Hur mycket kan en varg väga?

Vargen ser ut som en stor gråbrun hund. Svenska vargar är grå i grunden med mörkare partier på ryggen, svansen och ansiktet. De har ofta beigaktiga ben. Sommarpälsen kan vara mer rödbrun än vinterpälsen. Kinderna är oftast ljusa.

Vargen blir upp till 90 cm i mankhöjd (upp till nacken). Normalt väger de 35-55 kg, men de kan också väga mindre. Hanar väger oftast mer än honor.

Vad är dåligt med vargar?

Här besvarar vi de vanligaste frågorna vi får om varg, jakt och varför Naturskyddsföreningen engagerar sig för vargen – Sveriges kanske mäktigaste rovdjur.

Med din gåva kan vi fortsätta arbetet för att skydda våra hotade arter i Sverige.

Varg och andra rovdjur har viktiga roller i naturen. Allt som lever samspelar: rovdjur, bytesdjur, växtätare och växter. Rovdjurens bytesdjur äter av träd och örter. Vargarna påverkar samspelet, ekosystemen, bland annat genom att reglera hur bytesdjuren rör sig och betar. Därför spelar vargen en roll, inte bara genom att ta bytesdjur, utan också när det gäller hur vegetationen utvecklas. Vargarna tar ofta de bytesdjur som är i sämre kondition, dessutom lämnar rovdjur rester av bytesdjuren, kadaver, efter sig året runt: De är en viktig näringskälla året runt för många arter som mindre rovdjur och rovfåglar. Samspelet mellan alla dessa olika arter är exempel på hur den biologiska mångfalden gynnas av rovdjur, som t ex vargen.

Läs mer: Därför behövs vargen i en balanserad natur

Att skydda den vargstam som lever i Sverige är vårt lands ansvar, framför allt för att vargen är en naturlig del av vår natur och ekologiska system. För att skydda vargen i vårt land finns en rad lagar. Förutom nationella lagar som jaktlagen, och jaktförordningen finns artskyddsförordningen . Sverige har också skrivit under FN:s konvention om biologisk mångfald som inkluderar skydd av våra rovdjur. Dessutom gäller i alla EU-länder art- och habitatdirektivet, en naturvårdslag som är till för att skydda arter och olika naturmiljöer. 

Resultatet från inventeringsperioden vintern 2022/23 visar att det fanns cirka 450 vargar i Sverige. Enligt en bedömning från SLU minskade antalet till 368 vargar efter vinterns licensjakt och andra orsaker hösten 2023.

300 vargar är det lägsta antalet vargar som bör finnas i Sverige för att arten ska ha ”gynnsam bevarandestatus" enligt Naturvårdsverkets bedömning. Naturskyddsföreningen har dock kritiserat även denna nivå för att vara alltför lågt satt (se nedan).

Inventering av varg sker under perioden 1 oktober till 31 mars. Vid inventering dokumenterar man antal familjegrupper, revirmarkerande par samt valpkullar. Övervakningen sker med hjälp av spårning på snö, viltkameror samt DNA-prover från urin och spillning. Inventeringen utförs av länsstyrelserna, men även iakttagelser från allmänheten är till stor hjälp, framför allt när det gäller att upptäcka varg i nya områden. Metoderna för att inventera rovdjur är dock svåra och innehåller flera osäkerhetsfaktorer. Läs mer om inventering av varg här.

Det har gjorts omfattande forskning som, till skillnad från Naturvårdsverkets uppfattning, pekar på att den svenska vargen ännu inte har uppnått gynnsam bevarandestatus, dvs inte är livskraftig på lång sikt. Vargarna i Sverige är dels för få, dels är de för nära släkt. För att gynnsam bevarandestatus ska kunna uppnås krävs att svenska vargar får valpar med vargar från andra länder för att minska inaveln. Vargstammen måste tillåtas växa till en sådan storlek att den har en större genetiska variation, då blir vargarna mer motståndskraftiga mot sjukdomar och andra förändringar i miljön. 

Vi vet inte exakt. Naturvårdsverket uppger alltså att 300 är lägsta nivån, men enligt den hittills grundligaste beräkningen från populationsgenetiska institutionen på Stockholms universitet 2016 behövs en större vargstam i landet och dessutom betydligt större utbyte av vargar med grannländerna. Det krävs för att överbrygga den svensk-norska vargstammens isolering. Ökat utbyte av vargar leder till bättre genetisk variation, som är viktig för vargens hälsa. Inavel kan leda till ärftliga skador och sjukdomar. Forskarna vid Stockholms universitet anger i ett räkneexempel att det kan behövas så många som 1 200 vargar – om man lyckas upprätthålla ett utbyte om 20-80 vargar per varggeneration (5 år) – för att den svenska vargstammen ska ha tillräckligt stor genetisk variation för en gynnsam bevarandestatus. 

Det finns olika uppfattningar inom forskarvärlden. Tidigare har en internationell forskargrupp, knuten till en utredning 2011, rekommenderat minst 700 vargar (s 11 i Rovdjurens bevarandestatus).

I en rapport från 2015 menade Naturvårdsverket att om en genetiskt viktig invandrad varg får en kull med valpar vart femte år, skulle 300 individer vara tillräckligt för att stammen ska anses ha gynnsam bevarandestatus. Beräkningen hämtades från en rapport från en forskargrupp, som dock var oense om siffran.

Hur många barn får en varg?

Vargen är utan tvekan världens kraftfullaste hunddjur. Den lever i familjegrupper i större revir. Namnet ”Varg” betyder på gammal svenska ”dräpare” eller ”tjuv” och är ett så kallat noanamn. Det är namn som användes under vidskepliga tider då originalnamnet ”ulv” ansågs bringa olycka att uttala. Andra noanamn på vargen är gråben, tasse eller den gråe. Även ordet ”Tassemarker” är ett noanamn för ”revir”. Nästan alla nordeuropeiska länder har haft samma ord för detta stora hunddjur; wolf, wulf m fl.

Under vissa tider var vargen upphov till populära förnamn ; Ulf för män, och Ylva för kvinnor. Idag förekommer det att barn helt enkelt döps till Varg – kanske vet inte föräldrarna betydelsen av det gamla öknamnet?

De första arter av djur som kan sägas vara hundlika uppstod under den amerikanska geologiska perioden Blancan för 4 750 000-1 808 000 år sedan. Här återfinns Canis Priscolatrans, ett litet hunddjur som påminde om våra dagars rödräv. Hunddjuren koloniserade Eurasien genom att korsa den då återstående landbryggan Beringia. Utifrån dessa hunddjur utvecklades två nya arter: Canis Etruscus och senare Canis Mosbachensis. Dessa primitiva hunddjur spred sig över Europa från den tidiga pleistocena istiden till för ungefär 500000 år sedan.

Canis mosbachensis utvecklades nu till Canis Lupus, vår ”moderna vargs” anfader. Den spred sig över världen och bildade nya underarter, t ex vår Euroasiatiska varg Canis Lupus Lupus. Anfadern Canis Lupus är kanske 150 000 år gammal, dvs jämngammal med människan – 195 000 år gammalt fossil av människa (Homo Sapiens) har återfunnits i norra Afrika. Det kan inte uteslutas att människan och vår varg Canis Lupus Lupus fann sig till rätta i Europa ungefär samtidigt för 100 000 år sedan.

Den biologiska ordningen vid nyetablering är att mikroorganismer och växter kommer först, därefter växtätare och sist rovdjur (dit den tidens människa hörde). Varg och människa kom samtidigt till Europa och vandrade mot Norden efter istiden (Weichsel) för mer än 12 000 år sedan. Vargen var alltså inte här före människan. Vargens underarter delas upp i följande huvudgrupper:

De allra flesta vargar är betydligt större och framför allt mer högbenta än hundar. Ansiktspartiet kännetecknas av ljusare kind- och hakpartier. Dessa ljusa partier når aldrig över ögonen. Medelvikten för vuxna hanar av den euroasiatiska vargen (som nu lever i Sverige) är 35–50 kg och för tikar 30–40 kg. Honor är 3-12 procent mindre i storlek än hannar och har följaktligen 20-25 procent lägre kroppsvikt.

I rapporter från Ryska staten förekommer dock exemplar på upp till 86 kilo. Vikter runt 70 kilo är vanliga. I Sverige har bara en så stor varg påträffats. Den sköts av en jägare i Luoktjemtjuolta den 15 januari 1937 och gick i bygden under namnet Gamlefar.

Förutom storleken är också svansföringen ett sätt att skilja vargar från hundar. Vargar håller oftast svansen vågrätt eller lite ner medan hundar går med upprätt eller inrullad svans. När vargen lyfter på svansen står den rakt upp, ej ihoprullad.

Sedan Canis Lupus tid har många underarter utvecklats på samtliga kontinenter. På denna amerikanska nätplats finns bilder på de flesta av de nu levande vargarterna.

Tre av världens mindre vargarter. Från vänster: Etiopisk varg, Coyote och Arabisk varg.

Hur farlig är en varg?

Det är viktigt att komma ihåg att om vargen är ett normalt vilt rovdjur så är det troligast att djuret undviker människor. Men om vargen är sjuk, skadad eller trängd så är den ett otroligt farligt djur.

- Vi måste bete oss som om vi vore mycket större, som om vi nog skulle klara av den. Då har vi en möjlighet att undvika att vargen anfaller, säger Bo-Krister ”Bobi” Lindholm, erfaren jägare och stordjurskontaktperson i Hangö.

Håll vargen inom ditt synfält, men stirra inte den i ögonen eftersom den då kan tro att du utmanar den.

Dra dig lugnt tillbaka från det håll du kommit, träng inte in vargen i en vrå och spring inte.

Vad ska man göra om man möter en varg?

Håll vargen inom ditt synfält, men stirra inte den i ögonen eftersom den då kan tro att du utmanar den.

Dra dig lugnt tillbaka från det håll du kommit, träng inte in vargen i en vrå och spring inte.

Hur farliga är vargar?

Håll vargen inom ditt synfält, men stirra inte den i ögonen eftersom den då kan tro att du utmanar den.

Dra dig lugnt tillbaka från det håll du kommit, träng inte in vargen i en vrå och spring inte.

Kan en varg äta en människa?

Få djur väcker så starka känslor hos människor som varg. Vargen är både hatad och älskad och omgiven av många myter. Men vad vet du egentligen om vargens vardag? Här får du snabbkoll på ett av Sveriges mäktigaste och sällsynta rovdjur.

Med din gåva kan vi fortsätta arbetet för att skydda våra hotade arter i Sverige.

Bland Sveriges fem stora rovdjur – björn, lo, järv, varg och människa – har vargen och människan en sak gemensamt. Vi är båda sociala djurarter som strävar efter att hitta långvariga relationer.

Vargar lever i flock, en familj bestående av en tik, en hane och ungar. Det händer också att syskon till tiken eller hanen är med i flocken. 

Föräldraparet är flockens ledare. De håller ihop hela livet, om ingen av dem skjuts eller dör på annat sätt. Det är vanligast att bara ledartiken löper och får ungar, vanligtvis runt fem valpar. När valparna är mellan ett och två år, lämnar de flocken för att söka egna revir och en partner för att bilda egen familj.

Vargen kan vara lätt att blanda ihop med en schäfer eller Siberian husky. Vargens grundfärg är grå, men individerna kan ha lite varierande svarta markeringar, ljusbruna ben och en vit haka. Vargen kan bli runt 90 centimeter i mankhöjd, vilket är nästan 30 centimeter högre än en normal schäferhund. Det är ovanligt att vi människor faktiskt får se vargar med blotta ögat. Om människor har tamhundar med sig ut i skogen så kan vargen ibland bli intresserad och glömma sin människorädsla och på det sättet komma nära. Men allra oftast är vargar mycket skygga och drar sig undan när de känner doft och hör ljud från människor.

Hur ska man bete sig om man möter en varg?

För två år sedan fick Skåne sitt första vargrevir i modern tid när ett vargpar slog sig ned vid Linderödsåsen i nordöstra Skåne.

Länsstyrelsen har sedan dess gått ut med att ytterligare två revir kan ha bildats – ett i Mellanskåne och ett på Söderåsen. Dessa är dock inte bekräftade revir.

Utöver revirvargarna rör sig vandringsvargar med jämna mellanrum i Skåne – vargar som lämnat sina revir i till exempel Östergötland eller Värmland för att försöka hitta en partner.

Länsstyrelsen uppskattar att det finns 10-15 vargar i Skåne just nu, enligt vilthandläggaren David Börjesson.

Vilken tid på dygnet är vargen aktiv?

Ulv, historiskt även stavat ulf, är det ursprungliga ordet för varg på svenska. Det härstammar från fornnordiska ulfr, sedermera fornsvenska ulver och är kognat med wolf på engelska, nederländska och tyska.[7] På urgermanska hette varg "wulfaz", men i nordgermanska språk har w i början av ord fallit bort när det följts av o eller u.[8] Idag är det mindre vanligt jämte synonymen varg, men överlever i begrepp såsom varulv och namn såsom Ulf. Det dyker även upp i flera fornnordiska begrepp, såsom Fenrisulven, Ulvhednar och sagohjälten Beowulf.

Varg härrör från fornnordiska vargr och fornsvenska vargher.[9] Det är ursprungligen ett så kallat noanamn, en smeknamn för att slippa kalla djuret vid dess rätta namn. Det betydde ursprungligen dråpare eller strypare och är kognat med tyska würgen, som betyder strypa,[8] samt engelska wargus (från fornengelska wearg, warg), som betyder förbrytare eller fredlös.[9] Likaså avsåg fornsvenska vargher bland annat även våldsverkare, förstörare, ogärningsman och fredlös,[9][8] vilket återfinns i det gamla juridiska begreppet varg i veum. Andra noanamn på vargen är gråben, tasse eller den gråe. Förmodat vargrika vildmarker har ofta kallats tassemarker.

Det vetenskapliga namnet, Canis lupus, är nylatin för "varghund". Arten beskrevs 1758 av botanikern och zoologen Carl von Linné i tionde upplagan av hans bok Systema naturae. Tamhunden klassificerades samtidigt som en egen art under namnet Canis familiaris, "familjehund", men har sedan dess ombeskrivits som underart till vargen: Canis lupus familiaris, "familjevarghund".

Vargen är ett rovdjur (Carnivora) som tillhör familjen hunddjur (Canidae). Dess närmaste släktingar är rödvargen, Prärievargen (coyoten) och schakalen.[a] På längre avstånd finns andra medlemmar av familjen hunddjur som rävar och vildhundar.

Vargen var en gång i tiden världens mest spridda däggdjur, som förekom norr om latitud 15°N i Nordamerika och 12°N i Eurasien.[1] Vargen tenderar att ha svårt att anpassa sig till mänsklig påverkan av habitatet, och refereras ofta till som en indikatorart, det vill säga en art som tydligt reagerar på förändringar i biotopen, som exempelvis på sjukdomsutbrott, konkurrens från introducerade arter eller klimatförändringar. Vargar är sämre på att anpassa sig till en expanderande civilisation än vad exempelvis prärievargar, då människans populationsutveckling verkar ha gynnat den senare, verkar den ha missgynnat vargen.[27] Den eurasiatiska vargstammen beräknas dock uppgå till 100 000–200 000 individer.[28]

Trots att vargen inte riskerar utrotning, så är lokala populationer fortfarande hotade. Ett hot mot dessa utgörs av genetisk utarmning på grund av fragmentariserade populationer.[29] Människan har isolerat fickor med små populationer som då drabbas av inavel. Studier har visat att reproduktionstakten hos vargar är starkt kopplad till genetisk mångfald.[30] Dock kan även en sådan starkt inavlad population vara livskraftig [31]. Isolerade vargbestånd påverkas mycket positivt redan av alleler ifrån bara en introducerad individ.[29]

Förutom i Storbritannien och på Irland var vargen vitt spridd i Europa under 1700-talet, men utrotades från alla central- och nordeuropeiska länder under 1800-talet och fram till perioden efter andra världskriget. Den största populationen finns idag i östra Europa, främst i Ryssland och Rumänien, samt på Balkan och i Polen. Kvarlevor av det europeiska vargbeståndet finns i Portugal, Spanien, Italien och Grekland, men vargbeståndet har även återhämtat sig naturligt i flera delar av Europa och återkoloniserat Frankrike, Tyskland, Finland, Sverige och Norge.[32]

Storleken på varg skiftar mycket på olika platser i världen. De största vargarna förekommer i skogsområden i Alaska, Kanada och Östeuropa och är ungefär 160 centimeter långa, vid skuldran 80 centimeter höga och med en cirka 50 centimeter lång svans. Dessa vargar väger upp till 80 kilogram. De minsta vargarna lever på arabiska halvön och i närliggande regioner. Deras längd ligger vid 80 centimeter och vikten vid 20 kilogram. Svansen är ungefär 30 centimeter lång. Honor är mellan 3 och 12 procent mindre än hannar och har 20 till 25 procent lägre kroppsvikt.

Pälsens färg varierar väldigt mycket. Det finns vita, krämfärgade, rödaktiga, gulaktiga, gråa och svarta individer. I tempererade områden av Europa och Asien är de huvudsakligen gråaktiga och i arktiska regioner mest svarta eller vita. Undersidan är blek eller ljust vit. Ofta är vargarnas rygg mörkare än deras svans, buk, öron och nos.

Kan en varg ta ett barn?

För 2023 har det beviljats licensjakt på hela 75 vargar. WWF beklagar jakten och menar att det höga antalet innebär en risk för hela den svenska vargstammen.

Få svenskar har sett en varg i det vilda. Om du hörs när du går i skogen är det mycket svårt att komma nära en varg. Det sannolika är att den har lämnat platsen långt innan du hinner dit. En varg är normalt inte aggressiv mot en människa – inte ens om du har en hund i koppel.

Skulle du mot förmodan se en varg, så stannar den kanske till för att få en uppfattning om vem den möter. Hjälp till genom att göra tydliga ljud och gå från platsen. Om vargen går efter dig, så fortsätter du gå. Du kan stanna till och skrämma den genom att ropa, ta några steg mot den och göra dig stor.

När är vargar farliga?

Få djurarter sätter känslorna i svallning som de stora rovdjuren och då i synnerhet vargen. För vissa människor representerar vargen ett hot mot näring och jakt medan andra gläds åt att den återigen finns i vår natur. En sak är dock säkert när det gäller stora rovdjur: alla har en åsikt och att det finns inte en enkel lösning på de problem som uppstår.

Ökande vargstammar leder ofta till konflikter mellan människa och varg. I synnerhet gäller detta områden där vargen under en tid har varit helt utrotad för att sedan återkolonisera dessa områden.

Minst fyra särskilda problemområden mellan varg och människa pekas ut av vargforskare;

För många människor innebär en ökande vargstam emellertid också någonting positivt och viktigt även om många av dessa aldrig kommer i kontakt med djuren. Vargen är också en ursprunglig art i Sverige och därför har den ett stort värde för Sveriges naturvård. Med vargen följer också flera ekologiska funktioner som är förknippad med denna art.

Vad händer om man träffar en varg?

För 2023 har det beviljats licensjakt på hela 75 vargar. WWF beklagar jakten och menar att det höga antalet innebär en risk för hela den svenska vargstammen.

Vad gör vargen på dagen?

För 2023 har det beviljats licensjakt på hela 75 vargar. WWF beklagar jakten och menar att det höga antalet innebär en risk för hela den svenska vargstammen.

Hur många timmar sover en varg?

Det finns flera namnsorter av hybridtrollhasseln, den här heter ’Jelena’.

Hybridtrollhasseln, Hamamelis x intermedia, blommar riktigt tidigt. Den kan slå ut sina spretiga, doftande blommor redan i december om vädret är milt. Blomman tål kyla. Blir det kallt stannar blommorna upp och fortsätter utvecklas när det blir varmare. Trivs bäst i halvskugga, men klarar sol. Jorden ska vara humusrik, lite sur och väldränerad. Växten får fina höstfärger.

Färgkombinationen med de röda blommorna och de mörka bladen är fantastisk.

Blodplommon, Prunus cerasifera ’Nigra’, har ett vackert mörkt purpurfärgat bladverk som är lite metallglänsande. Blommar med massor av mörkrosa blommor i april–maj. Trädet är inte så stort och passar i många trädgårdar där det blir ett fantastiskt blickfång. Ska helst stå så soligt som möjligt för blomningens skull. Trivs i djup, näringsrik jord som kan hålla fukt. Får små röda frukter på hösten.

Forsythian är vårens färgstarkaste växt när den lyser med sina gula blommor.

Forsythia, Forsythia x intermedia, får mängder av citrongula blommor i april–maj. Den har länge varit en av våra vanligaste trädgårdsbuskar. Det är inte svårt att förstå varför eftersom den är lättodlad och blommar fantastiskt mycket under ganska lång tid. Den klarar olika lägen men trivs bäst på en solig plats i näringsrik och väldränerad jord. Det går bra att driva kvistar från växten i blom inomhus redan i januari.