiklarna inte kvar så länge (beroende på atmosfäriska och magnetiska drag). Om ringarna är permanenta måste de därför hela tiden bli påfyllda. Det finns också indikationer på ytterligare en ring längs Amaltheas bana.[20]

Hur syns Jupiter?

Oktober är förmörkelsens tid. Dels inträffar en ringformig solförmörkelse (den 14:e) som tyvärr inte kan ses här, och dels bjuds vi på en partiell månförmörkelse (28:e) med Jupiter strax intill som extra blickfång. Oktober är även Venus tid. Planeten får under några dagar sällskap av Regulus och månskäran (9–10:e) och intar sedan sitt bästa läge som morgonstjärna (19:e). Månaden serverar även två dugliga meteorskurar i maximum som knappt störs av månen – Draconiderna (9:e) och Orioniderna (22:e), asteroiden Amphitrite i en gynnsam opposition (2:e), Lunar X (21:e) och flera kometer lämpliga för ett mindre teleskop – Encke, Hartley och Lemmon. Den sistnämnda har blivit något ljusare än vad som tidigare prognostiserats.

På denna sida hittar du information om kommande, aktuella och tidigare händelser på himlen över främst Sverige. Astronomiintresserade, såväl nybörjare som amatörastronomer, fotografer och naturintresserade ska kunna ta reda på vad som pågår på himlen. Läs mer

Den 23 september börjar hösten enligt kalendern, men rent meteorologisk har den redan börjat avancera söderut över landet. Det är nu alltså dags för höstdagjämning, dvs. dagarna och nätterna är (nästan) lika långa på hela jorden. Tittar man i olika almanackor så ser man att höstdagjämningen inträffar den 23 september kl 08:50 svensk sommartid. Det är nämligen inte en dag, det är en tidpunkt som avses, nämligen just när jorden passerar en speciell punkt på sin bana runt solen. I praktiken står solen då rakt över ekvatorn. Mer om detta kan du läsa här.

Vart syns Jupiter?

I nästan två veckor kan vi nu också se en serie kvällspassager av rymdstationen ISS. Förutsägelserna här är för Värnamo, med lokala data som vanligt tillgängliga från heavens-above.

Vad är polstjärnan för något?

En polstjärna är en stjärna som står rakt eller nästan rakt "över" någon av jordens geografiska poler och därför inte ser ut att röra sig på himlen vilket i sin tur gör den till ett lämpligt hjälpmedel för stjärnnavigering och astrometri. Polstjärnan är den nuvarande nordliga polstjärnan, med ett avstånd av endast ungefär 0,74 grader (0,82 gon) från himmelspolen. Polstjärnan ser därför ut att stå nästan stilla i en punkt kring vilken hela stjärnhimlen medurs vrider sig ett varv per stjärndygn, d.v.s. något snabbare än ett varv per dygn. Men även stjärnor rör sig i förhållande till jorden och Polstjärnan kommer därför, på grund av jordklotets precession att vara ersatt av en annan polstjärna om ett antal tusen år.[6][7]

Ett äldre namn, som numera enbart används i symboliska och överförda bemärkelser, är Nordstjärnan.

Polstjärnan är den fixstjärna som står i zenit ovanför nordpolen och som på norra halvklotet alltid syns norrut. Eftersom den alltid står stadig och aldrig vandrar under horisonten blev den sedan 1681 en kunglig och nationell symbol,[8] som överförts bland annat till den kungliga svenska Nordstjärneorden tillsammans med latinska ordspråket nescit occasum, "den vet ej av nedgång". Nordstjärnan avbildas med fem uddar höjda i relief. Polstjärnan är numera också svenska Lapplands landskapsstjärna.