Vad heter de 8 planeterna i vårt solsystem?

Det finns åtta planeter i vårt solsystem: Merkurius, Venus, Tellus, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Planeterna kretsar runt solen som är den stjärna som ligger närmast oss.

Tidigare räknades också Pluto som planet, men från och med 24 augusti 2006 har Pluto i stället räknats som en dvärgplanet. Andra dvärgplaneter i vårt solsystem är Ceres, Eris, Haumea och Makemake.

Solen

Solen är stjärnan i solsystemet och det är runt den som de övriga delarna i solsystemet kretsar. Solen är mycket större än planeterna i vårt solsystem. Solens diameter är cirka 109 gånger större än jordens, vilket gör den drygt en miljon gånger större än jorden.

I vilken ordning är planeterna?

Vintergatan.Vår galax kallas för vintergatan. På engelska heter galaxen Milky Way. I vår galax finns vårt solsystem. I vårt solsystem finns en sol och 8 stycken planeter: Merkurius, Venus, Jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus. (Tidigare räknades även Pluto som en planet i vårt solsystem, men inte längre). De här planeterna kan delas upp i de inre och yttre planeterna.

De inre och yttre planeterna. De inre planeterna som också kallas för stenplaneterna, är Merkurius, Venus, Jorden och Mars. De har få eller inga månar, inga ringar och består av stenartade materia och metaller.

De yttre planeterna som kallas för gasjättarna, är Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. Dessa fyra planeter har ringar kring sig, men det är bara Saturnus ringar som är lätta att se ifrån jorden, därför ritas ofta bara saturnus med ringar kring sig.

Hur ligger planeterna i vårt solsystem?

Vi kallar den skivan för ekliptikan. Vårt solsystem kan delas upp i två delar: inre och yttre solsystemet, med fyra planeter i varje. Närmast solen är Merkurius, den minsta planeten. Eftersom den inte har någon atmosfär för att skydda sig finns det ingenting som reglerar vädret där. Det går från extrem värme till extrem kyla.

Ingenting kan någonsin leva där. Venus är näst närmast solen, och nästan lika stor som jorden. Venus har en atmosfär, men den är tjock och giftig, så du kommer inte hitta någonting levande där heller. Tredje planeten, jorden, har luft, vatten och en atmosfär som reglerar temperaturen. Nästa planet är den röda planeten: Mars.

Det har förmodligen funnits flytande vatten på Mars, men det torkade bort för länge sedan. Det finns inga spår, ens av den enklaste livsform, på Mars. Atmosfären är för tunn för att kunna hålla kvar flytande vatten eller luft som vi kan andas. De här fyra planeterna – Merkurius, Venus, jorden och Mars – är solida och steniga med hårda ytor. De är stenplaneter.

De fyra planeterna i yttre solsystemet består mestadels av gas, och de är mycket större än stenplaneterna. De är gasjättar. Eftersom de är av gas har de inga hårda ytor. Jupiter är den största planeten i solsystemet. Den har så mycket massa att Jupiters gravitation är mer än dubbelt så stark som jordens!

Längre bort från Jupiter är Saturnus med sina vackra ringar. Ringarna skapas av sten och is, och hålls ihop av Saturnus gravitationsfält. Alla gasjättar har ringar, men inga är lika vackra och synliga som Saturnus. Uranus är den sjunde planeten från solen. Det tar 84 år för den att gå ett varv runt solen, och 17 timmar för den att rotera runt sin egen axel.

Vad består de inre planeterna av?

Som vi nämnde i början av artikeln är det dessa planeter som ligger i en närmare del av solen. Förutom att dela denna plats med avseende på solen har gruppen inre planeter andra egenskaper gemensamt. Bland dessa egenskaper hittar vi en liknande storlek, sammansättning av dess atmosfär eller sammansättning av dess kärna.

Vi ska analysera vad som är de olika egenskaperna hos de inre planeterna. Först och främst är de mycket mindre i storlek om vi jämför det med storleken på de yttre planeterna. De är kända under namnet steniga planeter eftersom deras yta består av silikater. Dessa silikater är mineraler som bildar stenar. Eftersom de bildas av dessa höga koncentrationer av mineraler kan man säga att dessa steniga planeter har hög densitet. Densitetsvärdena varierar mellan 3 och 5 g / cm³.

En annan egenskap hos de inre planeterna är deras rotation på axeln. Till skillnad från andra planeter är rotationen på dess axel mycket långsam. Det för planeterna Mars och jorden tar 24 timmar att vända på sig själv, medan Venus är 243 dagar och Merkurius är 58 dagar. För att Venus och Merkurius ska kunna vända sig runt sin egen axel måste alla dessa dagar gå.

De inre planeterna är också kända under namnet telluriska planeter. Detta beror på att kärnorna i dessa planeter består av jord och sten. De enda som har en atmosfär är Mars, Venus och jorden. Dessa planeter kännetecknas av att de sänder ut mindre energi än de får från solen. Ett annat namn med vilket dessa planeter är kända är namnet på mindre planeter. Detta namn kommer från dess storlek jämfört med de gigantiska proportionerna av de sista planeterna i solsystemet.

De har vissa gemensamma egenskaper, såsom en liknande struktur och komposition, en central delkärna och olika lager som varierar i proportion från en planet till en annan.

Hur många planeter i universum?

Sorry, det finns det ingen som vet. Det uppskattas finnas 200 - 600 miljarder stjärnor. Antal planeter har uppskattats till 800 miljarder till 3.2 biljoner.

Då finns cirka 100 till 400 miljarder stjärnor i vintergatan, varav de flesta (c:a 50 till 90 procent) kan ha planeter, men det beror stjärnan och stjärnformationen (binära och så vidare). Så runt 50 till 360 miljarder stjärnor. Och tänk på 20 procent är inom den beboliga delen av vintergatan.

Ett! För det finns bara en Sol.

Det finns däremot drösvis med andra stjärnor med tillhörande planetsystem. Hur många de är är det ingen som vet för uppskattningarna varierar mellan 50 miljarder och 250 miljarder stjärnor i Vintergatan men man brukar säga att det finns ca 100-150 miljarder stjärnor i Vintergatan på ett ungefär och de flesta förefaller ha åtminstone en planet i omloppsbana.

Vi hittar hela tiden möjliga planeter som har förutsättningar för liv (exoplaneter) och antalet ökar hela tiden i takt med bättre teleskop.

Vilket solsystem bor vi i?

Solsystemet är det vardagliga namnet på vårt planetsystem där bland annat solen, jorden och månen ingår. Det består av solen och de himlakroppar som den binder till sig genom sin gravitation och har sitt ursprung i en gravitationell kollaps av ett gigantiskt gas- och stoftmoln för 4,5 miljarder år sedan.

Runt solen kretsar en rad objekt i en nästan rund skiva i ekliptikan. Med undantag från solen finns merparten av solsystemets massa i de åtta planeterna, vars omloppsbanor är nästan cirkulära. De fyra mindre inre planeterna är Merkurius, Venus, jorden och Mars, vilka kallas stenplaneterna och mest består av sten och metall. De fyra yttre planeterna är Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus som kallas gasjättarna och som mestadels består av väte och helium och är mycket tyngre och större än stenplaneterna.

Det finns två områden med mindre kroppar: asteroidbältet, som ligger mellan Mars och Jupiter, består av mindre kroppar som har vissa likheter med stenplaneterna då de till största delen består av sten och metall; Kuiperbältet, som ligger bortom Neptunus omloppsbana, består huvudsakligen av fruset vatten, ammoniak och metan. Inom dessa bälten finns det fem speciella objekt: Ceres, Pluto, Haumea, Makemake och Eris som betecknas dvärgplaneter, då de anses vara tillräckligt stora för ha blivit runda som en konsekvens av sin egen gravitation. På ett avstånd av 0,8–1,6 ljusår från solen antar man att det finns vad man kallar Oorts kometmoln som tros vara ursprunget till de långperiodiska kometerna.

I solsystemet finns det grupper av mindre kroppar såsom kometer, centaurer och damokloider, interplanetärt stoft som färdas mellan dessa områden, medan solvinden, ett flöde av plasma från solen, skapar en bubbla i det interplanetära mediet som kallas heliosfären. Detta sträcker sig ut till mitten av det område som kallas scattered disc, ett område i anslutning till Kuiperbältet.

Sex av planeterna och fyra av dvärgplaneterna har naturliga satelliter eller månar i omloppsbana. Var och en av de fyra yttre planeterna har en planetarisk ring av damm och andra partiklar.

Vilken är den största planeten i universum?

Sex av planeterna och fyra av dvärgplaneterna har naturliga satelliter eller månar i omloppsbana. Var och en av de fyra yttre planeterna har en planetarisk ring av damm och andra partiklar.

Hur många planeter finns det i universum?

For 20 år siden fant astronomene ut at det finnes planeter utenfor solsystemet. I dag er det observert tusenvis av disse såkalte eksoplanetene. Men hvor mange solsystemer finnes det egentlig – og hvor mange kan det være liv på?

Det vil vår leser, Jonas B. Kristensen, gjerne ha vitenskapens svar på. Han skriver:

«Etter vår første danske astronauts reise ut i rommet forestiller jeg meg at det i Danmark har blitt en generelt større interesse for universet og reiser ut i rommet. Jeg har i hvert fall blitt fascinert av Andreas Mogensens opplevelser.»

«Jeg har i den forbindelse et spørsmål til ekspertene: Hvor mange solsystem i universet har man kjennskap til, og i hvor mange av disse regner man med at betingelsene for liv er til stede?»

Tusenvis av planeter funnet

Første del av spørsmålet er lett å besvare. Det finnes nemlig databaser på nettet som gir et godt overblikk over alle de eksoplanetene som hittil er funnet.

På exoplanet.eu kan man se at det er funnet 1249 planetsystemer, 490 av dem med mer enn én planet. I alt har astronomene bekreftet eksistensen av 1969 eksoplaneter.

– Det er de vi er sikre på, sier førsteamanuensis Lars Buchhave, som har forsket på eksoplaneter på mange år. Han arbeider ved grunnforskningssenteret Starplan, som hører under Statens Naturhistoriske Museum ved Københavns Universitet, og han er tilknyttet Nasas Kepler-prosjekt, som nettopp har som formål å finne eksoplaneter.

– Romteleskopet Kepler har også funnet tusenvis av såkalte kandidater. De er fortsatt ikke bekreftet – noen av dem er sannsynligvis falske alarmer, forteller han.

Vilken är den största stjärnan i Vintergatan?

Baserat på moderna modeller Utvecklingen av stjärnor, forskare föreslår att UY Scutum började smälta helium till ett skal runt kärnan. När helium tar slut kommer stjärnan att börja smälta samman tyngre grundämnen som litium, kol, syre, neon och kisel. Stjärnans placering i Vintergatans djup tyder på att den är rik på metall. Efter sammansmältningen av tunga element kommer dess kärna att börja producera järn, vilket rubbar balansen mellan gravitation och strålning, vilket kommer att leda till uppkomsten av en supernova. Detta kommer att hända om en miljon år - inte särskilt länge med astronomiska mått mätt, men mänskligheten har tid att förbereda sig för ett så förtrollande skådespel.

Efter en supernova kommer UY Scuti med största sannolikhet att förvandlas till en gul hyperjätte, en blå variabel stjärna eller till och med en Wolf-Rayet-stjärna med mycket hög temperatur och ljusstyrka. I det senare fallet kommer den att "föda" många nya stjärnor efter sin supernova.

Ett av de populära sätten att presentera information idag är att sammanställa betyg - ta reda på den högsta personen i världen, den längsta floden, det äldsta trädet, etc. Det finns sådana betyg i astronomivärlden - vetenskapen om stjärnorna.

Från skollektioner vet vi väl att vår sol, som ger vår planet värme och ljus, är väldigt liten i universums skala. Stjärnor av denna typ kallas gula dvärgar, och bland de otaliga miljoner stjärnorna finns många mycket större och mer spektakulära astronomiska objekt.

Hur lång tid tar det att åka till månen?

Det första steget är att skjuta upp raketen från jorden. Raketer avfyras vanligtvis från specialdesignade uppskjutningsplatser, som Kennedy Space Center i Florida. Uppskjutningshastigheten är avgörande för att raketen ska kunna undkomma jordens gravitationskraft.

Väl i omloppsbana runt jorden måste raketen sedan placeras på en överföringsbana till månen. Detta innebär vanligtvis att hastigheten på raketen ökar för att den ska kunna lämna jordens omloppsbana.

Överföringen till månen omfattar en sträcka på cirka 384 400 kilometer. Den valda banan och raketens hastighet bestämmer varaktigheten av överföringen. För närvarande tar det cirka 3 dagar att nå månen.

När den väl anländer nära månen går raketen in i månbanan. Landning på månen kan göras med hjälp av en månmodul, som gjordes under NASA:s Apollo-uppdrag.

Vilken planet kan man se från jorden?

Just nu har du chansen att se Vintergatans granne Andromedagalaxen.

Den ligger 24 triljoner kilometer – eller 2,54 miljoner ljusår – från jorden och är det överlägset mest avlägsna himlafenomen som du under normala förhållanden kan observera med blotta ögat.

Med sina en biljon stjärnor är Andromeda inte bara dubbelt så stor som vår galax Vintergatan, utan även den största galaxen i den Lokala galaxhopen – den hop som även Vintergatan tillhör.

Vintergatan och Andromeda påminner om varandra: Båda är så kallade spiralgalaxer och är omgivna av en lysande ring (halo) av klotformiga stjärnhopar som påminner om varandra både till utseende och struktur.

Andromeda har länge förbryllat forskarna eftersom den inte uppför sig som den borde: Galaxen roterar för snabbt och inifrån kärnan strömmar energi som kan härstamma från mörk materia.

Vad heter den starkast lysande stjärnan?

Du kan dock se det gemensamma skenet från mängder av stjärnor i form av ett dimmigt, vitt stråk som sträcker sig tvärs över himlen. Ser lite ut som ett tunt, avlångt moln. Detta är ljus från stjärnor i Vintergatans huvuddel som är formad som en rund skiva och vi finns själva i skivan men rätt långt från centrum. Namnet kommer av just detta, liknar en snöig gata på vintern. Använder du en kikare eller ett mindre teleskop kan man se hur det dimmiga löses upp i massor av enskilda stjärnor.

Vi kan se ansamlingar av stjärnor som kallas för stjärnhopar. Den mest kända kallas för Plejaderna (Sjustjärnorna) och finns som avbild i emblemet för bilmärket Subaru.

Om man fuskar lite och tittar genom en vanlig kikare mot ”svärdet” i stjärnbilden Orion så ser man en suddig fläck. Detta är Orionnebulosan som är ett stort moln av gas och stoft där nya stjärnor föds just nu.

Tittar man längs den skenbara bana som solen tycks ta på dagen kan man hitta planeter. De lyser med ett fast sken till skillnad mot stjärnor som blinkar oregelbundet. Saturnus, Jupiter och Mars kan ses, dock inte alltid samtidigt. I skymning/gryning kan man ofta se Venus som alltid ligger nära Solen. Ännu närmare Solen ligger Merkurius som kan ses ibland men kräver nogsamt letande vid rätt tid. Övriga planeter, Uranus och Neptunus, kräver teleskop för att ses.

Att stjärnor blinkar (scintillerar) och planeter lyser med fast sken beror på två saker. Det ena är att stjärnor är punktformiga, saknar utsträckning för våra ögon eller teleskop pga att de är så långt borta. Planeter är närmare och har en viss, om än liten, utsträckning. Detta gör att ljusvariationerna jämnar ut sig över planetens synbara yta. Det andra är att olika luftlagers olika densitet och temperatur gör att brytningsindex varierar, dvs ljuset bryts i gränsskikten. Samtidigt rör sig de olika delarna av luften relativt varandra och brytningen skiftar ständigt.

Vad är den minsta stjärnan?

Astronomer som söker efter steniga småplaneter kring små stjärnor hade turen att också få syn på ett system av tre bruna dvärgar, varav två mycket nära varandra. En brun dvärg är ett mellanting mellan jätteplaneter och de minsta stjärnorna. Det speciella med just de två nära grannarna i detta system var att de kretsar kring varandra i en bana precis i linje med hur vi ser dem från jorden, så att de turas om att dölja varandra. Det här ger forskarna en ovanlig möjlighet att bestämma både radien och massan för de båda bruna dvärgarna.

Den första gången en brun dvärg upptäcktes var för 25 år sedan, 1995, och det återstår fortfarande gåtor att reda ut. Bruna dvärgar är för små för att fusionsreaktioner ska tändas inuti dem, men de hettas upp av gravitationen som pressar ihop dem. Med hjälp av de nya mätningarna kan forskarna verifiera de modeller som används för att beräkna hur både jätteplaneter och bruna dvärgar bildas och svalnar.

Modellerna visar sig stämma mycket bra vad gäller ålder och storlek. Strålningen från de bruna dvärgarna är något svagare än modellen förutser.

Hur mycket kostar det att åka till månen?

Rymdturismen blir allt mer populär i takt med att tekniken som behövs för att göra rymdresor möjlig har blivit mer avancerad och tillgänglig. Som ett resultat överväger fler och fler människor att ta en resa till yttre rymden. Även om rymdresor är en spännande upplevelse, kan det också ge ett antal ekonomiska fördelar.

En av de främsta ekonomiska fördelarna med rymdturism är att det kan vara en lukrativ investering. Även om kostnaden för en resa till yttre rymden kan vara ganska hög, kan den potentiella avkastningen vara betydande. Rymdturism är en relativt ny bransch, och som sådan finns det mycket potential för tillväxt. Att investera i rymdturism nu kan vara ett bra sätt att komma in på bottenvåningen och skörda frukterna i framtiden.

En annan ekonomisk fördel med rymdturismen är att den kan ge en betydande skattelättnad. Många länder har börjat erbjuda skattelättnader för rymdturismföretag för att uppmuntra fler människor att ta en resa till yttre rymden. Dessa skattelättnader kan vara mycket fördelaktiga för dem som vill spara pengar på sin rymdturismresa.

Slutligen kan rymdturism också ge människor ett sätt att tjäna pengar. Många rymdturismföretag erbjuder möjligheter för resenärer att tjäna pengar medan de är på sin resa. Detta kan inkludera att sälja foton eller videor från sin resa eller till och med delta i utbildningsprogram. Detta kan vara ett bra sätt att tjäna pengar samtidigt som du får en upplevelse en gång i livet.

Sammantaget finns det ett antal ekonomiska fördelar av att åka på en rymdturismresa. Från att ge en möjlighet för investeringar till att erbjuda skattelättnader, kan rymdturism vara ett utmärkt sätt att tjäna pengar samtidigt som du har en unik och spännande upplevelse.

Hur mycket väger månen?

Månens tyngdkraft är bara 1/6 av jordens, eftersom det är en mindre himlakropp. Det innebär att du känner dig 6 gånger lättare på månen. Om du väger 50 kg så känns det som om du bara väger 8,5 kg på månen.

De största och mest kraftfulla teleskopen på jorden visar att det finns 500 000 kratrar på den sida som vi ser. Det skulle ta en person över 400 timmar utan avbrott att räkna dem – och det är borträknat de som finns på den sida av månen som vi inte kan se!

Människan på månen

Månen är det enda objektet i solsystemet som har besökts av människan själv, förutom jorden. Tolv astronauter gick på dess yta under sex månlandningar med Apollofarkoster (Apollo 11, 12, 14, 15, 16 och 17) mellan juli 1969 och december 1972.

Deras fotavtryck kommer att bestå åtminstone i 10 miljoner år eftersom det inte finns något väder på månen såsom på jorden.

Den äldsta sten som har hittats på månen av astronauter är 4,6 miljarder år gammal, en miljard år äldre än den första encelliga mikroorganismen som levt på jorden.