Vilka barnsjukdomar finns det?

Varje förälder som tittat på sin vab-statistik vet att barn är sjuka oftare än någon annan. Det är främst små barn, från spädbarnsåldern till fyra år, som drabbas av många infektioner. För denna åldersgrupp kan det handla om så mycket som 10-12 infektioner varje år. Äldre barn blir sjuka i ungefär samma utsträckning som vuxna, med i genomsnitt två till tre infektioner per år.

Den största anledningen till att små barn blir sjuka så mycket mer är för att deras immunförsvar är omoget. Genom att kroppen blir utsatt för infektioner tränas immunförsvaret och kroppen kan lagra sin kunskap om hur man bekämpar olika sjukdomar i så kallade antikroppar. Vuxna har byggt upp fler sorters antikroppar mot olika sjukdomar, vilket gör att de snabbare kan bekämpa en smittsam infektion när den kommer.

Småbarnsårens alla sjukdomar och vab-dagar är tuffa att ta sig igenom, men de är oundvikliga och har alltså ett syfte. Se det som att allt arbete ditt barns kropp gör nu kommer stärka och skydda barnet genom livet, och försök att vara snäll mot dig själv när du inte hinner med allt jobb och vardagsbestyr mellan allt vabbande.

Var sjuka förr?

Dödsorsaken skrevs in av prästen i kyrkoböckerna som ofta fick ställa diagnosen själv. Prästen visste inte alltid vad församlingsmedlemmen avled av. Senare på 1800-talet var det ofta en läkare som konstaterade dödsorsaken som skrevs in i böckerna, Vanligare i städerna än på landsbygden. De äldre sjukdomsnamnen var helt andra än de vi är vana vid idag. Nedan följer äldre och nyare namn på sjukdomarna.

För mer information över ytterligare namn på dödsorsaker besök DDSS sida.

Förslag till ändringar, fyll i formuläret nedan.

Allan Kvalevaag2022-05-24

Hur många barnsjukdomar finns det?

Termen barnsjukdomar kan beteckna alla sjukdomar som drabbar barn, men används ofta om de mest smittsamma barnsjukdomarna. Mässling, röda hund, påssjuka och kikhosta ingår i barnvaccinationsprogrammet och beskrivs därför inte här. De barnsjukdomar vi valt att beskriva i följande avsnitt anses som ofarliga, men många är mycket smittsamma och barnen bör i de flesta fall hållas hemma tills de är symptomfria.

Springmask är en parasit som kan leva i människors tarmsystem. Springmask förekommer oftast bland skolbarn i åldern 5 till 10 år. Smitta sker från ändtarm till mun. Du kan bli smittad vid kontakt med en person som har ägg från springmask på händerna, via mat som berörts av fingrar med smitta eller från ägg som kan sväva i luften när man skakar sängkläder eller handdukar (ovanlig smittväg). Ägg kan överleva några dagar utanför kroppen, i synnerhet vid hög fuktighet. Vid dåliga hygieniska förhållanden och trångboddhet är man extra utsatt för att bli smittad och spridning inom familjen är vanligt.

Diagnosen är lätt att ställa utifrån en typisk sjukdomshistoria med analklåda på kvällen/natten då masken kryper ut för att lägga ägg. Det syns även små märken runt ändtarmsöppningen.

Behandling

Vad menas med barnsjukdomar?

Vad är femte sjukan?

Femte sjukan är en vanlig sjukdom hos barn mellan fem och femton år. Men även vuxna kan drabbas. Det är en så kallad pricksjukdom, en virussjukdom som ger prickar. Namnet kommer från tiden innan det allmänna vaccinationsprogrammet startade. Då hade olika barnsjukdomar nummer, femte sjukan var sjukdom nummer fem av sex vanliga sjukdomar som drabbar barn.

Femte sjukan orsakas av ett virus och smittar från person till person genom direktkontakt eller vid till exempel hosta och nysningar Det tar mellan en och tre veckor innan femte sjukan hos barn bryter ut. Har du haft sjukdomen är du immun resten av livet.

Ett barn med femte sjukan får oftast stora röda utslag på kinderna, följt efter några dagar med allmän sjukdomskänsla. Barnet kan även få feber, dock sällan särskilt hög och för de allra flesta är femte sjukan lindrig och går över av sig själv. Ibland sprider sig utslagen ner över kroppen och ut på armar och ben. Ofta försvinner de efter 4-5 dagar, men de kan också återkomma en eller flera gånger. Femte sjukan hos barn kan också visa sig genom symtom som diarré, huvudvärk eller illamående.

För att minska risken för att smittas bör du undvika nära kroppskontakt med den som är sjuk. Det är viktigt att tvätta händerna eller att använda handdesinfektion när du har varit i kontakt med någon som är smittad. Undvik även att pussa det sjuka barnet eller att använda samma bestick.

Vilken är den vanligaste sjukdomen?

Alzheimers sjukdom är den vanligaste demenssjukdomen. Ungefär hälften av de demenssjuka har Alzheimers sjukdom. Vid Alzheimers sjukdom skrumpnar nervcellerna i ett eller flera av dessa hjärnområden. Det innebär att både minne, tolkning av sinnesintryck, omdöme, insikt och språk kan påverkas vid sjukdomen.

Vaskulär demens är den näst vanligaste demenssjukdomen efter Alzheimer. Sjukdomen orsakas av att olika delar av hjärnan inte får tillräckligt med näring och syre. Hur man påverkas av sjukdomen beror på vilka områden i hjärnan som skadas. Till skillnad från Alzheimers sjukdom kommer symptomen ofta plötsligt och märkbart, inte sällan efter en stroke. Tillståndet kan sedan vara stabilt en period för att sedan försämras igen.

Frontallobsdemens är en ovanlig demensform och debuterar i de typiska fallen tidigt, ibland före 50 års ålder. Symptomen orsakas av att hjärnans främre delar skrumpnar och dör. Minnet och tankeförmågan finns ofta väl bevarad, medan personlighetsförändringar och minskad omdömesförmåga märks tidigt i sjukdomen.

Vilka sjukdomar fanns på 1700 talet?

Det är för omfattande att gå igenom varje smittsam sjukdom. Därför har vi fokuserat på sjukdomar som lett till större epidemier och pandemier med mängder av dödsfall som följd. I slutet listas även några av de mera moderna epidemierna som jämförelse.

Folk tycks tas på sängen och få panik varenda gång, för sådana är vi människor

Pesten får ofta vara ansiktet utåt för dödliga farsoter, men av alla möjliga pandemier som härjat under årtusendena är smittkoppor den som krävt flest liv.

Bara under 1900-talet tog smittkoppor livet av mellan 300-500 miljoner människor, och först 1980 kunde Världshälsoorganisationen skryta med bedriften att sjukdomen äntligen var utrotad.

Pesten har, precis som smittkoppor, varit med länge. Det finns teorier och arkeologi som till exempel antyder att pest skulle kunna ha funnits redan i det antika Egypten.

Vissa farsoter har däremot hamnat i historieböckerna med ett namn som antyder att det skulle röra sig om pesten, men där det inte är helt klart vad som faktiskt hände.

Stadsstaten Aten, som under åren 431-404 f.Kr befann sig i krig med Sparta, hade låtit landsbygdsbefolkningen dra sig innanför staden Atens murar för att undvika strid med spartanerna till lands och istället försöka besegra dem till sjöss.

Under krigets andra år drabbades Medelhavsområdet av en smittsam farsot. När den nådde det överbefolkade och trångbodda Aten 430 f.Kr, spred det sig som en löpeld bland invånarna i staden. 75 000–100 000 personer dog under de cirka fyra år som epidemin härjade, och bland många andra fick Atens ledare Perikles sätta livet till. Även historikern Thukydides var på plats under epidemin, men överlevde och kunde skriva ner sina erfarenheter.

Epidemin har gått till historien som pesten i Aten, men den faktiska sjukdomsorsaken är inte fastställd och är omdebatterad. Allt från tyfus till smittkoppor till faktisk pest har angivits som möjliga alternativ.

Den Antoninska pesten (ca 165-180), ska ha hämtats hem till romarriket av soldater på väg tillbaka från ett fälttåg i öster. Den Cyprianska pesten (ca 249-262) uppträdde i Rom och ska ha försvagat riket avsevärt under sin aktiva tid. I bägge dessa fall är både sjukdomsorsaken inte säkert fastställd, och bland annat smittkoppor, mässlingen och ebola har föreslagits. Många gånger är även ursprunget till sjukdomarna av okänd natur.

Vad fanns det för sjukdomar på medeltiden?

I klostren fanns samlad kunskap för olika botemedel med utgångspunkt både från antikens Grekland, och mellanöstern, men också den traditionella folkmedicinen. Där odlade man också utländska och nordiska örter. En särskilt omhuldad växt i klosterträdgårdarna var kvannen, Angelican som man ansåg var ett säkert botemedel mot pesten.

Vilken är en av de vanligaste långvariga sjukdomarna bland svenska barn?

Canavans sjukdom är en ärftlig och fortskridande sjukdom som tillhör sjukdomsgruppen leukodystrofier (leuko betyder vit och dystrofi betyder förtvining). Den kännetecknas av ett ökat huvudomfång (makrocefali), avstannad motorisk utveckling och intellektuell funktionsnedsättning. Symtomen beror på att den vita hjärnsubstansen bryts ner. Det påverkar överföringen av nervimpulser och stör nervsystemets funktion.

Sjukdomen orsakas av en förändring (sjukdomsorsakande variant) i en specifik gen och finns i två former, infantil och juvenil. De flesta har den svåra, infantila formen. Det är den som i första hand beskrivs i den här texten.

De som har den infantila formen insjuknar som spädbarn. Några månader efter födseln blir barnen kraftlösa och apatiska, har svårt att balansera huvudet och kan inte vända sig runt eller gripa med sina händer. De flesta får svårt att äta. Många har också epilepsi. Även barnens hörsel och syn påverkas.

I Sverige föds högst ett barn per 100 000 med Canavans sjukdom, vilket innebär ungefär ett barn per år.

I vissa befolkningsgrupper är sjukdomen vanligare, framför allt bland askenasiska judar. I denna befolkningsgrupp är 1 av 40 personer bärare av den genvariant som orsakar Canavans sjukdom, vilket medför att ungefär 15 barn per 100 000 får sjukdomen.

Canavans sjukdom orsakas av förändringar (sjukdomsorsakande varianter) i genen ASPA som finns på den korta armen av kromosom 17 (17p13.2). ASPA är en mall för tillverkningen av (kodar för) enzymet aspartoacylas. Enzymer är proteiner som påverkar kemiska reaktioner i kroppen utan att själva förbrukas. För att sjukdomen ska utvecklas krävs att båda genkopiorna är förändrade.

Genvarianten medför att funktionen hos enzymet aspartoacylas är nedsatt, saknas eller fungerar annorlunda. Nedsatt funktion eller avsaknad av funktion hos aspartoacylas gör att N-acetylaspartinsyra inte bryts ned och omsätts på normalt sätt. När N-acetylaspartinsyra ansamlas i hjärnan påverkas den vita fettrika substans (myelin) som omger nervtrådarna. Myelinskiktet bryts ner (demyelinisering), vilket påverkar överföringen av nervimpulser och stör nervsystemets funktion.

Ett antal sjukdomsorsakande varianter har definierats i genen ASPA. Hos personer med sjukdomen har ett antal olika sjukdomsorsakande genvarianter identifierats. Det finns ett samband mellan vilken sjukdomsorsakande genvariant personen har och sjukdomens svårighetsgrad. Fyra av dessa genvarianter orsakar fler än 99 procent av alla fall med Canavans sjukdom hos askenasiska judar.

Canavans sjukdom nedärvs autosomalt recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna är friska bärare av en sjukdomsorsakande variant (mutation) av en gen. Vid varje graviditet med samma föräldrar är sannolikheten 25 procent att barnet får den sjukdomsorsakande genvarianten i dubbel uppsättning (en från varje förälder). Barnet får då sjukdomen. Sannolikheten för att barnet får den sjukdomsorsakande varianten i enkel uppsättning är 50 procent. Då blir barnet, liksom föräldrarna, frisk bärare av den sjukdomsorsakande varianten. Sannolikheten att barnet varken får sjukdomen eller blir bärare av den sjukdomsorsakande varianten är 25 procent.

Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom, som alltså har två sjukdomsorsakande genvarianter, får barn med en person som inte har den sjukdomsorsakande varianten ärver samtliga barn den sjukdomsorsakande genvarianten i enkel uppsättning. De får då inte sjukdomen. Om en person med en autosomalt recessivt ärftlig sjukdom däremot får barn med en frisk bärare av den sjukdomsorsakande varianten i enkel uppsättning är sannolikheten 50 procent att barnet får sjukdomen. Sannolikheten för att barnet blir frisk bärare av den sjukdomsorsakande varianten är också 50 procent.

Sjukdomen finns i två former, infantil och juvenil. De flesta har den svåra, infantila formen och det är den som i första hand beskrivs i den här texten. Bägge formerna är fortskridande.

Vad är kyss sjukan?

Ett vanligt symtom vid körtelfeber är svullna lymfkörtlar exempelvis på halsen. Även halsmandlarna kan bli förstorade.

– Många tror att de fått halsfluss, säger barnläkaren Erica Bonns, medicinskt sakkunnig läkare på 1177 Vårdguiden.

Orsaken bakom körtelfeber är viruset Epstein-Barr, ett herpesvirus som är otroligt vanligt bland människor.

Att den kallas kyssjukan beror på att viruset företrädesvis smittar via saliv eller urin. En kyss är således en perfekt smittobärare. Viruset kan också spridas via samlag.

Enligt Folkhälsomyndigheten kan inkubationstiden variera mellan fyra till sex veckor.

Varför blir barn röd om kinderna?

Om utslag hos barn Alla barn får någon gång prickar, utslag eller andra hudförändringar. Utslag kan bero på flera olika saker, men ofta är det ett av flera symtom på ett virus i kroppen. Det kan också bero på bakterier, insektsbett eller allergi. Vissa utslag behöver behandling för att försvinna, men de flesta läker av sig själva. I vår bildguide för utslag har vi samlat både vanliga och mindre vanliga utslag hos barn i olika åldrar. Om du är orolig över ditt barns utslag kan du alltid vända dig till våra barnspecialister för bedömning.

Knodds bildguide - vanligaste utslagen hos barn Utslag orsakade av virus, bakterier och infektioner Bältros Femte sjukan Herpes/Munsår Höstblåsor Medaljongsjuka Mässling Ringorm Röda hund Scharlakansfeber Svinkoppor Tredagarsfeber Vattkoppor Utslag orsakade av eksem, allergier och insektsbett Atopiskt eksem Blöjutslag/eksem Fästingbett Geting- och bistick Mygg- och knottbett Nässelutslag Skabb Skorv Övriga utslag Födelsemärke/leverfläck Mollusker Psoriasis Torsk Vårtor Värmeutslag

Utslag orsakade av virus, bakterier och infektioner

Bältros Bältros är en sjukdom som är ovanlig hos i övrigt friska barn. Bältros orsakas av samma virus som vattkoppor och drabbar endast de som redan har haft vattkoppor. De främsta symtomen är stickande smärta i huden som sedan leder till blåsor. Det kan också leda till feber, huvudvärk och yrsel. Bältros läker av sig självt, men besvären kan lindras. Läs mer om bältros.

Vilken är den farligaste sjukdomen?

WHO kallade därför samman en grupp forskare och folkhälsoexperter till Genève i början av december för att diskutera vilka smittor som riskerar att orsaka stora utbrott av epidemier i en inte alltför avlägsen framtid – och för vilka det inte finns några bra motmedel.

Denna lista på åtta sjukdomar kommer nu att ingå i WHO:s övergripande plan för forskning och utveckling för att förhindra epidemier.

– Forskningen kring många av dessa sjukdomar har inte fått den uppmärksamhet eller finansiering som de förtjänar, säger Cathy Roth, rådgivare vid WHO till Science.

Läkare utan gränsers rådgivare kring tropiska sjukdomar, Julien Potet, välkomnar listan.

Det är ebolaviruset som orsakar den feber som har så hög dödlighet. Viruset tillhör familjen Filoviridae. Viruset kan smitta människor och djur via kroppsvätskor och är en av de mest dödliga sjukdomarna. Forskare som handskas med viruset måste göra det i laboratorier som innehar den allra högsta säkerhetsklassen.

De första noterade fallen av sjukdomen inträffade i dåvarande Zaire, nuvarande Demokratiska republiken Kongo, 1976, och döptes efter floden Ebola. Den gången insjuknade 318 människor och omkring 90 procent avled.

2014 spreds sjukdomen i Västafrika, främst i länderna Liberia, Sierra Leone och Guinea.

Magburgviruset tillhör samma virusfamilj som ebola, är nära besläktat med detta och finns i samma områden. Det upptäcktes först i den tyska Marburg som givit viruset dess namn. Marburgfeber smittar vid kontakt mellan människor och sprids med kroppsvätskor som urin, svett, saliv och tårar.

Symptomen är feber, huvudvärk, muskelvärk, diarréer, buksmärtor samt både invärtes och utvärtes blödningar.

Sjukdomen har hög dödlighet och särskild behandling finns inte, men den kan hållas under kontroll med relativt enkla försiktighetsåtgärder.

Vilken sjukdom dör flest av i Sverige?

Cancerfonden och våra samarbetspartners sparar information på din enhet för att kunna erbjuda anpassad funktionalitet, samla in besöksstatistik och möjliggöra personaliserad marknadsföring. Du väljer vilka typer av cookies du tillåter utöver de som är nödvändiga för att webbplatsen ska fungera.

Besöksstatistik Marknadsföring

Vilka sjukdomar fanns på 1500-talet?

Den värsta farsoten under 1600-talet, de så kallade Stora dödsåren, inföll åren 1695–1697. Också den kom i kölvattnet på några upprepade missväxtår. Störst var dödligheten under vintern 1696–97. Mot slutet av år 1696 började fattig landsortsbefolkning söka sig till städerna i hopp om att finna mat, och i december fanns det så många tiggare också i Helsingfors att en del måste övernatta under bar himmel.

Det var sist och slutligen de sjukdomar, såsom fläckfeber och tyfus, som spred sig bland tiggarna, som skördade fler liv än själva hungern. Av rädsla för att smittas skydde man tiggarna och höll sig på avstånd. Av de drygt tvåtusen invånarna i Helsingfors avled nästan trehundra, i runt tal var sjunde. Ändå var folkminskningen mindre i Helsingfors och städerna över lag än på landsbygden, där det var fattigare. I landet som helhet dog en dryg fjärdedel (ställvis upp till en tredjedel) av befolkningen i hunger och sjukdomar. I Helsingfors var dödligheten så hög att kyrkogården vid Hedvig Eleonora (där numera Senatstorget ligger) inte hade rum för alla de avlidna. Därför anlades utanför staden, i Kampen, en ny gravgård för offren under hungeråren.

Under Stora nordiska kriget 1709–1713 var det veterligen sista gången som östersjöområdet härjades av pesten, den mest fruktade av farsoter. Till Helsingfors kom den hösten 1710 med flyktingar som kommit över från estniska sidan. I trängseln och tumultet i staden spred den sig snabbt, och myndigheterna förmådde inte hålla den stången. Uppskattningsvis 1 200 människor avled i pesten. Över hälften var helsingforsbor. Som allra värst hittade man 20–30 lik om dagen.

Detta spred skräck bland invånarna, och de som var friska vågade inte handskas med de döda, av rädsla att själva bli smittade. Det kunde gå flera dagar innan liken på gator och gårdar fraktades bort och begrovs. En påminnelse om denna tills vidare sista pestepidemi är det inofficiella namnet på kyrkogården vid Gamla Kyrkan, nämligen ”Pestparken”.

Vilka sjukdomar var vanliga under medeltiden?

Tidigt var man på det klara med att digerdöden var en skiljelinje i mänsklighetens historia. Ofta användes den som utgångspunkt i dateringar: före eller efter pesten. Och otaliga är illustrationerna av hur döden kommer och rycker bort de levande. Här en fransk miniatyr från 1400-talet.

Den 29 oktober 1350 upprättade Peter Olofsson, kyrkoherde i Östervåla i norra Uppland, sitt testamente. Pesten hade härjat i trakten i månader. Hela familjer hade utplånats, överallt härskade döden. Olofsson räknade upp sina ägodelar och angav vem som skulle få vad: jord skulle gå till domkyrkan och till hans egen kyrka, den grå ridhästen till kyrkoherden Thomas i Tierp, ett täcke till Andreas Djäknes hustru, och så vidare. Hela Peter Olofssons värld av familjeband, kontaktnät och tillhörigheter träder fram.

Testamentet inleds med att han är frisk till kropp och själ. Men han kan ha känt på sig vad som skulle ske. Tre dagar efter undertecknandet var Peter nämligen död. På gravstenen i Uppsala domkyrka står att han avled 1 november 1350. Pestens förlopp var snabbt.

OFFER FÖR PESTEN. 1300-talets pestpandemi är den värsta katastrof som har drabbat Europa. Dödligheten var enorm: mellan en tredjedel och hälften av befolkningen dog. Bilden visar skelett på Helgeandsholmen i Stockholm. På platsen låg tidigare en sjukinrättning, sannolikt har många av de begravda avlidit i pestsmitta.