Vad kan man göra för att förhindra jordbävningar?

Om du inte snabbt kan ta dig ut är det bäst att vänta ut jordbävningen. Trapphus är en svag punkt i byggnader och hissar slutar ofta att fungera. Dessutom risker du att skadas av glas och annat fallande material om du springer ut.
Ta skydd under en gedigen möbel, till exempel ett skrivbord eller en säng. Om möbeln rör sig försöka att röra dig också så att du fortsätter att vara under den.
Finns inget skydd så se till att vara nära en innervägg. Ligg inte under fönster. Vissa hus har kraftiga dörrgavlar som kan ge visst skydd.
Skydda huvudet från fallande saker.
Så snart jordbävningen är över bör du ta dig ut till en öppen plats, eftersom de flesta stora skalv följs av kraftiga efterskalv.

Hur vet man när det blir jordbävning?

Svenska Röda Korset och våra samarbetspartners sparar information på din enhet för att kunna erbjuda anpassad funktionalitet, samla in besöksstatistik och möjliggöra personaliserad marknadsföring. Du väljer vilka typer av cookies som du accepterar utöver de nödvändiga som behövs för att webbplatsen ska fungera.

Dessa cookies behövs för att webbplatsen ska fungera tekniskt och funktionellt och måste därför accepteras för att kunna besöka sidan.

Funktionella cookies kan aktivera ytterligare funktioner eller göra webbplatsen smidigare att använda.

Var är det störst risk för jordbävning?

Jordbävningar uppkommer när de spänningar utlöses som byggts upp på grund av rörelser i jordskorpan eller övre manteln. Stora mängder energi frigörs och sprids i form av seismiska vågor genom jorden. Det är dessa vågor som orsakar den skakning som känns vid en jordbävning. Jordbävningar kan uppstå under flera olika förutsättningar. De områden i världen som är mest jordbävningsdrabbade ligger vid eller nära gränserna mellan de olika tektoniska plattorna som bygger upp jordskorpan. Jordbävningar förekommer också i samband med vulkanutbrott och landhöjning. Även kärnvapenprov under jord utlöser mindre jordbävningar.

Orsaken till att de flesta och kraftigaste jordbävningarna registreras nära gränsen mellan de tektoniska plattorna är att de största spänningarna byggs upp i dessa zoner. Vid plattgränserna återfinns också de allra flesta av jordens vulkaner.

Stora jordbävningar följs alltid av en lång rad efterskalv som kan hålla på i månader och uppgå till åtskilliga tusental. I samband med de allra kraftigaste jordbävningarna kan det i sällsynta fall förekomma enorma efterskalv som är nästan lika kraftiga som huvudskalvet. Ibland föregås det stora skalvet av många förskalv. Detta kan också bero på kollisionszoner som gör så att plattor krockar.

Om man studerar en seismisk karta över hela världen framgår det att det finns två stora regioner i världen där över 90 procent av alla jordbävningar inträffar:

Den ena är den så kallade eldringen som omger hela Stilla havet (bortsett från Antarktisregionen) inklusive de östra indonesiska öarna. Här registreras drygt 75 procent av alla jordbävningar.
Den andra zonen sträcker sig längs Alpiderna, det alpina bergskedjebältet från Kanarieöarna i väst, in över Nordafrika, Medelhavsområdet och vidare bort genom Mellanöstern till norra Indien, Himalaya och ner till Java.

Jordbävningar orsakar ofta förkastningar i jordskorpan. En av de mest kända är kanske San Andreasförkastningen som löper från norra till södra Kalifornien, en sträcka som är mer än 1 000 kilometer. Förkastningen har ett djup på mer än 15 kilometer. San Andreasförkastningen är skarven mellan Stillahavsplattan, som huvudsakligen består av Stilla havets botten med tillägget Kaliforniens kustområde. Ett stort antal mindre förkastningar grenar ut sig från huvudlinjen och bildar San Andreas förkastningszon. Stillahavsplattan förflyttar sig i nordvästlig riktning med en hastighet av cirka 5 centimeter per år och gnider mot den nordamerikanska plattan.[1]

Jordbävningens centrum brukar benämnas epicentrum. Epicentrum är den punkt på jordytan som befinner sig rakt över jordbävningens fokus även kallat hypocentrum, den punkt djupt ner i marken där skalvet utlöses.

Jordbävningar består både av longitudinella (förtätningar och förtunningar) och av transversella vågor (dyningar), varav den sistnämnda varianten ger de flesta skadorna på såväl landskap som bebodda områden. De longitudinella vågorna brukar kallas primärvågor och de transversella sekundärvågor. Primärvågorna fortplantar sig i omkring 6–7 kilometer i sekunden medan sekundärvågorna rör sig i 3–4 kilometer per sekund. Denna skillnad gör att seismometrar kan känna av primärvågorna och hinna varna innan sekundärvågorna kommer. Ju större avstånd från epicentrum desto längre förvarning kan man alltså få.[3]

Runt om i världen registreras varje år flera miljoner seismiska störningar, det vill säga jordbävningar. Merparten av dem är emellertid så svaga att de bara registreras med seismografer. För att människor ska känna av dem ordentligt krävs att skalvet har en styrka på Richterskalan som åtminstone överstiger 3,0. För att omfattande skador ska ske krävs i regel värden på åtminstone över 6,0. Riktigt kraftiga skalv med styrka på minst 8,0 förekommer endast en eller ett par gånger per år. Mega-thrust jordbävningar med magnitud uppemot 9,0 eller ännu mer förekommer i genomsnitt bara en gång på 20 år. Om stora jordbävningar (över 7,0 på Richterskalan) inträffar i tätbefolkade områden blir följderna ofta katastrofala. En kraftig jordbävning har potential att jämna mångmiljonstäder med marken och kräva otaliga människoliv. Bara senaste seklet har miljontals människor dödats i samband med jordbävningar. Det är emellertid inte skalvet i sig som dödar utan sekundära effekter – sammanstörtade hus, broar med mera, jordskred, dammbrott, eldsvådor etcetera. Även en kraftig jordbävning under havet, så kallad havsbävning, långt från bebyggelse kan orsaka jättekatastrofer när väldiga tsunamier bildas vilket senast visades i samband med jordbävningen i Indiska oceanen 2004. Nästan samtliga av beräknade 250 000–300 000 drabbade dödades av tsunamin.

Förutom jordbävningens styrka spelar flera faktorer in på hur stor skada skalvet orsakar. Bland dem spelar framförallt byggnadskonstruktionernas utformning, och de lokala geologiska förhållandena stor roll. En husbyggnads form har stor betydelse, exempelvis är en L-formad byggnad mer utsatt än ett punkthus. Bärverk som inte ligger vid ytterfasaden utan indraget i byggnaden är ogynnsamt. Ju grundare epicentrum är beläget desto större är förstörelsepotentialen.

När det gäller byggnadskonstruktionerna visar det sig ofta att det inte nödvändigtvis är de kraftigaste jordbävningarna som dödar flest människor eller orsakar störst materiella skador. I u-länderna (varav många ofta drabbas av kraftiga skalv) är byggnadskonstruktionerna ofta bristfälliga. Till exempel blev staden Bam i Iran med omgivningar totalförstörd 2003 av en jordbävning som mätte 6,6 på Richterskalan och minst 27 000 människor omkom. En jordbävning av ungefär samma styrka i nordvästra USA samma år dödade bara ett tiotal människor och de materiella skadorna var inte i närheten av de i Bam.

Det finns många olika effekter av jordbävningar, nedan beskrivs ett antal.

Vart är det vanligt med jordbävning?

Jordskalv sker hela tiden överallt i världen. Varje år registreras flera miljoner skalv. Speciellt vanliga är de där tektoniska plattor rör sig i förhållande till varandra.

Ytterst på jorden finns jordskorpan, som relativt sett är tunnare än skalet på ett äpple. Under jordskorpan finns den heta manteln som är plastisk närmare jordens kärna. Jordskorpan bildar tillsammans med den övre fasta delen av manteln den så kallade litosfären.

Litosfären är uppdelad i tektoniska plattor som även kallas för litosfärsplattor. Dessa kan liknas vid 7 stora och ett tiotal mindre pusselbitar. Litosfären under världshaven kallas för oceanisk, medan litosfären under land och sjöar kallas för kontinental. Oftast består en tektonisk platta av båda typer av litosfär.

De tektoniska plattorna flyter på den underliggande manteln, ungefär som isflak på vatten. Fenomenet kallas plattektonik. Plattorna kan krocka, röra sig bort från varandra eller glida längs med varandra. Hastigheten är några millimeter till centimeter per år.

När är en jordbävning farlig?

Två vanliga mått som används för att beskriva styrkan hos ett jordskalv är magnituden och intensiteten. Det rör sig om två skilda mått som anger helt olika saker, men som ibland sammanblandas.

Intensiteten är ett mått på vilka effekter på byggnader, naturformationer och människor som jordskalvet ger och beskrivs med hjälp av Mercallis intensitetsskala. Den varierar från plats till plats, beroende bland annat på vilka jordlager som finns där och på avståndet till epicentrum, det vill säga den plats på markytan som ligger rakt ovanför jordskalvets fokus under jord (s.k. hypocentrum).

Magnituden enligt Richterskalan är ett mått på hur mycket energi som utvecklas vid jordskalvets fokus och baseras på den uppmätta amplituden på ytan. Skalan bygger på upptäckten att ju större energi som utvecklas under ett jordskalv, desto större är amplituden (våghöjden) för markens rörelser på ett givet avstånd från jordskalvets fokus. Richterskalan utvecklades på 1930-talet och har använts sedan dess.

De magnitudskalor som används i dag är öppna. Det innebär att de inte har någon övre eller undre gräns. Man kan notera att effekten av ett jordskalv beror i första hand på magnituden men även på en rad andra faktorer, bland annat hur långt bort man befinner sig från skalvets epicentrum, hur djupt jordskalvets fokus ligger och på vilken mark eller var i en byggnad man befinner sig. Beroende på samspelet mellan dessa olika faktorer kan man känna ett skalv i Sverige med magnitud 2 eller större, medan det är ovanligt att mindre skalv känns.

Har det varit någon jordbävning i Sverige?

Obs: Det här är en artikel från 2009.

Det stora jordskalvet som drabbade Sverige i december kändes över hela Götaland och i stora delar av Danmark, i norra Polen och i Tyskland ner till bara 10 mil norr om Berlin. Eftersom jordbävningen ägde rum vid en tidpunkt då de flesta befann sig inomhus kändes den förmodligen av miljontals människor.

Det har rått viss förvirring om huruvida detta verkligen var det kraftigaste skalvet på hundra år – de i Kattegatt 1985 och Västergötland 1986 var också stora. Oklarheten ligger delvis i magnitudbegreppet självt. Den ursprungliga definitionen av Charles Richter från 1935 avsåg ett speciellt mätinstrument och en speciell vågtyp vars storlek uppmättes i ett visst område, södra Kalifornien. Senare försök att överföra Richters så kallade ML-skala till andra sammanhang har lett till en uppsjö av skalor, som dock alla kallas Richterskalan i vardagligt tal.

I Norden används numera en regional ML-skala. För några år sedan gjorde jag beräkningar av ML hos historiska skalv i Sverige från den tid då inga seismografer fanns. Detta var möjligt tack vare arkivdata om skalvens effekter på byggnader, människor och mark.

Varför blir det inte jordbävning i Sverige?

Dessa cookies behövs för att webbplatsen ska fungera tekniskt och funktionellt och måste därför accepteras för att kunna besöka sidan.

Funktionella cookies kan aktivera ytterligare funktioner eller göra webbplatsen smidigare att använda.

Vilket land har mest jordbävningar i världen?

Jordskalv sker hela tiden överallt i världen. Varje år registreras flera miljoner skalv. Speciellt vanliga är de där tektoniska plattor rör sig i förhållande till varandra.

Hur länge kan en jordbävning hålla på?

Dessa cookies behövs för att webbplatsen ska fungera tekniskt och funktionellt och måste därför accepteras för att kunna besöka sidan.

Funktionella cookies kan aktivera ytterligare funktioner eller göra webbplatsen smidigare att använda.

I vilka länder blir det mest jordbävning?

Byggfusk och korruption är en orsak till att fattigare länder drabbas av större förödelse efter naturkatastrofer än rika. Men det handlar också om en svår balans mellan att bygga säkert och uppfylla befolkningens bostads- och sjukvårdsbehov.

Nyligen drabbades Turkiet av den största jordbävningen sedan 1930-talet. Över 45 000 människor rapporteras ha omkommit. En studie som jämfört länder i Asien har konstaterat att länder med lägre ekonomisk utveckling är mer sårbara och har högre dödstal än rikare länder. När BNP är dubbelt så stor minskar dödligheten med mellan 19-25 procent. Dessutom drabbas den fattiga delen av befolkningen svårare än den rika, på grund av deras brist på resurser och utbildning.

Japan är ett av världens mest seismologiskt aktiva länder. Sedan jordbävningen i staden Kobe 1995, då över 6 400 personer omkom och mellan 27 och 25 000 skadades, finns föreskrifter om att höga byggnader ska klara en jordbävning med magnituden 7 och högre. Även i USA och Chile finns en medvetenhet och regler kring detta.

– Ju rikare jordbävningsdrabbade länder är desto säkrare har de byggt, säger Johan Silfwerbrand, professor inom betongbyggnad vid KTH.

Kan man förutse en jordbävning?

Varje dygn inträffar ett par jordbävningar i Sverige. De flesta är så små att endast instrumenten känner av dem, men ibland sker kraftigare skalv som märks över stora områden, berättar Björn Lund, föreståndare för Svenska nationella seismiska nätet, i en film.

– Vi kan få skalv upp mot magnitud sex. 5,4 är det största som vi är helt säkra på, det skedde utanför Kosteröarna 1904. Den jordbävningen var så stor att det skakade i hela södra och centrala Sverige, Norge och hela Danmark. Och den kändes, påstås det, hela vägen bort till Sankt Petersburg, säger Björn Lund.

Jordbävningarna beror på att de nordamerikanska och eurasiska kontinentalplattorna glider isär mitt i Atlanten och bygger upp spänningar i den svenska jordskorpan. När de spänningarna hastigt ger efter längs en sprickzon skakar marken.

Varför kan det inte bli jordbävning i Sverige?

När känns en jordbävning?

Både vulkanutbrott och jordbävningar beror på rörelser i jordens yttre delar. Rörelserna uppstår på grund av storskaliga processer i planetens inre.

Jordklotet är uppbyggt av koncentriska skikt. Innerst finns kärnan, som omges av manteln, och ytterst finns jordskorpan. Jordskorpan och översta delen av manteln är uppdelad i flera så kallade litosfärplattor.

Plattorna ligger inte still, utan rör sig i förhållande till varandra. De kan röra sig mot varandra, längs med varandra och ifrån varandra. I samband med dessa rörelser uppstår jordbävningar (jordskalv, seismisk aktivitet). Det är genom mätningar av den seismiska aktiviteten som vi idag vet var plattgränserna går. På en del ställen där plattorna glider mot eller ifrån varandra uppstår vulkanisk aktivitet.

De flesta jordbävningar och vulkanutbrott inträffar där litosfärplattorna rör sig i förhållande till varandra. I Sverige, som ligger långt in på den eurasiska plattan, förekommer visserligen jordbävningar – men mycket svaga sådana. Däremot är kraftiga jordbävningar vanliga i områden där plattorna kolliderar. Dessa områden kallas kollisionszoner.