Finns invasiva arter i Sverige?

En främmande art ska uppfylla flera kriterier för att betraktas som invasiv. Först och främst ska den transporteras från ursprungsområdet till ett nytt område. Förutom arter som sprids medvetet finns det flera andra spridningsvektorer (ballastvatten, fripassagerare på båt eller flyg, oavsiktligt via levande växtmaterial etc). Efter ankomst måste arten kunna etablera en livskraftig population. I de flesta fall är förhållandena sådana att förekomsterna blir tillfälliga. Ett fåtal arter lyckas både etablera sig och sprida sig till omgivande miljöer. Av dessa är det ett fåtal som kan klassas som invasiva och som orsakar problem i samband med spridning och populationsexpansion.

På Naturvårdsverkets webbplats hittar du vägledningar om hur man arbetar med invasiva arter i Sverige.

Läs mer på Naturvårdsverkets webbplats vad du som privatperson kan göra.

För att ta sig till ett nytt område behöver arten en vektor (att människor avsiktligt eller oavsiktligt förflyttar den). Vid ankomsten måste arten kunna anpassa sig till den nya miljön så att den kan reproducera sig. För att få en permanent etablering måste arten därefter kunna tillväxa i populationsstorlek och för att bli invasiv måste den sprida sig vidare till nya områden.

Vilka växter räknas som invasiva i Sverige?

Vresrosor planterades flitigt i allmänna planteringar under 1970- och 80-talen - innan man insåg hur de kvävde allt i sin väg.''

De här växterna är förbjudna att odla och sprida i Sverige. Listan utökas för varje år. Kika in på Artdatabanken för att hålla dig à jour med nytillkomna arter.

Blomsterlupin, Lupinus polyphyllus
Gul skunkkalla, Lysichiton americanus
Jättebalsamin, Impatiens grandulifera
Jätteloka, Heracleum mantegazzianum
Jättesimbräken, Salvinia molesta
Kabomba, Cabomba caliniana
Kanadensiskt gullris, Solidago canadensis
Kirskål, Aegopodium podagraria
Parksallat, Lactuca macrophylla
Parkslide, jätteslide, Reynotria cuspidata, R. japonica och R. saccharlinensis
Sidenört, Asclepias syriaca
Sjögull, Nymphoides peltata
Tromsöloka, Heracleum persicum
Uppländsk vallört, Symphytum x uplandicum
Vresros, Rosa rugosa (OBS! Inte namnsorter i handeln)

Vad räknas som invasiva arter?

För att en art ska betraktas som främmande måste den på något sätt flyttas genom mänsklig aktivitet. Då introduceras arten till ett område dit den inte kunnat ta sig till på egen hand.

En främmande art som har förmågan att allvarligt förändra sin omgivning på ett oönskat sätt, till exempel genom att konkurrera ut inhemska arter eller sprida smittor, kallas för invasiv. De invasiva främmande arterna har ofta egenskaper som gör att de är tåliga, växer snabbt och förökar sig effektivt. Invasiva främmande arter skadar naturen så att ekosystem och dess funktioner som vi är beroende av rubbas.

Det finns ungefär ett hundratal främmande arter i våra hav, sjöar och vattendrag. Av dessa är nästan hälften invasiva främmande arter med hög risk att negativt påverka eller skada den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna. Ytterligare cirka 80 främmande arter finns etablerade i våra närområden. De flesta av de arterna riskerar att etablera sig i våra vatten och kallas ofta för dörrknackararter.

ArtDatabanken har på uppdrag av Havs- och Vattenmyndigheten och Naturvårdsverket utvärderat riskerna av ett stort antal främmande arter i Sverige. Detta finns sammanställt i en riskklassificeringslista.

Idag finns 88 arter upptagna på EU:s lista över invasiva främmande arter vilket innebär att de är förbjudna att äga och hantera i alla EU:s medlemsstater.

Är lupiner förbjudna i Sverige?

Lupin och jätteloka översvämmar vägrenarna, parkslide väller in från grannens tomt, vi trampar illa på vassa jätteostron. Allt fler främmande invasiva arter invaderar och hotar den biologiska mångfalden. En lösning är att äta upp dem.

De fäster sig på stenar och hällar nära vattenytan. Med kantiga vassa skal och sin storlek är de japanska jätteostronen lätta att skada sig på när man badar. Men framför allt konkurrerar de ut andra ostronarter.

En invasiv art är en art som med människans hjälp förflyttat sig från sin ursprungsmiljö, sprider sig snabbt och hotar slå ut arterna i den nya miljön. Enligt EU:s förordning om främmande invasiva ska sådana arter utrotas. Just nu finns 66 växter listade som inte får importeras, säljas, odlas, födas upp, transporteras, användas, bytas, släppas ut i naturen eller hållas levande i något EU-land. Det finns också många arter som räknas som invasiva i Sverige, till exempel det japanska jätteostronet.

Den hårdföra hanteringen av invaderande arter har sina skäl. De tränger undan arter med samma ekologiska nisch (det levnadsrum där en art kan överleva och fortplanta sig), men räknas också som invasiva om de utgör en fara för människors hälsa och ekonomi. Invasiva arter är ett växande problem och ett av de absolut värsta hoten mot biologisk mångfald i Sverige och i världen. Källa: EU, Naturvårdsverket

Att få bort en invasiv art kan vara mycket svårt när den fått fäste, men åtgärder kan också vara svåra att sätta in när olika regelverk strider emot varandra.

Uppskattningsvis finns 285 000 ton vilda jätteostron i norra Bohuslän, men för att få plocka de goda ostronen, måste markägaren ge tillstånd. Ett annat hinder för konsumtion är att ostronen måste finnas inom godkända produktionsområden för vattenbruk.

Jätteostronet måste alltså odlas på en godkänd plats för att kunna bli skördade för konsumtion, samtidigt som myndigheterna inte kan godkänna odling av en i Sverige invasiv art. Ändå är forskarna optimistiska om att kunna hitta en lösning.

Faktum är att flesta av dagens invasiva arter är förrymda trädgårdsväxter. Många kommer in via näthandel och sprids med trädgårdsavfall (medan marina arter kommer in framför allt via båtskrov och fartygs barlastvatten).

Får man ha lupiner på tomten?

Men enligt Mora Aronsson det finns sätt att bekämpa lupinerna. Framför allt handlar det om att se till att slå av blommorna innan de går upp i frö.

– Se till att slå av dem medan de blommar, innan de kan sprida sina frön. Sedan ska man avlägsna och förstöra avfallet för annars kan de eftermogna och fortsätta bjuda frön. De flesta avfallsanläggningarna är förberedda och kan hantera avfallet väl, säger han.

Hur blomningen ser ut beror på var man befinner sig i Sverige. I södra Sverige blommar lupinerna under vår- och försommaren, medan norra Sverige kan se blomning långt in i juli. Temperatur och regnmängd spelar också stor roll.

Lupiner är en invasiv art som utgör ett hot mot biologisk mångfald då den konkurrerar ut växter i de miljöer de trivs. Vanligtvis hittas blommorna vid vägkanter och järnvägsbackar.

Vad är bra med invasiva arter?

Leksands kommun och våra samarbetspartners sparar information på din enhet för att kunna erbjuda anpassad funktionalitet, samla in besöksstatistik och möjliggöra personaliserad marknadsföring. Du väljer vilka typer av cookies som du accepterar utöver de nödvändiga som behövs för att webbplatsen ska fungera.

Besöksstatistik Marknadsföring

Vilka träd är invasiva?

De invasiva arterna gudaträd och japansk humle får från och med den 15 augusti inte längre säljas av växthandeln, det meddelar Naturvårdsverket.

LÄS ÄVEN: • Trädgårdsväxterna som hotar mångfalden

Arterna listades för ett totalt förbud redan den 15 augusti 2019 och nu, ett år senare, införs det. Anledningen till att försäljningen av japansk humle och gudaträd förbjuds är för att de bedöms kunna etablera sig och bli invasiva i Sverige.

– Trädgårdsnäringen är viktiga i arbetet med att stoppa spridning av invasiva arter. Förutom att hålla sig uppdaterade om vilka växter som är EU-listade och invasiva, så är det bra om handeln hjälper till att informera om invasiva främmande arter och vilka växter kunderna kan köpa i stället, säger Ulf Larsson, handläggare på Naturvårdsverkets artenhet.

Får man ha vresros i trädgården?

I lagen om främmande arter definieras vresrosen (Rosa rugosa) som invasiv främmande art. Den får inte odlas eller låtas sprida sig i miljön och den får inte importeras, säljas eller köpas.

Dessutom ska markägaren på det område som den äger bekämpa den och avlägsna den genom att till exempel utmatta den. Utmattningen innebär att beståndet klipps ner vid roten och att nya skott regelbundet klipps ner så att växten inte hinner forma frön. Med dessa åtgärder dör växten under med tiden.

Reima Leinonen, koordinator för främmande arter vid NTM-centralen i Kajanaland, påminner om samarbetets betydelse:

– Odlingsförbudet för vresros och bekämpningen av den kräver gemensam ansträngning och långsiktighet av oss alla. Verkställandet av förbudet innebär inte att vi följande dag skulle bötfälla medborgare för att man inte håller sig till förbudet. Vi måste tänka på att vi tillsammans kan lyckas med detta.

När blir en art invasiv?

På Naturvårdsverkets webbplats hittar du vägledningar om hur man arbetar med invasiva arter i Sverige.

Läs mer på Naturvårdsverkets webbplats vad du som privatperson kan göra.

Hur får man bort invasiva arter?

Att få bort en invasiv art kan vara mycket svårt när den fått fäste, men åtgärder kan också vara svåra att sätta in när olika regelverk strider emot varandra.

Kan bli straffbart att inte utrota parkslide?

Vi behandlar dina data för att leverera innehåll eller annonser och mäter leveransen av sådant innehåll eller annonser för att extrahera insikter om vår webbplats. Vi delar denna information med våra partners baserat på samtycke. Du kan utöva din rättighet att samtycka, baserat på ett specifikt syfte under eller på partnernivå i länken under varje syfte. Dessa val kommer att signaleras till våra leverantörer som deltar i ramverket för öppenhet och samtycke. Mer information

Alltid aktiv

Dessa cookies är nödvändiga för att webbplatsen ska fungera och kan inte stängas av i våra system. De är vanligtvis bara inställda som svar på åtgärder som du gjort som utgör en begäran om tjänster, till exempel inställning av dina personliga preferenser, inloggning eller fyllning av formulär. Du kan ställa in din webbläsare för att blockera eller varna dig om dessa cookies, men vissa delar av webbplatsen fungerar inte då. Dessa cookies lagrar inte någon personligt identifierbar information.

Alltid aktiv

När är en art invasiv?

Många inhemska arter hotas på grund av att deras livsmiljöer försvinner. Samtidigt finns ett annat hot. Arter som tidigare inte funnits här, invasiva arter, som mördarsnigel, blomsterlupin och jätteloka, kommer hit med mänsklig hjälp och konkurrerar ut våra inhemska arter.

Vi behöver dig som vill ge naturen en röst och som vill se en miljöpolitik som tar naturkrisen på allvar. Tillsammans gör vi skillnad!

För att en främmande art ska kallas invasiv, måste den uppfylla flera kriterier. Gemensamt för alla främmande invasiva arter är att de på något sätt hotar mångfalden av inhemska eller ”ursprungliga” arter. De trivs och sprids i Sverige, just därför att de ofta inte har några naturliga fiender som håller dem tillbaka. De kan i värsta fall påverka hela ekosystem just genom sin massförekomst.

Invasiva arter riskerar därför att slå ut delar av de livsmiljöer eller ekosystem som de etablerat sig i. De är därmed på global nivå ett av de största hoten mot biologisk mångfald, efter förlust av livsmiljöer. Fungerande ekosystem med rik biologisk mångfald är livsviktigt för oss människor. Dels har de större motståndskraft och återhämtningsförmåga vid till exempel klimatförändringar och dels för samhällets välfärd genom de ekosystemtjänster som naturen ger. 

Invasiva arter kan påverka naturen och oss människor på olika negativa sätt:

En invasiv art, växt eller djur, kan till exempel vara bärare av en sjukdom som smittar. Då kan en inhemsk art helt slås ut eller försvagas, som fallet med kräftpesten och signalkräftan (som kan vara bärare av denna sjukdom) och konkurrerade ut flodkräftan.

Det kan också bli problem om en inhemsk art korsbefruktas med en invasiv. Ett exempel är fältharen som parar sig med vår inhemska skogshare. Skogsharen är väl anpassad till sin normala livsmiljö, men med ”fel” uppblandade gener finns risken att denna inhemska hare inte över tid kommer att klara sig i konkurrensen med fältharen.

Finns det mårdhund i Sverige?

Alla markägare inom ett spridningsområde där jättelokan finns behöver omfattas av bekämpningsarbetet för att bekämpningen ska bli framgångsrik. Ett spridningsområde kan vara några fastigheter som gränsar till varandra eller ett större område med många olika markägare längs ett vattendrag.

Bekämpningsplanen ska ge Länsstyrelsen i Stockholm möjligheter att ställa krav på fastighetsägare/nyttjanderättsägare att bekämpa jättelokan på sin mark.

Måste man anmäla parkslide?

Bekämpningsplanen ska ge Länsstyrelsen i Stockholm möjligheter att ställa krav på fastighetsägare/nyttjanderättsägare att bekämpa jättelokan på sin mark.

Hur känner man igen en vresros?

Arten vresros, dvs. arten Rosa Rugosa, och dess vitblommande variant Rugosa f. alba är klassificerad som invasiv främmande art. Rugosarosor, det vill säga förädlade Rosa Rugosa -sorter, omfattas däremot inte av regleringen. Vresrosens blomma har ett enkelt lager kronblad (i allmänhet fem stycken), medan rugo-sarosornas blomma oftast är sammansatt, dvs. har tydligt fler kronblad.

Instruktioner om hur man känner igen och bekämpar vresros finns på artkortet Länk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flikom vresros. HanteringsplanenLänk till en annan webbplatsÖppnas i en ny flik för bekämpning av nationellt invasiva främmande arter innehåller de primära, mest kostnadseffektiva metoderna för bekämpning av vresrosen samt andra utrotningsmetoder för olika situationer. Vresrosen kan bekämpas antingen genom att man tröttar ut den eller att man gräver upp den med rötterna. Dessutom bör det säkerställas att bekämpningsåtgärderna fortsätter, att resultatet bevakas och att arten inte sprids på nytt till platser som den redan utrotats från.

Genom hanteringsplanerna strävar man efter att rikta bekämpningen av de invasiva främmande arterna framför allt till de områden där arterna orsakar mest skada. I fråga om vresrosen är de viktigaste områdena med tanke på den biologiska mångfalden i synnerhet skärgården och kusten.